Segla till Jamaica

Lillbrorsan d.ä. (ty jag har två) och jag orsakade en gång att farmor föll i tårar. Inte av skratt tyvärr utan äkta sorg. Det kom sig av att vi lekte ute på gården vid deras hus i Slottsbron och lät fantasin skena lite för mycket. Av någon outgrundlig anledning stod en stor zinkbalja på gruset framför rabatten på baksidan av huset. I fantasin blev det ett handelsfartyg som behövde en last att transportera. Till Jamaica. Men med vad? Detta år hade farmor gjort ett försök att odla paprika i den långa rabatten. Ovetande om växtens art och handelsnamn förmodade vi att dessa gröna knölar inte hörde dit så vi skördade raskt allt vi kunde hitta och kastade ombord på fartyget i tron att detta skulle bli en fin affär när vi kom fram till Jamaica. Vad de skulle ha den till bekymrade oss inte.

Med fullastat skepp och redo att kasta loss uppdagades tilltaget. Och farmor föll i stor gråt. Farfar hade märkbart svårt att hålla sig för skratt samtidigt som han led med sin fru. Oj, vad vi skämdes. Det var en lättnad att åka hem den gången.

Nästa gång vi kom dit var allt som vanligt igen, brottet preskriberat och bulldoften fyllde nejden (och motade bort sulfatlukten från Grums).

Här en bild som visar brottslingarna vid ungefär samma tid då brottet begicks. Lillbrorsan d.ä. (ty jag har fortfarande två) till vänster. Hur någon kunde tro att dessa hederliga hamnarbetare skulle begå något kriminellt är ofattbart. De lastade ju bara fartyget.

Den andra bilden visar ett fartyg av samma modell som användes vid brottet.  Här, några år tidigare användes den för renlighetsriter på Kyrkogatan i Åmål.

Hej alla barn. Det här får ni inte göra hemma.

2008-08-11 21:20   begust

Härlig historia och sköna bilder

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2008-08-11 21:35

Tack Bengt. Trots det hemska med farmors tårar ler vi alla åt minnet.

Svara

2008-08-12 00:24   pennywally

Skön historia. Bara på det igen...

Besvara