Nikon S
Om känslomässiga svagheter
Det är lika bra att erkänna det. Jag har en last som jag inte utan vidare befriar mig ifrån. Ty jag vill inte.
Kameror som är tillverkade samma år som jag såg dagens klara ljus är numera flera av mina vänner. Lika barn, leka bäst och det där, ni vet. Och ska man ha någon last så ska det i alla fall inte vara någon som är otrevlig mot min omgivning. Här är underbarnet, född i Japan. Kopieringens föregångsland. Nu för tiden verkar det vara tvärsom.
Nikon S. Tillverkad mellan 1951-1955. Här med Nikkor-S 1,4/5 cm. Bildformat 24x34 mm
Serienumret är bland de senare så jag känner mig hyfsat säker på tillverkningsåret.
Ett Traderafynd med dålig slutare. Direkt efter hemkomsten lämnades den in till Schönherrs Foto för vidare befordran till Nikonreparatören. Idag hämtade jag den och blev genast erbjuden att sälja den. Inte så konstigt. Efter hjärttransplantationen är den som ny. Jag nekade förstås. Jag är inte i juvelerarbranchen. Den här ska användas till det den är avsedd för.
Nikons mätsökarkameror är kopior av Zeiss Ikons berömda Contax. Ryssarna tog Zeiss i Jena som krigsbyte och startade kameratillverkning med Contaxprylar men döpte sedermera om sina kameror till Kiev med Contax-kopierade detaljer. Nikon gjorde det troligtvis mer korrekt. Skaffade en kamera, dissikerade den och kopierade konceptet men ändrade säkert en del. Ingenjörer vill gärna bidra med nåt eget i konstruktionerna. Jag gissar naturligtvis då jag just för tillfället är för lat för att kolla upp fakta i ämnet. Känner mig bara lycklig över att ha en Nikon-klassiker i min ägo.
Mellanformataren
PS
Den var hungrig på att få jobba lite så nu sitter det en Tri-X i buken.
Den tidiga japanska kopieringsvågen grundade sig på att segrarmakterna efter kriget förklarade alla tyska patent för fria. Japanerna kom alltså till dukat bord, och tog för sig med den äran. Trots samtidens hojtande om japanskt skräp, var produkter som denna helt i klass med de tyska originalen.
Nikons tidiga S-kameror får väl närmast ses som Contaxinspirerade kamerahus med Leicaridå och spegelavståndsmätare som Leica.
För övrigt kan det vara intressant att veta att den ryska Kievproduktionen (Contax) var minst sagt korrekt. Det handlade om formellt krigsskadestånd och skrivna kontrakt med Zeiss. Tidiga Kiev är in i minsta detalj Contaxrepliker - och i och med det faktiskt lite mer påkostade produkter än Nikons tidiga mätsökarkameror. I själva verket kostade Kievproduktionen sådana gigantiska summor att bara en diktatur med planekonomi skulle kunna ge sig in på något sådant.
"Mellanformataren", innebär det normalviktig eller vältränad? =)
Lite svårare för oss som föddes under andra världskriget. :-(
Apropå laster hittade jag två citat:
"Herre, hjälp mig att bli ren, men inte ännu" - Aurelius Agustinus
"Lasten är sin egen belöning" - Quentin Crisp
Att denna kamera dessutom lockar fram sådan kunskap bland kommentarerna måste ju vara ett bevis på dess förträfflighet, inte bara som fotoapparat utan också som socialt smörjmedel.
Ha det gott! /Thomas
"Det bästa ibland skrivaröden, är att bli hyllad före döden. Man hör så dåligt i sin grav, när öronen har ramlat av."
Rättade fel, om man vill kalla dem så, gällde t ex filmformatet, som från början var 24x32 (3:4), men det funkade inte i amerikanska labbs skärmaskiner och man kunde inte exportera, så man ökade till 24x34, vilket var det största som fick plats i huset, och såg till att filmen matades fram 8 perforeringar, som till 24x36. Med S tillkom blixtsynken.
http://www.fotosidan.se/blogs/olles/slaktforskning-bland-gamla-kameror.htm
Ett riktigt fint exemplar ser det ut att vara. Grattis! :-)
// S-O