Fotokurs

Jag har anmält mig till en fotokurs som startar i kväll. Läxan till i kväll är att fotografera en nära vän eller släkting. Tanken är att man ska ta fram just det här porträttet om 30 år för att visa personen. Personen som blir fotograferad ska skriva några korta rader om bilden på ett papper som sedan läggs i ett kuvert som klistras igen. Personen i fråga är min yngste son Kristoffer. Det ska bli spännande i kväll när jag öppnar kuvertet! Bilden är tagen i mitt kök med ljus från köksfönstret från höger och en spegel till vänster för upplättning av skuggor. Jag har inte gjort några skönhetsoperationer i Photoshop förutom bottagande av tre dammkorn.

Kristoffer i köket 090920

På återseende

/Torbjörn

Lysande Lysa!

Många har redan rapporterat från Lysa Östers utställning på Biskops-Arnö. Här kommer några av mina intryck. Platsen för utställningen är väl vald. Både lokal som omgivning är mycket vackra. Bilderna hänger fint och gör sig bra i det mjuka ljuset som sipprar in från fönstren. Några av bilderna hänger på låg höjd så att även kortväxta vuxna och barn kan titta på dem. Genialiskt! Jag gillade det mesta jag såg. Kanske mest bilderna av nakna, inte helt unga, kvinnokroppar i rörelse. Modigt gjort Lysa.

Några bilder

Man ska ju aldrig gå på utställning på tom mage så därför började vi med en god lunch på restaurangen intill. Här låter sig Bengt Gustafsson väl smaka.

Björn Björnson njuter också av friden och maten

Jan-Olof Åkerlund inväntar att fotografen ska bli klar så att utställningen kan besökas

Varje utställning av rang ska naturligtvis vaktas av en gårdvar. Kaspers vaksamma blick missade ingenting

Här inne hängde några av mina favoriter. Mycket sensuellt och vackert

Ett besök i den andaktsfulla Gotiska salen är ett måste när man besöker Biskops-Arnö

Så visst är Lysa värd två mjölkkrukor med blommor för sina fina utställning

Lycka till med kommande projekt!

/Torbjörn

Norrtälje t o r

Torsdag 090917

Efter att ha tvättat och städat på förmiddagen åkte jag en sväng till Norrtälje för att se Julia Peirones utställning i Konsthallen.  Utställningen pågår t o m 27 september. Några av bilderna tilltalade mig, resten var jag ganska likgiltig inför.  Så ska det naturligtvis vara. Konst som hela tiden stryker medhårs blir inställsam och med tiden ointressant. Efter besöket i Konsthallen blev det en sväng på stan innan jag åkte hem till Knivsta via Rånäs. Bilder från Rånäs kommer i nästa blogg. Min blogg är inte av dagstidningskaraktär utan mer som en illustrerad veckojournal med förhoppningsvis lite reflektion och eftertanke.

Konsthallen i Norrtälje

Bilder från utställningen

När jag kom in i hallen frågade jag naurligtvis om jag fick fotografera. Damen i kassan ringde ett samtal och efter ett tag sade hon att det var OK. 

När man går in i den stora hallen möts man av de här bilderna samt de små skulturerna på bordet.

 Det här är utsnitt från bilden till höger ovan. Jag har ökat färgmättnaden något.

En grupp av bilder/tavlor med hårsnoddar som gemensam nämnare. Vill ni se mer så rekommenderar jag ett besök i Konsthallen.

En sväng på stan

Kusligare än så här blir det inte

Utanför KRABAT sitter en pappa med sin krabat

Norrtälje är en hundvänlig stad

Mannen och hunden vid fontänen. Vad ser de?

Norrtäljes variant av Bermudatriangeln kanske?

Kyrkan med enkelriktad infart

Orädd fotgängare

Ett av många gamla, trevliga hus

Det här huset får mig att tänka på Sune Jonsson

Gör en tur till Norrtälje. En trevlig liten stad vid havet med mysiga cafeer.

/Torbjörn

Varför går det så dåligt för Sirius i fotboll? (2)

Den fruktansvärda frustration jag kände efter att ha sett Sirius spela så uselt i måndags mot Ängelholm, och som kom i uttryck i min förra blogg, börjar gå över. Det spekuleras nu vilt i Upsala Nya Tidning vilken som ska bli Sirius nye tränare. Jag kan tycka att det ibland fokuseras för mycket på tränaren, speciellt när det går dåligt. Har inte spelarna lika stort ansvar? För att få en ändring till stånd vad gäller spelet tycker jag att den nye tränaren ska fokusera i första hand på anfallsspelet. Målsättningen måste vara att varje anfall ska leda till avslut. Hur många avslut såg vi i måndags? För att nå den målsättningen måste mer träningstid läggas ned på man mot man spel, dribblingar och snabba löpningar med boll. En anfallsspelare ska till varje pris in i straffområdet. Han kan inte bara lämna över ansvaret till någon annan genom dessa ideliga inlägg som backarna i motståndarlaget till säkert 90% nickar bort. Ställ mycket tydliga krav på spelarna vad som förväntas av dem och följ ständigt upp vad som åstadkommits under varje match.

Nog om detta.

Du vet väl att du kan sponsra ditt favoritlag utan att det kostar dig något. Man kan skaffa sig ett Mastercard med sponsoranknytning. Du anger vilken förening du vill sponsra på ansökan till Sponsorhuset. När du handlar i butiker som är anslutna till Sponsorhuset får din förening en viss procent av beloppet du handlar för. Det är inte du som betalar den delen utan butiken du handlar i. För min del sponsrar jag Gefle IF.

Det fanns dock något att glädja sig över på Studenternas i måndags. Bollpojken som höll till vid västra läktaren. Jag fann tröst i hans jongleringar när spelet på plan var som uslast. Den frustration han kände när domaren blåste av matchen visar han på sista bilden.

Bollpojken

F-n också!!!!!!

Solen skiner och jag har en ledig dag! Kanske blir det en sväng till Norrtälje och konsthallen där på  eftermiddagen.

Vi hörs

Torbjörn

Varför går det så dåligt för Sirius i fotboll? (1)

I dagens nummer av Upsala Nya Tidning (UNT) kan man läsa att Sirius fotbollstränare har sagt upp sig. Det har gått trögt för laget under en längre tid och nu riskerar man att åka ur Superettan. Jag besökte Studenternas IP i måndags för att se matchen Sirius-Ängelholm. Här kommer först min korta analys av matchen och längre ned bildbevis med kommentarer.

Analys

Första halvlek spelar Sirius vekligen uselt. Lågt tempo, stillastående och dåliga passningar. Ingen i laget tar tag i spelet. Ängelholm är mycket bättre med snabbt passningsspel där många i laget deltar. Man gör två mål inom fem minuter mot ett mycket passivt Siriusförsvar. Korta stunder, speciellt i början av andra halvlek, spelar Sirius riktigt bra med fin rörlighet och snabba passningar. Men det verkar som om spelarna inte vet vad de ska göra. De hamnar ständigt i en återvändsgränd med mycket få avslut. Ständiga inlägg mot ett väl samlat försvar. Inga anfallare försöker sig på genombrott. Det kan bara sluta på ett sätt - förlust.

Bildbevis

När jag vid hemkomsten studerade bilderna fann jag en mängd avslöjande detaljer som också kan förklara varför Sirius förlorade den här matchen. Sirius har blå tröjor och Ängelholm gula.

Publikvärdarna är tjuriga och vänder publiken ryggen

Motståndarnas målvakt retas. Han vet att Siriusspelarna hatar Johnny Cash och gör I walk the line

Motståndarna är stygga

Motståndarna står i vägen

Motståndarna har överläggningar med domaren

En del av hemmaspelarna sparkar på fel boll

Några av de nya spelarna vet inte vad hands är

Det är vanligt att spelarna tar fem minuter då och då

Men det kanske besynnerligaste av allt; Man träffar sina polare under matchen

Ja, som ni ser så är kameran till stor hjälp när en fullständig matchanalys ska göras. Förhoppningsvis tar Sirius nye tränare till sig den nya tekniken (jag hjälper gärna till) i sitt updrag att hålla laget kvar i Superettan.

Må så gott

Torbjörn