Bilder och berättelser från min resa genom livet.

Vinterdagjämning

Välkommen till årets kortaste dag! Vi är nu nere i mörkrets djupaste vågdal och norr om polcirkeln får de inte se någon sol alls. Men sakta men säkert kravlar sig solen upp från den djupa avgrunden och dag för dag ger den oss lite mer av det livgivande ljuset. Den vetskapen gör livet lättare att leva även om det går väldigt sakta nu till en början.

Man har inte så många timmar på sig att fotografera nu så det gäller att utnyttja det lilla ljus som ändå finns. Inne i stan kan man dra nytta av stadens eget ljus men ute på landsbygden har du inte den hjälpen. Där får man hoppas på fullmånen och stjärnorna.

En face och i profil

Middag utan krusiduller


Musik på väg

Polska och huvudbry

Näckens polska

Stjärnhimmel i miniatyr

Bror Hjorts gruppstaty "Näckens polska", som står framför gamla Centralstationen i Uppsala, orsakade länge huvudbry för beslutsfattarna. En av de manliga figurerna har ett präktigt organ och det är naturligtvis det som debatten har handlat om. Jag kan tänka mig att vissa människor fortfarande avskyr det här verket men själv tycker jag det utstrålar både erotik och livsglädje. När det japanska kejsarparet besökte Uppsala för några år sedan täcktes delar av statyn över med ett skynke ;).

På återseende

/Torbjörn

Inlagt 2011-12-21 11:59 | Läst 4396 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Det är en lättnad att vi kommit så långt att sakta men säkert börja ljuset återvända. Känns bra!
Svar från pic-tor 2011-12-21 22:33
Jag håller med dig. Det är mörkret som är värst den här årstiden. Kylan känns förstås men då får man klä sig varmt.

Ha det gott

/Torbjörn
Tack Torbjörn för "upplysningen", det känns lättare att uthärda de mörka timmarna. :-) Gillar dina stolar och "Middag utan krusiduller".
//Ewa
Svar från pic-tor 2011-12-21 22:37
Om du följt min blogg vet du att jag är väldigt svag för de här stolarna och när jag passerar blir det alltid några bilder ;). Middag på stående fot är kanske inte så trevligt men ibland har nöden ingen lag.

/Torbjörn
Om jag inte missminner mig så var organet än ståtligare till en början men fick modifieras för att statyn skulle hamna på plats. Det ska finnas skisser att beskåda på Bror Hjorts hus i Uppsala, men jag har aldrig sett dem själv.
Svar från pic-tor 2011-12-21 22:43
Så kanske det var. Jag har besökt Bror Hjorts hus ett antal gånger och en gång berättade Bror Hjorts son Ole Hjort om sin far och dennes olika verk. Mycket intressant. Kanske nämnde han något om tillblivelsen av Näckens polska också men det har jag glömt.

/Torbjörn
De där på första bilden skulle behöva vara utomhus lite mer, så bleka om de är.
Var någonstans finns de där stolarna, kan inte minnas att jag sett dem, eller är de tillfälliga?
Svar från pic-tor 2011-12-21 22:46
Jag håller fullständigt med dig Jan-Olof. De var väldigt bleksiktiga ;). Stolarna finns vid Resecentrum, på den västra sidan. De sitter fast i marken så de är permanenta.

/Torbjörn
Dina stolar får en liten annan karaktär med snödyna och av fotspåren att dömma är det många som har passerat men ingen som satt sig ner och stannat upp i tillvaron en stund.
/pia
Svar från pic-tor 2011-12-21 22:49
Den här dagen såg jag ingen sitta på "mina" stolar utan alla hastade förbi ;). När de är torra brukar det alltid sitta någon där och jag brukar också slå mig ned en stund.

/Torbjörn