Naturfotografi
Om hur det är att vara sämst i klassen
Jag är djupt imponerad av en del fotografers förmåga att göra naturen rättvisa. Lite avundsjuk också kanhända. Nu känner jag mig själv ganska bra och vet att jag inte har det där riktiga drivet och intresset när det kommer till att avbilda naturen. Flora och fauna är inte min grej riktigt. På sin höjd kan jag närma mig landskapsfotografering. Gärna det storslagna (som måste vara omöjligt att misslyckas med, inbillar jag mig). Och gärna med något kännetecken på civilisation och människors närvaro. Det blir inte så många bilder i det här inlägget men det är inget att oja sig över. Det handlar mest om andra fotografer. De som kan.
Storlaget på Ekerö. Min första bild med storformatskamera
Träd är rätt kul också. Finns där hela tiden. Bara att åka och hälsa på
Jag imponerades mycket av Nick Brandts utställning On this Earth, A shadow falls. Hans magnifika djurporträtt lämnar nog ingen oberörd. I alla fall inte mig. Om man bara kunde...
Här för leden hittade jag en annan landskapsfotografigigant, Clyde Butcher. En sån där som likt Ansel Adams kör med de stora negativen och gör stora kopior i bassänger.
Det viktigaste han säger är att bilderna ska vara så stora att man får en känsla av att vara där. Där tror jag han har rätt.
Mellanformataren
PS
Jag har i alla fall gott om mellanformatsfilm i frysen. Vi får se om det kan bli nåt...
Mycket snyggt porträtt på den eken.
MVH. Roger