Varför finns det ingen Cato i Stockholm?

En invandrares syn på Slussen

Lika bra att säga det med en gång: Riv Slussen och bygg nytt!

Sådär ja. Jag bor i huvudstaden och anser mig ha rätt att tycka ett och annat om den. Invandrad eller inte. Jag betalar ju skatt här.

Jag började jobba i Stockholm i december 2003. Eller rättare sagt i Sickla. Jag fick tursamt tag i ett rum på östra Kungsholmen, 8 minuters promenad från Centralen. I nästan tre år trafikerade jag alltså Slussen till och från jobbet. Eftersom jag åkte buss sista biten gick jag alltid ner i de mörkaste delarna av komplexet till min busshållplats. En plats som f ö flyttade på sig då och då som för att hålla oss morgontrötta resenärer på alerten. Måndagar var värst. Då gällde det att obesmittad kryssa mellan helgens spyor, överblivna snabbmatsrester, kådisar, fimpar och begagnade prillor. Skräpkorgarna var fåtaliga och överfulla.

Sen fick jag en paus ett par år innan det var dags igen. 2008. Ett år till i samma smet. Den vittrade betongen hängde fortfarande ihop majestätiskt över mitt huvud och motvilligt fascinerades jag av det miraklet. Sedan dess har jag hållit mig borta från regelbundna besök. Dock några oregelbunda visiter med kamera i dokumentärt syfte och några snabba passager med destination Hornsgatan 32. Det här året flyttade jag till Vällingby och fick längre till jobbet.

Det måste vara en naturlag att det i en demokrati uppstår en motreaktion till varje försök till förändring (förbättring). En predikant jag hörde för decennier sedan åskådliggjorde detta på ett mycket levande sätt. Om ett träd får för sig att låta en gren växa ut åt något håll (här lät han sin ena hand förflytta sig från bröstet och vågrätt utåt) så växer det genast ut en rot på andra sidan (vilket illustrerades med det motsatta benet). Och så är trädet i balans och inget ont inträffar. Även om det går extremt långsamt så växer trädet.

På samma sätt verkar det vara i den lokala politiken. Motståndsrörelserna mot olika projekt är lika många som politikernas förslag. Dessutom tillkommer nya kreativa förslag från dem som inte ens får betalt för det vilka i sin tur får motståndare. Det är inte att undra på att alla förändringar tar tid i Långsamhetens paradis Sverige. Det tar tid att utreda sörjan av ritningar, skisser, skrivelser och demonstrationer. Det är heller inte konstigt att allt som faktiskt sker, sker alldeles för sent. Och när ett projekt är färdigt är det lika bra att börja jobba med nästa steg på samma ställe för att komma i fas med behovet som uppstår om femtio år eller så. På så vis kan man synka ihop behovet med långbänkens slutfas. Har jag inte rätt? 

I Förbifarten kan väl nämnas omvägen om Stockholm som jag som Västerortsbo gärna ser att den påbörjas med det snaraste. Jag är definitivt motståndare till motståndsrörelsen i denna fråga också. Mer om detta en annan gång.

Mellanformataren

PS
Jag väntar fortfarande på den dag då Stockholms invånare utbrister i ett samfällt och entusiastiskt JA till något projekt som våra förtroendevalda vill genomföra. En sån där utopisk och gemensam Äntligen!-upplevelse som sprider glädje i kommunen =) Om vi vara bygger något som alla ångrar kan detta ske förr än vi anar. Och jobben säkras i framtiden.

PPS
Som vanligt är jag inte helt allvarlig utan försöker bara se det lustiga med en del företeelser. 

"Dörrarna stängs"

Fotnot
Cato d.ä. var en kraftfull senator i Rom och ansåg att Karthago skulle förstöras vilket också skedde  ca 149 f Kr.

2011-07-07 15:24   Peter-L

Klokt skrivet!! Klokt rivet!! :)

Jag är ibland för, en naturlig tröghet, vinklar och tankar från olika håll är bra.
Men som du skriver, ibland blir långbänken längre än lång.

Bort med det gråa, in med det gröna!! /Peter

PS gillar sista bilden som fått ordet "sluss" i dörrfönstret, för det är ju precis vad det är, en sluss vid slussen DS.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-07-07 16:23

Jag har hört talas om att indianhövdingars byråd ställde sig frågan hur kommande generationer skulle påverkas av deras beslut. När man trodde sig ha sett positiva konsekvenser bestämde man sig. Det finns för lite av kloka hövdingar i Stockholms byråd.

Svara

2011-07-07 15:27   froderberg

Jag förvånas ofta över hur många kämpar emot stadens utveckling. Som om det gick att behålla en småstadsidyll i en storstad. Gert Wingårds skyskapa vid Sergels torg hade förstört Stockholm "unika skyline".. Jo tjenare. Se istället på Malmö där man vågar och släpper fram dem som vill.

I min hemstad Lund är man däremot motståndare till allt. Det tog tio år för McDonald's att få bygga i utkanten av stan. Arbetarna kunde ju få för sig att börja äta skräpmat.... Och ha mataffärer på platser där man kan komma till med bil bekämpades också länge...

För övrigt finns det en utmärkt Cato i Stockholm. Porträttfotografen Cato Lein.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-07-07 16:20

Stockholm är en av få huvudstäder där skylinen fortfarande domineras av kyrktorn. Det gillar jag. Jag är ingen motståndare till utveckling men jag tycker gärna att man kan hålla rent runt stadshuset. På tal om småstadsidyller så var det en sådan jag lämnade för Stockholm. Där minsann var en politiker inte värd vatten som försökte sig på utveckling! Den som inte var infödd sedan otaliga generationer hade inte rätt att höja sin röst. Lyckligtvis fanns det modiga politiker som vågade köra över folk. Min hemstad är fortfarande en idyll som är snyggare än tidigare, låt vara för en del nybyggda och därmed framtida rivningsobjekt =)
Är Lein en kommunalpolitiker?

Svara

2011-07-07 17:23   alf109

Visst finns en del konservativa motståndsgrupper. Men jag skulle tro att de flesta inser att slussen måste rivas och göras om i grunden. Den främsta kritiken handlar nog inte om att man måste göra om utan vad man vill göra i stället. Den lilla aktionsgruppen "Bevara Slussen" har nog fått oproportionerligt mycket uppmärksamhet skulle jag tror. Men jag tror nog att de flesta tycker att det förslag som låg inte var något vidare vid en närmare granskning, jag tror att man är ganska leds på konsekvenserna av att vinsten skall maximeras hela tiden när man upplåter mark i innerstan, det blir liksom bara inglasade kontorskomplex och gallerior över allt. Undrar vilka som kommer ha råd att hyra in sig i de nya lokalerna i det nya Slussen? Förmodligen samma kedjor som på alla andra nya fräsiga ställen. Och det är just detta jag och många tycker är trist. Det blir ingen mångfald utan bara mer av samma. Dessutom att man bygger en lösning som helt baseras på att man även fortsättningsvis skall dirigera alla bilar genom stan?! Att tågtrafiken går via Centralen är en sak, men behöver även biltrafiken gå via Centralen??

Här i Hornstull har man satt fart på galleriabygget, och detta trots ett massivt folkligt motstånd, och då handlar det inte om några enstaka högljudda aktionsgrupper. Med tanke på att få vill ha lösningen och att det inte går direkt strålande för de gallerior som redan finns kan man ju tycka att det även finns ett visst folkförakt hos våra styrande emellanåt. Behovet av shopping och att supa skallen i småbitar kan man väl säga är ganska väl uppfyllt som det redan är? Kanske dags att bredda utbudet med något annat än modebutiker och nya krogar?

-affe

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-07-07 18:11

Jag misstänker starkt att det förslag som först kom ut enbart var i avsikten att få goda reaktioner och motförslag alldeles gratis. Om det var det så är det ju en härlig (men långsam) form av demokrati vi utövar. Chansen att allt blir perfekt från början blir förvisso större.
Är det ingen som kläckt idén om att låta promenadstråket över slussen inhysa ett gigantiskt plank för fotografer? Då kan jag gå av redan i Gamla stan och trissa upp stämningen på väg till Fotografiska eller Ellens. Under tak naturligtvis. Eller låta det vara en galleria för frilansfotograferer att sälja sina tjänster i. Nä, nu spånar jag för långt...
Jag tror att de flesta är överens: Slussen måste byggas om. Men nån gång måste man bestämma sig för hur. Det ska inte behöva ta en generation att trötta ut motståndarna.

Svara

2011-07-07 19:17   EGW

Slussen är gräslig. I alla fall undersidan av den, skitiga och förfallna gångar och busstationen. De som vill bevara den är väl förälskade i översidan, och den är ju inte så dum. Kanske skulle det gå att restaurera hela rasket, så att översidan bevaras och undersidan blir fin. Kanske? Det förslag som nu är aktuellt missar i alla fall för många saker, med en dålig lösning för busstrafiken bl a. Enligt vad jag förstått.

Men själv behöver jag inte ha någon åsikt om Slussens framtid :-D Jag är inte intressent längre.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-07-07 20:05

De som bara springer på ovansidan kan nog tycka det är onödigt. Till den dag då Slussen rämnar ner i sina katakomber. Det kommer under alla omständigheter att bli ett enormt trafikproblem när det börjar riva i det. Jag avundas inte den som ska hålla ihop det där nybygget medan trafiken inte får stoppas.

Svara

2011-07-08 00:17   ojanson

Man skulle nästan kunna säga att Slussen inte behöver rivas. Den river sig själv...

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-07-08 06:49

Jag anar ugglor i mossen. Då sparar man ju rivningskostnaden! Men hur lång är inte halveringstiden på betong. Det perspektivet får politikerna att framstå som snabbare än blixten =)
Kalla in ingenjörstrupperna och bygg en pontonbro medan vi väntar.

Svara

2011-07-09 07:24   so.larsson

Även som icke boende i Stockholm så har jag full förståelse för att det du dryftar väcker känslor. Beträffande bilderna så tycker jag speciellt mycket om de i färg. Toppklass:-)
// S-O

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-07-09 08:08

Du är fortfarande en färgfreak =) Och jo, Slussen väcker känslor. En del tycker att man blir av med en familjemedlem!

Svara

2011-07-09 13:43   pic-tor

Vi får väl ta varsin slägga med oss när vi träffas på Ellens i höst ;-). En liten bit i taget får bli vårt motto :-).

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-07-09 18:09

Det är så man äter upp en elefant. En bit i taget. Måhända kan vi påskynda byggstarten om vi gör något. Men jag tvivlar på att vi får alla med oss.

Svara