Nu är Pride-festivalen slut och vi kan få fred från den överdrivna nyhetsrapporteringen som får mig att känna mig som om JAG tillhörde en minoritet. Det är tur för Stockholm och Europa att vi inte arrangerar heterofestivaler. Det skulle bara inte gå. Eller också gör det det. Vi har en lågmäld fest varje dag.

En minoritet tillhörde jag dock ett par år när mina barn fortfarande bodde hemma. Två av dem och frun åt vegetarisk mat. Den lille och jag åt vanlig mat. Det kändes lite konstigt att tala om för andra att jag är köttätare. Som om jag vore en invandrad kannibal. Men för det mesta möttes jag av stor tolerans och medkännande.

Bloggens bild idag går motvilligt i Prides färger men också med ett stänk av vegetarisk mat. Man måste ju lägga upp den på något...