Varför tar jag sådana här bilder?

Ett ständigt återkommande tema för mig är cyklar?? Varför? Ingen aning faktiskt. Det kan vara skrotade cyklar som ligger och skräpar någonstans eller prydliga cyklar som står ställda mot en vägg, en stolpe eller dylikt. Men det kan naturligtvis också vara cyklister som kommer farande på alla typer av cyklar. Kanske beror det på att jag tycker att cykeln är en fantastisk uppfinning. Grundkonstruktionen är ju genialt enkel. Ram, sadel, två hjul, trampor, drev, kugghjul och broms. Visst har de blivit alltmer komplicerade med tiden med växlar, navgenerator mm men grundprincipen är densamma. Det är du själv som med dina muskler framför "fortskaffningsmedlet" (som det hette förr). När jag går igenom mina mappar på hårddisken så finner jag cyklar både här och där. Ibland undrar jag varför. Här följer ett snabbt framtaget axplock:

Ja, varför tycker jag att cyklar är så bildmässiga?

På återseende

/Torbjörn

Bilder på returen

Var ledig i dag och åkte in till Uppsala i tron att filminspelningen av Millenniumfilmen fortfarande pågick. Besviken står jag på Drottninggatan och ser på när kulisserna håller på att monteras ned och de trevliga "butikerna" med dem försvinner. I går var det full fart på inspelningarna men jag tog aldrig med mig kameran till jobbet. Den ska ju som bekant (nästan) aldrig lämna handen :). Nåja, jag får väl nöja mig med det jag fick på bild i söndags även om vi som fotograferade inte hade några ideallägen. Pliktskyldigast tar jag några bilder på nedmonteringen innan jag vänder åter mot Resecentrum. Det känns lite snopet. Likt en lastbilschaufför eller taxiförare vill jag ha någonting med mig på returresan. Jag stannar till några minuter innan tåget ska avgå 12:13 och tar några bilder kring gamla centralstationen och det nya Resecentrum som byggts i det förras ställe. Centralstationen ska byggas om till restaurang ryktas det.

Här inne förbereds för de kommande restauranggästerna

Det gamla elskåpet ryker snart

Skylten till gamla järnvägscaféet har tagits ned

I skarven mellan gammalt och nytt

Inne i väntsalen sitter några människor och väntar på nästa tåg

Väntsalen har stora glaspartier som släpper in ett behagligt ljus

Många köper sina biljetter vid självbetjäningen

Det är full fart här mest hela tiden

Här ser man fotografens skugga när han lurar på något ovetande offer

Fourteen minutes to go (tänker plötsligt på en låt av Johnny Cash)

Biljettautomaterna står i stram givakt

Den ständigt närvarande dragspelaren spelar musik från hemlandet

En sista koll innan tåget går

Ja, då fick jag med mig några bilder på returen i alla fall.

På återseende

/Torbjörn

En hyllning till alla de fallna

När jag står vid muren som omgärdar den gamla kyrkogården i Uppsala och betraktar alla färggranna löv som fallit till marken blir jag lätt filosofisk. Här, där jag står, är det många löv som fallit ovanpå själva muren, liksom de tvekade på vilken sida som är den bästa att lägga sig till ro på. Ett val som sannerligen inte är lätt att fatta. Nu har de ju bara tyngdlagen och vinden att förlita sig på så det lönar sig knappast att grubbla alltför mycket. Naturligtvis tänker jag också på Stig Dagermans berömda strof  "Att dö är att resa en smula, från grenen till fasta marken.....". Fint diktat av en person som inte fick se så många löv falla till marken.

Jag filosoferar över det betydelsefulla, och för människans överlevnad helt avgörande, arbete dessa löv nu slutfört.  I bladen sker under sommaren den märkliga fotosyntesen, ett av naturens många under, där klorofyllet utnyttjar solljuset, koldioxiden i luften samt vatten för att producera kolhydrater som utgör mat för trädens rötter. I den här processen frigörs syre från bladen som är en förutsättning för nästan allt liv här på jorden. En hyllning till alla de fallna vore på sin plats tycker jag. Lövens dag.

Människan och hösten

Tre ofödda

Vill till de andra

Jag har levt ett trasigt liv

Vi har alltid hållit ihop

Nu går jag över floden

Stor och liten

Jag lägger mig på sidan och vilar ett tag

Var är alla de andra?

En sista stråle av ljus

Jag står först i kön

Äntligen kom jag iväg!

Sänd en tanke av tacksamhet till alla de löv som nu under hösten virvlar runt i luften eller som ni tycker ligger och skräpar i trädgården. De ger dig det syre du behöver för att leva ännu en dag.

På återseende

/Torbjörn

Några småsmulor från Ellens

Det mesta och bästa är redan redovisat från träffen på Ellens bageri i går av herrarna Björkbom och Carlzon. Det blev dock en del småsmulor över som jag föste ned i min hand, stoppade i min ficka och som nu dagen efter med hjälp av tangentbordet knådats till detta lilla reportage.

Det var lite av vernissagestämning när Micke Berg dök upp och visade några av sina fantastiskt fina bilder.

Det var väldigt blandade motiv Micke visade upp

Bilderna gjorde sig fint i det mjuka ljuset som strålade in genom fönstret mot gatan

Det var tillåtet att känna på mästerverken

En av Mickes bilder i affischfomat

Några av de "ordinarie" Ellenbesökarna Bengt, Micke, Staffan och Ulf visade också upp bilder. Här Bengt.

Förutom bilder hade några också med sig fotoböcker som de ville framhäva.

Några av kafégästerna satt på trottoaren och utnyttjade värmen från de sista solstrålarna

Efter det att det mesta för dagen blivit sagt och gommen och magen fått sitt så gick några av oss till Svenska Kort. Dels för att få en trevlig pratstund med Gert dels för att inhandla film och framkallare men också för att klämma på en och annan kamera.

När jag efter besöket på Svenska Kort passerade Ellens på min väg till centralen så höll personalen på att städa bort de sista smulorna. Förutom de jag hade i min ficka då förstås.

På återseende

/Torbjörn

Holger

Holger är min morbror. Han bor i Ockelbo och är min ende kvarvarande släkting från föräldragenerationen på både min pappas och mammas sida. För en tid sedan besökte jag och min bror honom för att visa resultatet av den släktforskning sonhustruns far bedriver.

Vi var väldigt spända på vad Holger skulle säga. Till min brors och min stora förvåning säger han inte så mycket. Han kände till en del naturligtvis men inte så mycket som vi hade trott. Det pratades inte så mycket om släkten när jag växte upp sade han. Det var inget samtalsämne helt enkelt på den tiden. Han blev dock väldigt glad när vi tillsammans följde släktens ursprung. Det är inte så lätt att släktforska på människor i Ockelbo eftersom kyrkböckerna brann upp i samband med branden i kyrkan 1904.

Vi sitter i köket och dricker kaffe tillsammans medan Holger berättar om tider som varit. Som barn tillbringade jag, mina syskon och kusiner många somrar hos Holger och Märta på Nyåbron, som gården heter. Här hjälpte vi barn till i slåttern, åkte hölass och trampade hö i ladorna. Nu står granskogen tät på de åkrar Holger plöjt, harvat och sått med sin älskade häst Docka och senare med den också älskade traktorn "Grålle". För den som inte vet så är Grålle ett välbekant öknamn för en 50-tals traktor av märket Ferguson.

Holger hämtar nyckeln till ladugården och vi går in och minns när hästarna stod och trampade i stallet, hönsen kacklade i hönshuset, den väldiga tjuren kastade med skallen över båset (han var bara sällskapssjuk, säger nu Holger), korna som råmade tyst och stilla medan mjölkmaskinen tömde de stinna juvren och kalvarna som kivades i båset. Kalvarna som så begärligt slickade våra fingrar.

Det är fina minnen och vi är alla mycket tacksamma över att vi fått tillbringa så många somrar på Nyåbron.

På återseende

/Torbjörn