På rad
Året är 1973. Det är midsommartid och mycket varmt. Det är också tid för dop av min äldste son Fredrik i Hamrånge kyrka. Släkt och vänner har samlats hos mina föräldrar där vi njuter av det varma vädret, den goda maten och det hembakade fikabrödet. Jag minns att Fredrik inte alls uppskattade dopceremonin i kyrkan utan protesterade högt och vilt. Det ledde till att prästen tappade koncentrationen och kom av sig under Fader vår ;-). Eftersom han sedan länge varit en vän i familjen gjorde det inte så mycket utan vi log alla överseende. Hursomhelst var det en svettig tillställning i sommarhettan och det var skönt att få komma hem och söka svalka i trädgårdens skugga.
Här har jag radat upp några av släkten mot husväggen.
Från vänster till höger:
Lennart, min systers man, svärfar Evert, pappa Gunnar, syster Marianne, mamma Gunvor, svärmor Berta och min hustru Eva. I dag är det bara Lennart, Evert och Marianne som är kvar i livet.
När det närmar sig juletider kan jag ibland känna stor saknad efter de som inte längre finns med bland oss. Men det är inte så mycket att göra åt, det är livets gång. Jag tycker att jag tagit en hel del bilder under åren som gått men så här efteråt ångrar jag att jag inte tagit ännu fler. Ju äldre man blir desto större värde sätter man på sina gamla bilder.
Snåla inte på film eller minnesmedia utan fläska på med bilder! Ju fler desto bättre.
På återseende
/Torbjörn
Snyggt radat efter storlek:o)
Mvh synnöve
Jättefin bild, Torbjörn!
Hoppas allt är gott! / Lena
Måste ha känts pinsamt för prästen att komma av sig i Herrens bön, men omständigheterna verkar ha varit stressande. "Högt och vilt", jag får livliga associationer! Jag minns en anekdot jag hörde om ett motvilligt "dopoffer". Det var en bondfamilj som döpte sin förstfödde, och han gav hals så det räckte. Efter själva ceremonin undrade prästen fundersamt vad det skulle bli av denne högljudde knatte. "Han blir bonne, som jag", sa pappan. "Det kan en höra, för han bekömrar sig redan."
mvh micke
När jag läste detta så slog det mig plötsligt att ordet "uppståndelse" i kyrkliga sammanhang kan ha en helt annan betydelse än i vardagsspråket. Så det kändes nästan kusligt att tänka på lille Fredrik i samband med uppståndelse :-)