Om att fotografera bilar - färgversionen
Eller om hur man lackar en bil så att sensorn blir lycklig
Det blev en del kommentarer om det förståndiga i att fotografera bilar i svart/vitt efter förra inlägget*. Jag hade räknat med det och för alla färgglada fotografer kommer här ett urval av Norrtälje American Car Show i färg. Jag tog faktisk fyra gånger fler färgbilder än svart/vita. Digitalt dessutom! Nu är det så att mitt fotograferande på film påverkar mitt digitalfotograferande. Jag sprutmålar inte med bilder utan kör som om jag hade film i kameran. Jag orkar bara inte sitta och detaljstudera tusentals digitalbilder för att sortera ut de bästa. Och i mitt yrke har parollen i flera år varit "gör rätt första gången". Det är egentligen ganska lätt när man har stillastående motiv och händelseförloppet är lika långsamt som fotografen. En bilutställning är ett perfekt tillfälle till "slow photography" och att med ett meditativt avtryckarfinger söka de bästa vinklarna FÖRE skottet hellre än att leta bland tusentals bilder för att hitta detsamma =) Nu handlade det mer om att som samurajen vänta på sitt ögonblick och låta svärdet falla. Eller som Cartier-Bresson hitta "the decisive moment" mellan långsamt flanerande publik. Det tog tid. Jag börjar nu lite försiktigt med en svart bil i färg =)
Det verkade som om jag hamnat på ett bakluckeloppis
Det började växa vingar på Chevrolet Impala 1958 och 1959 hade de vuxit färdigt.
En farmare tog en paus i höleveransen. Chevrolet Pickup -52. Custombygge
Det kanske är läge att definiera en del begrepp. Jag frågade FS expert, Alf Ryhn, till råds då jag kände mig lite bortkommen i "klyket" =)
Originalare är en bil i originalskick. Så långt är det lätt.
Custom är en bil som mer eller mindre har blivit ombyggd för att ge bilen en personlig prägel, allt efter ägarens smak.. En originalare som bara byter till häftigare fälgar är t ex en custom. I den andra extremen är en custom så mycket ombyggd att man visserligen kan skönja en likhet med ett historiskt fordon. Märk väl, det är ett originalfordon som varit råämnet eller stommen i bilen.
"Old school". Ja, här blir även experten lite svävande =) Överhuvudtaget verkar gränserna lite svävande men jag tolkar det som custom som ligger närmare originalet.
Hot rod. Ombyggen och nybyggen av mer extrem art. Fantasieggande skapelser ofta i anmärkningsvärt fantasifull lackering. En del är snygga, andra fula. Vanligtvis med retrolook.
Den äldsta bilen på utställningen var en Farmor Anka-bil med styrstång istället för ratt. Fälgarna var original träekerfälgar men tutan var custom (antagligen från Clas Ohlson). Alltså var den en customkärra =)
Bildesign i rymdåldern. Raketfenor och efterbrännkammare, rymdkapsel i bagaget och styrraketer som bakjus. Allt som var rymdbetonat var "rätt" och fick varje bilförare att känna sig som Blixt Gordon. Om några år lovade Kennedy att placera en man på månen...
En del renoveringsobjekt var också med för att visa sin potential eller bara för att ha kul. Oavsett bilens skick så är ju dessa bilägare hängivna "cruising". Att använda bilen, menar jag. Precis som vi i retrokamerapoolen (nu fick jag sagt det också).
En del custombyggen hade en sorgligt fantasilös lack
Ett sätt att varna medtrafikanter att man har kort bromssträcka. Håll avståndet!
Man märkte inte mycket av det men det var faktiskt en tävling också i olika klasser.
50-tal, 60-tal, 70-tal, 80-tal, äldre än 1950
Custom, Hot rod, Europé, Traktor och Publikens röst
Det gick väl några väl kamouflerade domare och bedömde bilarna. Bland européerna fanns det en avdelning folkvagnar. Jag saknade Olle och hans folka med blommig klädsel. Här en custom -64:a.
Och så lite Hot Rod
Och så en färgkoll för John-Eriks M8
Och så lite favoriter. Helt andra bullar =)
Packard 120 convertible -37. Original
En del kopplade ihop picnic med pickup. Trevligt!
Publikens favorit. Jag vet inte vem som blev det för jag gick strax innan de tömde röstlådorna. Jag röstade på den här.
Ford Fairlane Crown Victoria -56. Ägaren kände igen Rolleiflexen =)
Kunde inte annat. Cirkeln var sluten =)
Dags att dra hemåt. Den här kom ivägen först.
Jag behövde tanka kroppen med lite mer alkohofri vätska och stötte på en veteran i sin rätta miljö. Det är så här jag helst vill fota gamla bilar.
Ja, nu vet du redan vad det är =)
Den digitale mellanformataren
PS
Man kanske skulle ta sig in till stan och hänga lite på Sveavägen en kväll? Med ZM och Tri-X som omväxling!
* Jag konverterar nog några av färgbilderna i smyg till svart/vitt i alla fall. Men säg inget!
Oavsett, bra fångat i båda!! Och, jag saknar min D80.... :-)
Ha en fortsatt skön sommar!! //Peter
Saknar du D80n? Varför gjorde du dig av med den? Är inte Nex-5:an bra?
Ha en likaledes skön sommar du också. Med många bilder!
Vet att farssan haft en 56:a Ford Crown Victoria en gång i tiden, röd/vit med glastak, var dock före min tid.
Mvh Rickard
Ja, varför sålde jag min D80.... :-( Nåja.... NEX-5:an är bra.... men behöver nog bekanta mig lite mer med den. Som när jag plåtade på Slussen, 1/10 sek, f22 och ISO 12800.... :) Hur, tänkte jag då???
Allt gott!! :-) /Peter
/John-Erik
Tyvärr hade jag inte tänkt på att ta med polfiltret. Du har naturligtvis rätt men jag tror inte det släcker ut alla speglingar. Nästa gång ska jag definitivt testa!
Livet är för kort för att vara färglöst...;)
Nej, men de är så färglada, många av dessa bilar, att det faktiskt är synd att skippa den dimensionen. Den tvåfärgade folkan, t ex. Så smakfullt färgsatt! Och dessa vulgära gamla amerikaner i sprakande färger, vad de fröjdar ögat!
Visst är det härligt med bilar i färg! Jag tycker inte annat. Speciellt när de är så fina som de här. Men fortfarande tycker jag att svart/vitt tar fram själen i motiven, t o m i bilar. Kolla gärna min senaste skapelse i Filmgruppen. Varmtonat svart/vitt. Med musik.