Barnens arbetsplats

I vår bostadsrättsförening finns ett antal arbetsplatser för de minsta barnen. Ett femtiotal meter från min port finns en av dem. När jag en kväll gick en sväng ned till sjön Valloxen stannade jag till vid den stora sandlådan och studerade vad barnen hade haft för sig under dagen. Av spåren i sanden och bilars och arbetsfordons positioner att döma hade det gått livat till. Jag hade gärna velat vara med. På en bänk i närheten med både kamera och ljudinspelare.

Tyvärr så råder det i dag extrem misstänksamhet mot personer som fotogreferar barn så det hade varit helt otänkbart. När jag nu satt där bland leksakerna kunde jag ändå med fantasins hjälp föreställa mig vad som utspelats där i den stora sandlådan. Det påstås att barnens lekar har blivit aggressivare och slagsmål är inte så ovanliga. Nog minns jag att vi också slogs ibland och nog fick man väl sand sprättad i ögonen om man råkade förstöra någons fina sandkaka. Då jag är kompledig några dagar den här veckan ska jag kolla in livet i sandlådan lite extra noga. Rapport följer, men först en tillbakablick från den här dagens arbete i den stora sandlådan belägen snett framför porten till Timotejvägen 84.

Det är stora bekymmer med de stora och tunga löven som faller ned från äppelträdet och här är det ett fordon som kört fast

Skottkärran används bara till diverse småjobb

En baklastare kämpar med att köra bort ett av de tunga löven

En lastbil har kört fast efter att ha tippat av den femarmade sjöstjärnan, den tyngsta av dem alla

En inhyrd baklastare från förskolan intill har havererat. Den raske föraren klarade sig utan skador

En dumper har tagit för mycket last så dragkroken har pajat och vagnen vält

På en sådan här stor arbetsplats kan olyckor inte helt undvikas och brandbilen har mycket att göra

I grusgropen har det varit ras och en caterpillar har vält. Som tur var skedde det under fruktstunden

Efter fruktstunden ska den här baklastaren köra bort de två löven i bakgrunden

Den här fyrhjulingen använder åkeriägaren när han kör runt till de olika arbetsplatserna

Det här hade kunnat sluta illa. Ett löv singlade in i förarhytten men den kvicke chauffören hann hoppa ut

Efter att ha suttit i en lastbilshytt en hel dag är det skönt att dra iväg med en riktig Formel 1 racer

Det går nästan lika fort med en Formel Renault också

Nikkos ökenracer är storfavorit i Knivsta GP som äger rum i maj nästa år. Gemensam start sker som vanligt vid Ängby park och målgång vid Korvmojjen. Första pris är en mosbricka med allt.

Det är verkligen roligt att fotografera. Känslan att få släppa loss och ge sig hän är väl det som kännetecknar allt konstnärligt skapande och dit hör naturligtvis fotografin. Även om man har sina favoritområden dit man nästan alltid återvänder så är det härligt att prova på något annat. Med en kamera kan man ju göra så mycket. Inte bara fotografera blommor eller folk som springer på gatan. Gör som jag och lek lite med din kamera. Det är roligt och samtidigt lär du dig både behärska din kamera och hitta nya vinklar.

På återseende

/Torbjörn

Gunnar Smoliansky resten av dagen

Jag är ledig på torsdagar och då passade jag på att göra en tur till Stockholm. Mest egentligen för att köpa ett nytt LCD-skydd till min Sony A850. Det förra, nyinköpta, tappade jag när jag var i Stockholm senast. Hur det nu kunde ske för det sitter ju berghårt när man med vilje vill ta bort det. I alla fall styrde jag mina steg först till Rajala foto på Herkulesgatan men där var det slut och jag blev hänvisad till Sony center. Där måste de ju berghårt ha tänkte jag medan jag knatade upp för gata Regerings (som man sa förr i tiden när man skulle till Nalen). Väl framme svarade en förlägen expedit att LCD-skydden till just A850/900 för tillfället var slut men de skulle självfallet ta hem.

"Varför gjorde du inte det omedelbart när du sålde det sista exemplaret och inte nu när jag står framför dig", tänkte jag halvhögt medan jag vresigt lämnade butiken. För att göra historien kort kan jag nämna att Scandinavian Photo, som ligger nästan ända borta vid Västerbron!, inte heller hade något ex hemma. Tror de att kamerorna går upp i rök bara för att modellen slutar att tillverkas? Nu var jag heligt förbannad.....och fötterna protesterade. Tre besök och noll resultat.

Innan jag blev heligt förbannad, och efter besöket på Sony center där jag enbart blev vresig, besökte jag Gunnar Smolianskys utställning Promenadbilder på GunGallery, som ligger på Runebergsgatan 3. Jag har hela tiden associerat till något slags skjutvapen när jag har hört det här namnet men när jag kom dit hälsade en dam mig välkommen. Aha, tänkte jag snabbt, här har vi Gun. Ni som inte varit där måste gå dit. Utställningen är helt underbar. Använder ni läsglasögon så ta med dem för bilderna är kontaktkopior i formatet 6x9 cm, tror jag.

Trots litenhetan, eller kanske tack vare, är utställningen mycket sevärd. Ni som känner igen Smolianskys stil vet vad det handlar om men för er andra blir det säkert en behaglig överraskning. Han var själv där i dag och samtalade med en person kring bilderna. Vi nickade till varann och jag tänkte få en pratstund med honom sedan de hade samtalat färdigt. Jag har träffat Smoliansky på tidigare utställningar och han är väldigt trevlig att prata med. Jag gick ett varv och kollade på hans bilder och vips, utan att jag märkte det, hade han lämnat lokalen. Snopet.

När jag efter en stund lämnade den fina utställningen var jag så inspirerad att jag började agera precis som jag inbillade mig att Smoliansku själv skulle agera. Jag låtsades alltså vara Gunnar Smoliansky resten av dagen. Nu vet jag ju att han enbart fotograferar med film men i dag struntade jag i det. Här kommer ett litet axplock av mina, alias Gunnar Smolianskys, promenadbilder från den 20 oktober.

Så här ser utställningen ut

Kan det vara damernas t h?

Solitär

På väg ned

Fimpkavalkad

Hit och dit

Greppet

Tre komma fjorton

Gren, pinne eller käpp?

Knotigt och knöligt

Hus på hus

Galler som ger griller

Givakt!

Skuggan

Tittut!

Just nu ledigt

Knacka först

Han vänder ryggen till

På väg att jordas

Refug

Nu är jag mig själv igen. Jag vet inte om Gunnar Smoliansky hade valt att ta de här motiven om han hade tagit exakt samma promenad som jag gjorde. Hade han gjort det hade det sannolikt gjorts med större fantasi och finess. Men det korta besöket på GunGallery inspirerade mig till en rejäl promenad med korpgluggarna öppna för fulla spjäll. Det blev många bilder med det var en lång promenad också.

På återseende

/Torbjörn

Livet drar sig tillbaka

Jag gjorde en sväng till Stockholm under torsdagen (mer om detta i en senare blogg). På förmiddagen var det rätt så kyligt men temperaturen steg till behagligare nivå efter ett par timmar. Det kan fortfarande vara fina, soliga dagar en tid men det är bara att acceptera; vi går mot vinter och mörker. Dagarna kommer allt senare och kvällarna allt tidigare. Om ett par månader möts de – nästan. Jag strosade runt en del på Norr Mälarstrand och tittade bl a på de gamla, gistna båtarna som ligger vid kaj samt alla de fina björkar som växer längs nästan hela området.

Liver drar sig tillbaka

I trädgårdarna är fortfarande en del buskar fortfarande lövade. De städsegröna är naturligtvis fortfarande gröna men övriga växter skiftar snabbt nu från grönt till gult och brunt. Ljuset och värmen räcker inte längre till för att upprätthålla växternas liv utan de tynar sakta bort och innan det är helt godnatt har många planerat och avslutat de förberedelser som krävs för att åter kunna vakna upp när vårsolen om 5–6 månader (suck) tittar fram.

Ännu en tid har vi tillräckligt med ljus för att de flesta av oss fotografer ska vara nöjda. En del lägger av helt när vintern kommer men jag kör på som vanligt, likt de städsegröna buskarna, och tar vara på det ljus som erbjuds. Hur gör du?

På återseende

/Torbjörn

Kan en fimp vara gatufoto?

Här kommer ytterligare ett inlägg i debatten om vad som kan anses vara gatufoto. I bloggen och i gatufotopoolen har frågan om människors närvaro diskuterats. Är människors närvaro i en bild en förutsättning för att bilden ska kunna definieras som gatufoto? Eller, för att omformulera frågan, kan en bild utan människor kallas för gatufoto? Kan t ex en kvarlämnad cigarettfimp definieras som gatufoto?

Kan det här vara gatufoto?

Själv har jag ingen bestämd uppfattning för jag är mycket väl medveten om att någonstans finns det en gräns och var den gränsen ska dras får nog mogna fram med tiden. Under tiden finns det kanske andra ingredienser inom gatufotografin som är lättare att tänja gränserna för än inom just det ovan nämnda området.

På återseende

/Torbjörn

Vi är på friarstråt

Jag har slutat mitt arbete för dagen och promenerar ned till Resecentrum för att att ta tåget hem till Knivsta. Väl framme ser jag en man sittande på ett av trappstegen. Han har en gitarr i ett fodral vid sin ena sida och vid sin andra sida en Sibirian Husky. Mannen röker intensivt på en cigarett och verkar djupt koncentrerad. Mannen och hunden sitter absolut stilla. Det syns att de är ett väl sammansvetsat par. Det hela ser så prydligt och fint ut att jag får lust att ta en bild. Jag har naturligtvis med mig kameran i min axelväska. Jag tar försiktigt fram kameran och frågar:

- Går det bra att ta några bilder?

Till min stora förvåning är det hunden som svarar:

- Jo, det går bra. Vi är på friarstråt.

- Jaha, säger jag, en aning överrumplad. På det viset.

- Men, fortsätter jag, hur kommer det sig att det är du som för talan och inte husse?

- Jag är ledarhund, svarar hunden, och jag för alltid talan.

Naturligtvis, tänker jag. Naturligtvis ska en ledarhund föra talan.

- Jodå, husse är på friarstråt till Uppsala, fortsätter hunden.

Husse fortsätter att röka intensivt och koncentrerat och det märks att han är nervös. Han tycks inte märka att jag samtalar med hunden. Jag tar raskt några bilder och ser i ögonvrån mitt tåg sakta rulla in till perrongen. Det börjar bli bråttom och jag måste avsluta samtalet.

- Är du också ute i samma ärende som husse, frågar jag avslutningsvis?

- Nej, alls icke, svarar hunden. Här nere finns bara pudlar och annat tjafs och det intresserar inte en Sibirian Husky.

- Jaså inte, svarar jag, ja då får jag tacka så mycket för bilderna och samtalet då.

- Tack själv, svarar hunden avmätt, medan han med hjälp av ena tassen försöker kväva en gäspning.

- Jo, det går bra, säger till min förvåning hunden

- Jag är ledarhund, förstår du, fortsätter hunden

- Vi är på friarstråt, säger hunden vidare

När tåget så sakteliga börjar rulla söderut går mina tankar till den kloka och snälla hunden som jag nyss samtalat med. Eller var det bara i fantasin? Jag vet inte så noga för mannen han bara rökte och rökte...

På återseende

/Torbjörn