Kan en Sony A850 ge Leicakänsla?

Helt nyligen skaffade jag mig en s k fullformatskamera. En Sony A850. Plötsligt upplever jag en helt ny dimension inom fotograferingen. Kanske påminner den om den känsla Leicafotograferna ofta talar om? Den stora, ljusa, helt underbara sökaren. Det korta skärpedjupet. Kvalitén på bildfilerna. Den suveräna, inbyggda antiskakfunktionen. Jag fotograferar i cRAW och vid konverteringen gör jag i stort sett ingenting. Det mesta ser fantastiskt fint ut från början. Exponering, färger, vitbalans mm i stort sett helt perfekt. Det känns dessutom som om man kan croppa bilderna hur mycket som helst.

Det händer att jag promenerar på kyrkogårdar när jag är ute och reser. Inskriptionen på gravstenarna, framför allt på de gamla, ger mycket information om de döda och platsen de bodde på. Vad de hade för yrke t ex och hur gamla de blev naturligtvis. De kan också berätta om tider då det rådde missväxt och om epidemier som drog fram. På gamla kyrkogården i Hamrånge (Gästrikland) finns många barngravar. Där finns också gravar med unga kvinnor som dött i samband med förlossningen och där barnen avlidit strax därefter. Det kan vara mycket gripande att se och man förstår vilket enormt lidande dessa människor gick igenom.

I helgen som var tog jag en promenad på gamla kyrkogården i Uppsala med min nyinköpta kamera. Mest för att lära känna den. Solen sken och gravstenarna hade tjocka, vita mössor av snö. Det såg ganska så lustigt ut. Här är några smakprov.

Gaveln i förgrunden med rejäl pälsmössa

Jag blir alltid berörd när jag passerar den här graven. Det är någon som väntar, eller sörjer

Vem var denne Fabian?

Vem ligger begravd tillsammans med Lewenhaupt? Till våren vet vi

Ett vackert guldkors som lyser i solen

Snödekorerat kors

Olivecrona är mest känd för sitt engagemang för avskaffandet av dödsstraffet i Sverige

Fredrik Ferdinand Carlson. Uppfostraren, statsmannen, häfdatecknaren (Läsning för svenska folket 1911)



Liten pojke med flöjt, eller möjligen sälgpipa



Vacker röd gravsten. Kan vara röd granit



Skuggspel



Avslutar med en törstsläckare på kylning


Allt fotograferat med Sony A850 och Sony SAM 2.8/28-75 mm

På återseende
/Torbjörn

Klickbildningar på bloggen

Vad är det vi håller på med på bloggen? Klickbildningar är svaret. Ta utmaningen "Min bästa bild för 2009"  t ex. Någon börjar med att utmana sina kompisar. De i sin tur utmanar sina kompisar, som i sin tur utmanar......Kedjan är i gång och klickbildningarna likaså. Nu är det ytterligare en utmaning på gång - "Naturbild med kort skärpedjup" - bland kompisar och vänner. Jag tycker ni kan sköta det här privat och inte på FS. Utmaningar ska naturligtvis rikta sig till alla på FS. Precis vad Anna Ulmestrand gjorde.

På återseende

/Torbjörn

Det var ett liv och ett kiv.......

Det var ett liv och ett kiv vid Svandammen i Uppsala i dag. Jag skulle fika med en vän på café Fågelsången på eftermiddan så medan jag väntade tog jag en sväng till Svandammen mittemot. Som vanligt var där fullsmockat. Den lilla pölen som hålls isfri var proppfull med änder. Svanen är på rehabilitering efter att ha opererats för gikt! Änderna är i klar majoritet. Några kajor, duvor och en och annan koltrast brukar också kika förbi. Det alla väntar på är att någon kommer förbi med en påse bröd. Då blir det krig. Alla mot alla. De rutinerade tar plats på räcket och får maten direkt ur hand. De mindre rutinerade håller sig i bakgrunden och kämpar om smulorna.

Än så länge är allt lugnt men det gäller att stå på tårna

Sedan ska man vara först på räcket. Jag motar bort alla

Nåja, kanske inte riktigt alla

Sedan gäller det att hålla balansen och sträcka på halsen

Han ska då alltid vara värst

Titta så han kråmar sig och gör sig till

Nej, det måste vara lite stil och finess

Sedan är kriget i full gång

Vi duvor har inte så mycket att säga till om här i Svandammen

Det var allt för i dag från Svandammen

På återseende

/Torbjörn

Jag använder småbild numera och tänker på Linnés sexualsystem

Ja, så har man då köpt sig en småbildskamera. En Sony A850. Utrustad med det förvillande begreppet fullformatssensor. Med en förskräcklig massa pixlar. Noga räknat  24,6 miljoner. Det stämmer säkert. Har inte kontrollräknat. Då borde det rimligtvis inte finnas sensorer som är större till formatet. Men se det finns det. Här råder en stor begreppsförvirring. Borde inte digitala kameror klassas efter hur stora sensorer de har. De systemkameror som har sensorer i storlek motsvarande småbildsnegativet kan rimligen inte kallas för fullformatskameror. En ny klassificering, som inte anknyter till de analoga kamerorna, borde kanske införas. Jag har inget bra förslag men längden på diagonalen, eller ytan uttryckt i mm skulle kunna vara klassificeringsgrunder. Sedan skulle man också kunna lägga till antalet pixlar uttryckt i antal miljoner. Då skulle man kunna dela in kamerorna i familjer, likt Linnés sexualsystem. Nu menar jag inte att vi ska tala om antalet ståndare och pistiller igen. Jag tror nog att ni fattar grejen.

Åter till mitt kameraköp. Rajala foto har haft en kampanjvecka och erbjudit väldigt bra priser på ett antal kamerasystem. Eftersom jag har en hel del objektiv med s k A-fattning (från f d Minolta) så blev till slut locktonerna att köpa en Sony A850 för förföriska. Priset inklusive den nya zoomen 2.8/28-75 mm var 19 999 kr. Jag ser att t ex CyberPhoto tar 28 490 kr för motsvarande paket så priset var verkligen bra. Jag har sedan tidigare en Sony A700 som jag tycker väldigt mycket om. Det blir svårt att skiljas från den för vi har verkligen blivit ett team. Den har en mycket bra ergonomi och bildkvalitén håller mycket hög klass. Ända sedan de sk fullformatskamerorna kom har jag haft som målsättning att en dag köpa en sådan. Att det blev just nu var inte planerat utan en ren tillfällighet. Mitt första intryck av A850 är mycket gott. Den är fantastiskt skön att hålla i. Eftersom jag kommer från A700 är det inte så stora skillnader. På A850 har man flyttat på några knappar för att få plats med den lilla displayen på ovansidan. Det finns ingen inbyggd blixt. Så kommer vi till sökaren. Fast A700 har en fin sökare så hamnar den i lä jämfört med den i A850. Wow, vilken härlig och ljus sökare. Detta ska hädanefter bli min musik! Det första klonket från slutaren fick mig nästan att sätta mig på ändan. Här är det stora saker som är i rörelse och det känns sannerligen. Kan det verkligen hålla i längden? Det återstår att se.

Här visar jag några av de första bilder jag tog med kameran. I morgon blir det nog en sväng till Hötorget. Dels för att testa kameran, dels för att se om jag hittar några indianböcker av Edward S. Ellis eller romaner av Eyvind Johnson.

Fortsätter att utforska min Sony A850 i morgon och hoppas på bättre väder.

På återseende

/Torbjörn

Min bästa bild 2009

Anna Ulmestrand sträckte fram en stafettpinne i långloppet "Min bästa bild 2009" till alla som bloggar på FS. Jag tar naturligtvis emot den med glädje. Delvis beroende på att jag inte har spikskorna på mig (?). Vad har spikskor med en fotostafett att göra kan man undra? Vänta bara ska ni få höra.

Någon gång på sextiotalet när jag gick på högstadiet hade jag plus tre grabbar kvalificerat oss till Skol DM-finalen i stafett 4x80 meter. Vid våra träningar hade jag haft vanliga gymnastikskor och det hade fungerat bra. Till finalen på Norra IP i Sandviken hade jag lånat ett par spikskor av en kompis. Jag hade bara testat dem ett par gånger innan finalen och tyckte att de gav ett extra riv i löpningen. Tyvärr hade jag inte testat dem tillsammans med overallen på. Overallen var tillverkad av ett mjukt syntetmaterial och flossad på insidan. Längst ned på benen fanns en dragkedja som gick upp på benet ca 20-30 cm.

I finalen bestämdes det att jag skulle springa den tredje sträckan. Det var lite kylslaget så jag hade overallen på mig länge och värmde upp ordentligt. Just innan startskottet skulle gå drog jag av mig jackan och böjde mig ned för att dra upp blixtlåsen på byxbenen. Det ena blixtlåset gick lätt att dra upp och jag kunde lätt kliva ur byxbenet. Till min stora fasa hade det andra blixtlåset fastnat. Jag hade ju spikskorna på mig och de var ordentligt snörade med dubbelknut så jag hade inte en chans att först ta av mig skon och sedan sätta på mig den efter att ha dragit av mig overallen. Jag kunde inte heller dra på mig det andra byxbenet med spikskon på foten och ta min sträcka med overallbyxorna på mig. I mitt inre såg jag mig springa med det ena byxbenet släpande i kolstybben. Herregud, nu har loppet börjat och jag sitter på gräset och sliter med ena byxbenet. Första växlingen och vi är bra med. Andra växlingen går bra men fiaskot lurar strax innan upploppet. I en sista kraftansamling lyckas jag dra den spikskoförsedda foten genom byxbenet. Jag kastar byxorna åt sidan, hoppar ut på banan, tar något försenad stafettpinnen, springer min sträcka och ger pinnen till Rune som gör en fantastiskt fin sista sträcka. Jag tror att vi blir fyra. Fy vilken pärs!

Åter till "Min bästa bild 2009". Det är näst intill omöjligt att plocka fram en enda bild som man tycker står över alla andra. Det är betydligt lättare att ta fram fem bilder. Jag har inte specialiserat mig inom något område inom fotografin. Det jag ändå ständigt återvänder till så är det människor i miljö. Jag älskar att ströva runt bland människor och "göra anteckningar" med kameran. Den bild jag har valt är från Technofestivalen på Långholmen i juli 2009. Det var en fantastiskt trevlig tillställning. Den här mamman poserade glatt ett kort ögonblick tillsammans med sin dotter. Allt medan folkhavet böljade fram och åter till ljudet av technomusik......

Leende guldbruna ögon....

Jag har nu gjort min sträcka och ger pinnen till nästa bloggare som är beredd att hoppa in i loppet.

På återseende

/Torbjörn