En hyllning till alla de fallna
När jag står vid muren som omgärdar den gamla kyrkogården i Uppsala och betraktar alla färggranna löv som fallit till marken blir jag lätt filosofisk. Här, där jag står, är det många löv som fallit ovanpå själva muren, liksom de tvekade på vilken sida som är den bästa att lägga sig till ro på. Ett val som sannerligen inte är lätt att fatta. Nu har de ju bara tyngdlagen och vinden att förlita sig på så det lönar sig knappast att grubbla alltför mycket. Naturligtvis tänker jag också på Stig Dagermans berömda strof "Att dö är att resa en smula, från grenen till fasta marken.....". Fint diktat av en person som inte fick se så många löv falla till marken.
Jag filosoferar över det betydelsefulla, och för människans överlevnad helt avgörande, arbete dessa löv nu slutfört. I bladen sker under sommaren den märkliga fotosyntesen, ett av naturens många under, där klorofyllet utnyttjar solljuset, koldioxiden i luften samt vatten för att producera kolhydrater som utgör mat för trädens rötter. I den här processen frigörs syre från bladen som är en förutsättning för nästan allt liv här på jorden. En hyllning till alla de fallna vore på sin plats tycker jag. Lövens dag.
Människan och hösten
Tre ofödda
Vill till de andra
Jag har levt ett trasigt liv
Vi har alltid hållit ihop
Nu går jag över floden
Stor och liten
Jag lägger mig på sidan och vilar ett tag
Var är alla de andra?
En sista stråle av ljus
Jag står först i kön
Äntligen kom jag iväg!
Sänd en tanke av tacksamhet till alla de löv som nu under hösten virvlar runt i luften eller som ni tycker ligger och skräpar i trädgården. De ger dig det syre du behöver för att leva ännu en dag.
På återseende
/Torbjörn
Fina bilder också, tillsammans blir ju allting ett bra blogginlägg, tack för det.
Ha det gott! /Thomas
Ha en fortsatt trevlig söndag Torbjörn:o)
Mvh synnöve