Gesällen/Lunch med Hans och Bernt

Åt lunch med två barndomskamrater för ett tag sedan. Vi växte upp tillsammans i Hamrånge norr om Gävle. På den tiden var Hamrånge egen kommun men inkorporerades (som det hette) med Gävle 1969-1970. Vi sysslade mycket med idrott. Fotboll och friidrott mest men även basket, bandy, ishockey och skidor. För det mesta handlade det om idrott vi organiserade själva, undantaget fotboll där vi alla spelade i Hamrånge GOIF. Vi arrangerade olympiska spel med deltagare från byarna runtomkring. Tiokamp förekom också men där var vi tvungen att justera poängberäkningen lite grand. Våra idrottsprestationer hade nämligen inte tillräcklig verkshöjd för att kunna poängsättas enligt poängboken vi hade tillgång till.

Stavhopp var särskilt populärt på sextiotalet. Glasfiberstaven började göra entré och resultaten steg i höjden. Finnen Pentti Nikula var en stor favorit världsmästare som han var. Vår lärare i idrott, Bertil Dahlberg, ordnade så att det inköptes en glasfiberstav till Vifors IP, där vi för det mesta höll till. Bertil kom från Södertälje och betydde mycket för oss ungdomar. Han såg till att idrottsplatsen rustades med fina löparbanor och hoppställningar och gropar. Spjut, kula och diskus mm köptes också in. Han arrangerade tävlingar och tiggde ihop priser till de tävlade.

Vi lärde oss aldrig att hoppa rätt med glasfiberstaven. Ingen av oss kunde få till katapulteffekten. Så därför använde vi stålstav för det mesta. Ibland var vi på någon äng och hoppade. Då "lånade" vi en hässjestör av bonden. Vi hoppade många hopp och till slut orkade vi inte längre utan hängde som "en död häst" på stören. Men efter att ha vilat en stund så försökte vi igen. Vi hoppade ca 3 meter, Nikula strax under 5 meter.

Hans förde bok under den här tiden och på lunchen hade han anteckningsböckerna med sig. Där fanns alla resultat inskrivna från olympiader och andra tävlingar. Kul att se och vissa resultat kom man ihåg.

Spontanidrotten har nästan upphört sägs det. Tråkigt i så fall om allt måste vara organiserat och tillrättalagt. 

Vi hade vansinnigt kul när vi höll på och det blev även många glada skratt under lunchen många, många år senare.

På återseende

Torbjörn