Gesällen/What a day for a daydream

The Lovin' Spoonful, med John Sebastian som förgrundsfigur; kommer ni ihåg dem? De var stora när Beatles och Rolling Stones också var det. Plus alla andra 60-tals band. En av deras stora hits var "What a day for a daydream", en annan "Summer in the city".

Kommer att tänka på dem när jag stötte på den här bilden i mitt arkiv. En bild sätter fart på associationerna, minnena, liksom en doft, ett ljud, en maträtt, eller ett möte. Marcel Proust beskriver det här fenomenet i sin mäktiga romansvit "På spaning efter den tid som flytt". Där är det en kopp lindblomste och en Madeleinekaka som sätter igång minnesbilderna. Eyvind Johnson, gillade Proust, beskriver också detta fenomen mästerligt i en av sina romaner. Minns inte nu vilken, kan vara i någon av böckerna i Krilontrilogin. Där beskriver han ett möte med en kvinna på isen i Stockholm.

Han känner igen kvinnan och genast strömmar minnesbilder fram från ungdomen när han, kvinnan, och andra ungdomar firar midsommar tillsammans på en ö i skärgården. De tältar och på natten försvinner kvinnan. Han går ut och letar bland tälten och finner kvinnan i ett tält med en annan man. De ligger med varandra och han står där och ser på.

De här minnesbilderna framkallar en fruktansvärd smärta och ångest hos honom där han går på isen. Hur kunde kvinnan göra så? Dessutom med en man som var ett riktigt råskinn.

Jag har flera gånger försökt mig på att läsa Proust, men det har alltid stannat vid just försök. Man måste nog vara väldigt disciplinerad och fokuserad för att ett sådant läsprojekt ska lyckas.

Jag vet inte om Prousts romansvit har tolkats på film, men jag har svårt att tänka mig en bättre TV-serie med den som grund. 

Madeleinekaka förresten, finns den på caféerna i dag?

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Det heliga tretalet

Tretalet förekommer inom många områden. Det kanske mest kända för oss är inom religionen. Fadern, sonen och den helige anden inom kristendomen. Den heliga treenigheten, det heliga tretalet. Kanske är det därför det är så djupt rotat i oss människor? Men det förekommer i många andra sammanhang också. Idrotten har sitt klara, färdiga, gå för att nämna ett exempel.

De allra flesta fotografer känner till det gyllene snittet. Delar man upp en bildyta i tre lika delar både vertikalt och horisontellt skapar man ett rutnät som i kompositionssammanhang kallas tredjedelsregeln. I rutnätets fyra skärningspunkter placeras gärna motivet. Bilden upplevs då som balanserad och harmonisk. Man kan också placera bildelementen i var sin tredjedel. 

Den här bilden är väl kanske inte något praktexempel på tredjedelsregeln, men här finns kanoter i nedre delen av bilden, i mitten (någorlunda) och i övre delen. Tre gör sig oftast bättre än två.

I de flesta systemkameror finns möjlighet att lägga ut ett rutnät i sökaren som visar tredjedelsregeln. Det är ett bra hjälpmedel och jag använder det ibland. Nu menar inte jag att man slaviskt ska följa den här regeln, men den är bra att kunna och ha i åtanke när man fotograferar. 

Många menar att horisonten inte ska ligga mitt i bild utan i gränsen mellan den nedre tredjedelen och mitten, eller i gränsen mellan den övre tredjedelen och mitten. Var någonstans det beror naturligtvis på motivet. Själv tycker jag att de placeringarna också ger det snyggaste resultatet.

Att placera motivet mitt i bild strider mot kompositionsreglerna. Ibland finns ingen annan möjlighet och då får det bli så. Ibland kan det t o m bli bättre. Men i de allra flesta fall blir bilden bättre om motivet placeras i någon av rutnätets skärningspunkter. Med dagens högupplösta kameror går det oftast att i efterhand beskära så att bildelementen hamnar i gyllene snittet.

Färdigskuret för denna gång.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Kan man fotografera soptunnor?

Återvinningskärlen står i stram givakt bredvid behållaren med sand. Inget skräp ligger på marken och trappan är rensopad. På den här bakgården är det alltid ordning och reda. När jag vandrar runt på stan brukar jag gå in på gårdarna och se mig runt. Vissa gårdar är välskötta och fint planerade medan andra ser ganska tråkiga ut. 

Är soptunnor verkligen något att fotografer? Den frågan ställer sig säkert flera som i stället menar att det enbart är rosafärgade soluppgångar, solnedgångar, katter, fåglar, blommor och liknande som man ska fotografera. Själv vidhåller jag att man absolut kan fotografera soptunnor (kärl). 

Den här bakgården, eller rättare sagt utsnittet, ger intryck av ordning och reda och jag tycker föremålen harmonierar mot byggnadens ytor. Det var mitt omedelbara intryck den här dagen. En annan dag, med annat ljus, kanske mitt intryck hade varit annorlunda. 

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Spaning

Det känns alltid fint med en fika på ett café. På sommarn är det mysigast att sitta ute. Man sitter där och dricker sitt kaffe så långsamt det går. Tuggar på något gott, gärna mörk choklad. Eller snarare knaprar. Meningen är att det ska ta tid. Först då njuter man. Är man ett sällskap, vilket är trevligast, brukar det inte dröja länge förrän diskussionerna är i full gång.

Det är inte helt fel att fika ensam heller. Sitter man på ett café där det passerar många människor kan man sitta nästan hur länge som helst. Man ska naturligtvis inte tokstirra på de som passerar, inte på cafégästerna heller. Nej, lite diskret över kanten på kaffekoppen, eller tidningen, det ser trevligare ut.

När jag i dag importerade bilder från 2010, som jag av någon anledning missat tidigare, fann jag dessa tre personer som fikade ute på stan en varm aprildag. Tjejerna vet hur man spanar diskret.

Hur spanar du när du fikar på café?

På återseende

Torbjörn

Gsällen/"When I look out my window"

Sjuk och eländig sitter jag vid mitt köksfönster och både tittar och längtar ut. Årstidernas växlingar, ja t o m vädrets dito från dag till dag, följer jag härifrån och från min balkong. I dag kom det äntligen lite snö och genast blev det ljusare. 160 ISO, f5.6 och 1/30 fungerade fint. 

Kollar en hel del på You Tube dessa dagar. Mycket fotorelaterat förstås. Mycket tester finns det att se. En del opartiska, som det verkar i alla fall, men det mesta skrivs nog av diverse "fanboys". En hel del nypor av salt anbefalles alltså, och man bör nog titta på flera stycken.

Det är nog inte så lyckat att lovprisa sina egna grejer alltför mycket heller innan man tittar. Att vara märkesneutral är kanske inte så lätt för alla, speciellt inte om man köpt på sig mycket utrustning av ett visst märke. Men är man nöjd med sina grejer och tycker de fungerar bra så kan man skippa testerna och i stället titta på alla fototips som också finns på tuben.

"Must be the season of the witch"

På återseende

Torbjörn