Mörkrets gärningar
Om vad som sker i det röda ljuset
Nu äntligen är jag redo för att visa lite mörkrumskopior för allmänheten. I själva verket tjuvstartade jag för ett par veckor sedan med en bild i en klubbtävling. Den vann inte =) Fotografiskt silverarbete värderas inte på samma sätt som om det vore smycken. Trots att det är nästan lika mycket arbete och resultatet liknar ett smycke (i alla fall för fotografen). En silversmed har säkert en annan uppfattning. Men när jag svettats mig igenom ett pass i mitt trånga och varma mörkrum känns det verkligen som att komma ut ur en smedja när jag är färdig. Men nu är ju inte bekräftelsen poängen med det hela. Tillfredsställelsen med att ha gjort det själv är belöning nog för mig. Än så länge =) Hantverket har absolut en tjusning som jag unnar flera att upptäcka.
Rosenhills café. Rolleiflex, Tmax400, Ilford Multigrade IV glossy plastpapper. Skannad kopia.
Sydamerikansk flöjtmusik på Sergels torg. Samma data som tidigare bild.
Stockholm cruising. Zeiss ZM, Tmax400, Ilford Multigrade IV fiberpapper warmtone sidenmatt. Skannad kopia
Pianot. Zeiss ZM, Tmax400, Ilford Multigrade IV glossy plastpapper. Skannad kopia.
Bröder. Zeiss ZM, Tmax400, Kodak Polymax II RC plastpapper. Skannad kopia. Här har jag medvetet låtit bli att efterlysa bakgrunden.
Samtliga bilder är framkallade i Dektol 1+3 och Tetenal Rapid Fixer 1+9
De visade bilderna har en helt annan lyster in real life. Jag valde att inte efterarbeta dem i PS utan visa dem som de kommer direkt ur skannern. Jag tycker de ser sämre ut på skärmen men det är inte mycket att göra åt om man inte vill fuska digitalt.
Innan jag kör igång med enstaka negativ har jag "värmt upp" med några blad kontaktkopior. Jag har också kört "löpande band" med bilder från samma tillfälle på små papper 10x15 cm. Har man väl ställt in allt för den första bilden är det som regel bara att köra på med fler negativ från samma rulle. Zeissen exponerar mycket jämnt och fint. Jag har t o m funderat på att göra en fotobok i mycket liten upplaga bestående bara av mörkrumskopior. Men jag måste hitta ett bra sätt att binda in dem på först. Snyggt ska det vara!
Svartjobbarn
// S-O
Ilfords Multigrade IV fiberpapper i varmton och sidenmatt, ett mycket bra fotopapper som jag gillar.
Ha det gott//Rolf
Jag ska erkänna att bilderna ser olika ut hos mig. Jag har ju både en skannad version och en kopierad. Och där finns en skillnad men jag har svårt att definiera den...
Att en välgjord papperskopia, oavsett teknik, slår dataskärmens bild är något jag hör många instämma i. Att de är olika håller jag med om, och det är ju roligare att se pappersbilder än att stirra på bildskärmen. Själv är jag speciellt förtjust i pappersbilder på matt papper. Om de bilderna är bättre än de på skärmen vågar jag inte påstå, men de är alltså i mina ögon angenämare att titta på.
Sedan har vi tillkomstsättet. Både mörkrumskopior och bläckstrålekopior är väldigt mycket beroende av framtsällningssättet. Det bör absolut vara möjligt att göra en mörkrumskopia som är bättre än en godtyckligt gjord bläckstrålekopia. Men om båda är gjorda med samma skicklighet och samma mål för den slutliga bilden är jag tillsvidare inte övertygad. Däremot är det förstås helt klart att fotografen bör använda den teknik som känns mest inspirerande.
I takt med att den digitala tekniken förbättras tror jag trots allt att den kemiska kommer att försvinna, det är i min tro mest en fråga om tid. Men jag avser inte att vara dystopisk. Om utvecklingen blir som jag tror så beror det ju på att den digitala tekniken hela tiden blir bättre, inte att den kemiska blir sämre. Själv är jag inte ledsen för det.
Det är något magiskt att se sina bilder komma till liv i framkallningsskålen. Och bilden man gör blir unik, även om man gör en till på samma sätt direkt efter varandra.
Dessutom arkivbeständiga.
Jag kommer med nöje att följa dina följande inlägg.
-- Olof
som inte har tagit steget till fiberpapper ännu...
Ser att din apparat klarar mellanformat också,cafebilden har fin retrokänsla.
mvh/Bo-Lennart
Under lärlingstiden får nog fotografen finna sig i att hans alster är mindre värderade än silversmedens då materialvärdet i fotografiet är betydligt lägre än i ett stycke silver.
Du verkar ju dock vara vid gott mod, så det är det bara att fortsätta :)
Å andra sidan är ju även den mest misslyckade bild också ett resultat. Åtminstone som ett bevis på att man lagt ner ett antal timmar i labbet ;)
Sen kan man ju fundera på om man tycker det är roligt att göra bilder eller om man tycker det är roligt berätta med bilder. Har nog inte klurat ut detta för egen del ;)