Gesällen/Planerat och oplanerat

En dag på sensommaren åkte jag upp till Segersta i Hälsingland för att fotografera bron som finns med i filmen "Män som hatar kvinnor." Jag bestämde mig för att fotografera med film och tog med mig en mellanformatskamera, Minolta Autocord 6x6. I fotoväskan fanns också min digitalkamera och några objektiv. Bron var som sagt mitt planerade fotoobjekt. 

Väl på plats kollade jag var ljuset var lämpligast. Det visade sig vara på andra sidan Ljusnan. Där satte jag upp mitt stativ och monterade kameran. Ljuset förändrades hela tiden för molnen vandrade hela tiden över himlen. När ljuset lyste upp brokonstruktionen tog jag mina bilder. Egentligen inget märkvärdigt, men ändå fanns en plan bakom. 

Efter en paus, där jag tog en smörgås och en kopp kaffe, åkte jag runt lite på platsen. Tog lite oplanerade bilder och fortsatte sedan hemåt en annan väg än den jag kommit på. 

Efter en stund kom jag till ett fint ställe med betande kor. Landskapet var böljande med lador, stängsel och skog i fjärran. Längst ned i dalen slingrade sig en järnväg fram. När jag kom hit hade jag varit ute några timmar och kände mig inte så fokuserad.

Jag vevar ned fönstret på passagerarsidan och sträcker fram kameran, ungefär som Jason Lanier gör. Tar några bilder på detta sätt, utan att kliva ur bilen. Tänkte inte så mycket på det mycket ljusstarka motljuset utan tog bilderna rätt upp och ned i A-läget.

I Lightroom såg jag sedan att högdagrarna var helt utfrätta. Jag fotograferar så gott som alltid i RAW och kunde rädda en del, men utbrända högdagrar är i regel oreparerbara. Naturligtvis skulle jag mera ha exponerat efter dem. Eller varför inte tagit med det avtonade gråfiltret som nu i stället blev hemma.

Ja, så här kan det gå när fotograferingen inte är planerad. Då ser man till att det man behöver också kommer med. En alltid fullpackad fotoväska med alla tillbehör underlättar förstås. Men på en kort liten utflykt tar jag sällan med mig all utrustning. Kanske dags att tänka om, eller?

Är det någon här som använder filter från Lee?

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Gärdsgårdsserien

Nej, det handlar inte om fotboll i de lägsta divisionerna. Fast i min ungdom harvade jag en hel del i gärdsgårdsserien. Det skulle vara kul att få veta hur den benämningen kom till. Något nedvärderande är det ju trots allt. Vi var väl inga stjärnor precis, men ibland spelade vi riktigt bra.

Det handlar naturligtvis om gärdsgårdar. Varhelst jag stöter på en sådan, och kameran är med, så blir det några bilder. De hör absolut till karaktärsdragen i vår kulturbygd. Eller hörde kanske man ska tillägga.  På gårdar och fält har de ersatts av andra typer av staket och elstängsel. Men, som sagt, ibland så stöter man på dem. Det roliga är att man kan se dem omgärda nybyggda hus. Även i stan. Jag passerar en villa med gärdsgård när jag går, eller cyklar, till centrum. Har tagit flera bilder på den. På väg hem från centrum helt nyligen stannade jag till en sen eftermiddag. Ljuset var på väg att försvinna, men tack vare den lilla snö som kommit gick det ändå att ta lite bilder.

En 25 mm vidvinkel hade jag på kameran och det fungerade bra. Svartvitt är det naturliga valet här. Färger skulle bara störa.

Jag fortsätter nog att harva i gärdsgårdsserien fortsättningsvis också. De gör sig bra på bild och de bör naturligtvis också dokumenteras för framtiden.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Förgängligheten gör sig påmind

Evigheten i "vårt" universum har förmodligen en bortre gräns. En gräns som kanske utgörs av ett svart hål som leder in till ett annat universum. Det finns astronomer som menar att vi förutom att finnas här i vårt universum även finns i ett parallellt universum. Spännande teori. Undrar hur jag har det där? Hur är det med pensionen t ex. Bättre eller sämre? Kanske tiden går saktare där och att jag där är en finnig yngling.

Sådana här tankar far igenom min hjärna ibland. När allt är slut. Vad blir kvar? Vart bär det hän?

Tog en sväng genom Boulognerskogen i dag och betraktade vissna blad och andra växtdelar. Förgängligheten blir så påtaglig här. Fast just nu har den tack vare snö och kyla saktat ned. Ännu kan vi se de sista resterna av de blad och växter som gladde oss i somras. Bedagade visserligen, men med en sista suck av skönhet innan allt så småningom är borta för alltid.

Jag tyckte att det var lite ljusare i dag. Inbillning förstås, men bara vetskapen om att ljuset knaprar en bit av mörkret varje dag gör att det känns ljusare.

Heja ljuset!

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Då hände det som inte fick hända

Jag hade tagit en rulle på min orkidé i vardagsrummet. Tiden för framkallning går strax ut och jag häller ut framkallaren i en PET-flaska. Då händer något jag aldrig varit med om förut. Det inre locket, tratten, lossnar och spiralen är på väg ut. Jag lyckas peta tillbaka den och få på tratten igen. Även om jag reagerade snabbt så har det gått några sekunder. Både taklampan och lysröret ovanför diskbänken har varit tända. Jag funderar en stund om det är någon idé att fortsätta framkallningen, men beslutar till slut att göra det. När jag hänger upp filmen på tork i duschen tycker jag att det ser helt normalt ut. Märkligt?

Jag skannar filmen och jag kan inte se några ljusskador. Mycket märkligt, filmen verkar inte ha tagit någon skada alls. Filmen är APX 100, en ny bekantskap för mig.

Även om det nu slutade lyckligt så är jag hädanefter mycket noga med att skruva fast tratten ordentligt efter laddning av film. Jag har aldrig råkat ut för det här tidigare men antar att jag trots allt slarvade lite den här gången.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Fotomässan 2014

Hittade ett minneskort som aldrig blivit inläst i Lightroom. Det visar sig vara bilder från Fotomässan 2014. Jag var absolut där och jag vet i alla fall tre personer till som också var där.

Var du där?

På återseende

Torbjörn