Jag gjorde mitt bästa för att rädda örnarna

Miljögifterna DDT och PCB höll ett tag på att ta kål på våra rovfåglar. Reproduktionen uteblev nästan p g a de skador gifterna åsamkade äggen. De rovdjur som står högt upp på näringskedjan är speciellt utsatta för miljögifter, och för våra rovfåglar såg det dystert ut med flera år av misslyckade häckningar. Efter flera år av larmrapporter förbjöds DDT och PCB under 1970-talet. Miljögifterna försvann ju inte över en natt och stödutfodring av rovfåglar fick göras under flera år. Havsörnen t ex var ett tag mycket illa ute, men den giftfria stödutfodringen bidrog till att stammen så sakteliga återhämtade sig.

Allt är nu alltså frid och fröjd? Nej, det tycks som om vi de senaste åren ser en repris av vad som hände under tidigare år, vad gäller misslyckade häckningar. Det kunde man se i måndagens avsnitt av Vetenskapens värld på SVT. Problemet tycks vara mest uttalade i ett område av Norrlandskusten där skogsindustrierna ligger tätt efter varandra. Tidigare släppte fabrikerna ut massor med fibrer rätt ut i havet. Trädplantorna behandlades på den tiden med DDT, för att förhindra insektsangrepp, och giftet blev kvar i det fullväxta trädet. Förmodligen är det DDT som nu sakta frigörs från de enorma depåer av fibrer som dumpats i havet längs hela Norrlandskusten. Inga säkra bevis finns ännu, men mycket starka misstankar.

Jag har själv sett hur massafabriken i Norrsundet släppte ut fibrer i havet. Miljölagstiftningen var tidigare mycket slapp inom det här området. Den enda "rening" av utsläpp som förekom, vid den här fabriken, under många år bestod av två gigantiska propellrar som tryckte ut skiten långt ut till havs. De sommarstugeägare som bodde intill fabriken var nöjda liksom myndigheterna. Det här var tillåtet enligt gällande lagstiftning. Senare installerades en sedimenteringsbassäng där fibrerna från processvattnet fick sjunka till botten, för att sedan skrapas upp på ett transportband och återföras till processen. Miljölagstiftningen hade skärpts och dessutom hade massaveden stigit i pris. Detta tillsammans gjorde att bolaget blev mer angeläget om att minska på fiberspillet.

Tyvärr fungerade inte den här anläggningen särskilt bra. En sommar när jag arbetade på fabriken hade jag bl a ansvar för sedimenteringsbassängen. Den fungerade mycket dåligt och behövde repareras. I stort sett allt spillvatten pumpades orenat rakt ut i havet via de gigantiska propellrarna. Jag rapporterade till min chef, som bekräftade mina iakttagelser, men som samtidigt menade att reparationen av reningsanläggningen hade mycket låg prioritet. Det fanns annat som var mycket viktigare.

Som sagt var, nu ligger skiten på havsbotten och sakta men säkert frigörs alla gifter som finns lagrade däri. Skogsbolagen och deras aktieägare har förklarat sig vara oskyldiga och myndigheterna verkar inte vara särskilt intresserade av att rättvisa skipas. En eventuell rättsprocess lär förmodligen bli knepig att driva, eftersom lagstiftningen på den här tiden var slapp och skogsbolagen kunde göra lite som de ville. Lagstiftning med retroaktiv verkan är ju inte tillåten i det här landet, så bovarna lär nog klara sig den här gången också.

Strömming och lax från de här vattnen bör man numera bara äta vid enstaka tillfällen, annars lagrar vi på oss gifterna. Havande kvinnor ska helst inte äta alls av de här fiskarterna, så det är inte bara örnarna som ligger pyrt till.

Jag gjorde i alla fall mitt bästa.

Som synes fortsätter jag mina strövtåg på gator och torg. Jag tröttnar aldrig på möten med människor, och den ena dagen är inte den andra lik. Undrar ni om jag fick på moppe av damen med handväskan? Nu ska man ju inte berätta alltför mycket om sina bilder, utan låta betraktaren själv läsa in vad där kan finnas, men här kan jag avslöja att mötet slutade helt utan blodvite, och vi skiljdes åt som vänner med stora leenden på våra läppar. Är man bara snäll och vänlig mot de man möter får man ofta ett leende i retur.

På återseende

Torbjörn

2013-03-05 22:33   tomazon

Hon med käppen har ett farligare vapen än hon med handväskan. Hur gick det där?

Besvara

Svar från pic-tor 2013-03-05 22:41

I orätta händer kunde den där käppen var rena mordvapnet, men det här var det kultiverade människor som förstod vad jag höll på med :).

/Torbjörn

Svara

2013-03-06 07:53   blj

Det är samma problem ända upp till Bottenviken Piteå-Karlsborg i Kalix massafabriker och Rönnskärsverken
som Boliden äger.Kvicksilverbetningen av utsäde och tallplantor slog hårt mot rovfåglarna berguven
försvann helt hemma det är projektet Berguv Nord som gjort att den kommit lite tillbaka.
Fina närbilder från gatan och ett bra miljö inlägg.mvh/Bo-Lennart

Besvara

Svar från pic-tor 2013-03-06 11:09

Tack så mycket Bo-Lennart. Fint att du lade till kvicksilverbetningen, för det var ju också en mycket stor miljöbov. Ett anständighetskrav för oss människor borde vara att varje generation tar reda på sitt avfall, och inte lämpar över det till nästa generation. Vi människor måste någon gång också lära sig att vi också ingår i näringskedjan. Drabbas rovfåglar och andra djur drabbas naturligtvis också vi.

/Torbjörn

Svara

2013-03-06 20:34   Lena Holm

Attans, jag missade programmet i måndags (jag jobbade sent) men jag ska titta på SVT play. Jag har jobbat en del med de fysiologiska mekanismerna som kan ligga bakom t ex skalförtunningsproblemen (pga miljögifter) men vi såg även effekter på hannar. De fick en mycket liten spermavolym även om spermierna verkade funktionsdugliga. Vi testade en metabolit av DDT som har viss östrogen verkan. VI får snacka mer om detta när vi ses på någon fika i framtiden. Massaindustrin släpper ut en hel del snaskiga ämnen.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från pic-tor 2013-03-07 07:36

Tack för ditt svar Lena och vad intressant att du arbetat med den här problematiken. Massaprocessen är delvis ett s k slutet system där biprodukter tas till vara och återförs in i processen. Hade företagen, och samhället, varit mer framsynta längre tillbaka i tiden, hade man naturligtvis sett till att processen blivit sluten i än högre grad. Ångan t ex, som kokeri och sodabrännare producerar, driver turbiner, som t om kan förse samhället utanför fabriken med el.

Fiber- och kemikalieutsläppen i havet har varit omfattande under lång tid, och det är tråkigt att man tidigare inte såg vilket hot de utgjorde. Problemet är ju inte bara gifterna från råvaran, utan också den enorma mängd syre som går åt vid nedbrytningen av fibrerna. Syre som våra fina matfiskar i stället skulle behöva.

/Torbjörn

Svara

2013-03-06 21:51   begust

Vi har fortfarande läckage av PCB från bland annat fogmassor som finns kvar i våra hus.
Och det göms mycket giftiga ämnen i bottensediment i våra hav och sjöar.

Besvara

Svar från pic-tor 2013-03-07 07:41

Även om nyanvändning av DDT och PCB förbjöds på 70-talet, så kvarstår naturligtvis problemen eftersom gifterna finns inlagrade i olika system under lång tid. Jag antar att det i dag finns miljövänligare fogmassor att använda. En stilla undran – måste husen vara så fruktansvärt täta?

/Torbjörn

Svara