Gesällen/Funderar på ett projekt

Har funderat ett tag på ett projekt. Ja, egentligen dyker det upp projekt hela tiden. Det gäller bara att fastställa ramar, begränsningar, få till en hållbar struktur. "Staden där jag bor", är det senaste som sysselsatt mina tankar. Men hur ska jag begränsa mig? För begränsa sig måste man. Annars blir det för spritt och fragmentariskt. För tunt. Gunnar Smoliansky lär inte gå över Götgatan har jag hört. Där har han sin naturliga gräns. Här i Gävle har vi en ännu naturligare gräns. Gavleån. 

Ska jag dokumentera gata för gata? Kvarter för kvarter? Hur gör jag med stadens människor? Ska de vara med på bild? Färg eller svartvitt? Det senare är ju inget problem eftersom jag kommer att fotografera digitalt. 

Provgick en runda med projektet i åtanke. En sak slog mig direkt. Jag har svårt att undvika människor när jag ska skildra staden. Eller så får det bli två projekt. Ett med och ett utan människor. 

Att fotografera den folktomma staden och förmedla den känslan kan innebära obekväma arbetstider. Men behöver nödvändigtvis inte göra det. För ett par år sedan gick jag genom staden på midsommardagens morgon. I vissa stadsdelar såg jag inte en enda människa. Nästan så att jag kände mig som stadens ende invånare där jag strosade runt. 

Så kommer frågan om utrustning. Ja, kameran är ju given, men vilket objektiv? Blir det trist i längden med enbart en brännvidd? Behöver jag något annat objektiv än min 24-70 zoom? Jag tror inte det.

Det blir ju ofta mycket snack och lite verkstad. Man funderar och funderar. Det viktigaste är ju att komma igång. Trial and error brukar fungera för det mesta.

"Det är bättre lyss till en sträng som brast..." diktade en gång Heidenstam, och visst är vi kanske ibland lite för fega att våga oss på något nytt. 

På återseende

Torbjörn

2016-07-16 23:01   Khalad

Låter som ett roligt projekt, ser med spänning fram mot fler bilder! Dom här tycker jag är en utmärkt början. För egen högst personliga del tittar jag nog hellre på bilder där det också finns människor - en stad är ju lika mycket människorna som husen och gatorna - än samma stad utan människor.
Tänker precis som du säger - det viktigaste är att komma igång. Min egen erfarenhet är att när jag börjar arbeta med ett diffust projekt klarnar både min egen ambition och projektet alltmer under arbetets gång. Så var det med Hjärtats Röst, när jag började hade jag inte alls en uttänkt strategi eller plan, hade inte ens klart för mig att det skulle bli en bok, bara att jag ville ta fram ett antal bilder med tillhörande text kring tankar som sysselsatt mig mycket.

Önskar dig lycka till och en fin söndag i morgon!/ Björn T

Besvara

Svar från pic-tor 2016-07-16 23:18

Tack så mycket Björn. Ja, det är väl bara att sätta i gång. Fast egentligen är jag ju ganska ofta på stan och då har jag oftast kameran med mig. Ska i alla fall göra ett allvarligt försök. Vad beträffar människor i bild så har jag samma uppfattning som du. Det arrangeras triathlon här i Gävle på söndag. Jag har aldrig sett någon sådan tävling på nära håll så det lockar. Lockar gör också Bjuråkersstämman. Jag gillar att gå runt och lyssna på låtar och få ett snack med musikanterna. Vi får se vad det blir för något.

Svara

2016-07-17 04:32   EGW

Du ska absolut satsa på bilder med människor! Denna bloggpost är en god början.

Besvara

Svar från pic-tor 2016-07-18 15:43

Tack Ernst Göran. Det lär nog bli både ock tror jag. Jag gnetar på mest varje dag och förhoppningsvis blir det något till slut.

Svara

2016-07-17 11:45   janolof

En stad är inte en stad utan sina människor! Självklart ska de vara med, och det gör du ju bra, visar du här.

Besvara

Svar från pic-tor 2016-07-18 15:47

Tack så mycket Jan-Olof. Jag håller med dig en hel del. Bilden av staden blir mer levande med människor i bild. De bilderna får oftast ett annat utsnitt för att inte människorna ska bli för små. Jag promenerar vidare.

Svara