Bilder och berättelser från min resa genom livet.

De små, korta mötena är liksom kryddan i anrättningen

Vi har alla våra olika sätt att fotografera. Jag tycker om att strosa runt på stan med min kamera. För det mesta är det Stockholm det handlar om men det kan hända i Uppsala också eller i någon annan stad som jag för tillfället besöker. Det kan bli långa promenader under flera timmar, eller så mutar jag in ett mindre område och släntrar runt där. Ibland stannar jag till på en plats och inväntar motiven men jag måste erkänna att jag inte har utvecklad någon större finess inom det här området, men jag jobbar på det. Ibland uppstår korta möten, helt oplanerat, med främmande människor och samtalet rullar igång. För mig är de här små, korta mötena liksom kryddan i anrättningen. Det blir kanske inte mycket sagt men oftast skiljs vi åt med ett må-bra-leende på läpparna.

När man rör sig på stan nu på sommaren ser man ganska ofta möhippor lite här och där. Det kan vara stora sällskap som drar runt eller bara några stycken. För ett tag sedan stötte jag på en liten möhippa som bara bestod av två personer. Jag misstänker att det fanns fler deltagare runt om på stan för den här hippan hade vätskekontroll vid Slussen och då fick jag några ord med ungmön ;)

Här drar möhippan fram. Det är osäkert om damen till vänster är med

Vem är den lyckliga, frågar jag?

Ja, det ska väl vara jag det, säger hon och brister ut i ett Stomatolleende. Jag önskar henne lycka till och släntrar vidare, med ett leende på läpparna

Räds inte de korta mötena med främmande människor. Det handlar naturligtvis om att visa respekt och intresse för den du möter. Då kan det bli riktigt roligt.

På återseende

/Torbjörn





Inlagt 2011-06-22 16:59 | Läst 10015 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Jasså, plåtade du dem? Det kommer jag inte ihåg. Däremot tyckte jag det verkade lite konstigt att de bara var två, men kanske skulle fler ansluta. Slussen är ju en mötesplats.
Svar från pic-tor 2011-06-22 17:25
Hört talas om Lucky Luke? "Mannen som drar snabbare än sin egen skugga" ;-) Har man bra autofokus går det undan. Jag tror att de här två väntade på att fler skulle ansluta sig.
Jag har ofta funderat på att göra likadant, men jag har aldrig vågat än. =)
Svar från pic-tor 2011-06-22 20:44
Det är klart att du vågar, inget farligt kan hända. Börja med ögonkontakt och tacka med en lätt nick. Gör det till en vana, sedan är det naturliga steget att säga några ord.
Hej Torbjörn!
Roligt att läsa om dina fotopromenader...de är lite lika mina faktiskt.
Gillar att strosa omkring själv men med öppet sinne för både skönhet och människor. Och jag är så förvånad och positivt överraskad över alla små möten som blir till...hela tiden. :-)
Och som du skriver, inte alltid en lång konversation - men det händer det också, utan det kan räcka med några leenden och några meningar...
Men ibland skulle jag vilja bo i en större stad...ibland känns det som om jag är en sevärdhet själv i Industrilandskapet... :-)
Må så gott! // Lena
Svar från pic-tor 2011-06-22 21:14
Tack så mycket Lena! Vad intressant att du upplever samma saker som jag. Det är väl inte så tokigt att bli betraktad som en sevärdhet som alla vill se och fotografera :-) Rent allmänt är det nog lättare att syssla med den här typen av fotografering i en större stad. Men jag kan också tänka mig att man blir accepterad om folk känner igen en där man går omkring på gator och torg. Allt beror ju på om man fotograferar i smyg eller agerar helt öppet.

Trevlig midsommar
/Torbjörn
Trevligt men inte riktigt svenskt :-) Där jag bor är det vanligt och självklart att man byter några vänliga ord med främlingar om andan faller på. Eller i alla fall ett hej och ett leende.
Svar från pic-tor 2011-06-24 11:17
Nej, en riktig svensk går nog moltigande genom livet :-). Tråkigt om det skulle vara så för man vinner så mycket bara genom att öppna munnen och säga några ord. Som ni verkar göra over there.