Månskensfilosofen

På kvällarna när jag lagt mig i överslafen och inte var riktigt färdig med dagen gluttade jag ofta på den mörkblåa rullgardinen och tittade på månen över Kungsberget, mitt berg och vän. I de stunderna filosoferade jag om livet och hur det är med saker och ting. Jag kom t ex fram till att när en människa sagt en miljon ord så var livet slut och man dog. Kanske är det därför som jag är ganska tystlåten? Tystlåten var jag då rakt inte i tonåren. Då var jag lika högljudd och skränig som mina kompisar. Jag hade glömt bort mina funderingar och skrek mig hes för resten av livet. Det är 1966 och det här året gjorde mina föräldrar den första ansatsen till att flytta. Vi tittade på en lägenhet på andra våningen hos en bonde i Tösse som hade ett stort hus med ladugård. Jag skulle få ett eget rum med plats för bilbanan. Det hör till saken att jag vid denna tid ville bli bonde så det här verkade som ett paradis för mig, tolvåring. Nu blev det inte så. Vi hade för lång uppsägningstid och bonden ville väl inte vänta. Flytten blev istället nästa år (läs månad här på FS). Månadens profilbild är från sista sommaren på Kyrkogatan. Min lyckliga barndomstid i Åmåls gamla kvarter är snart till ända.

Bilden tagen med Zeiss Ikon Nettar 515/16 på min bror Michaels födelsedag i juli. Michael är han som är finklädd.

Foto: Pappa

2009-09-05 02:20   EGW

Åmål i våra hjärtan! Ja, Åmål i denna bemärkelse behöver ju inte vara just Åmål. Det är platsen för de lyckliga barndomsminnena. Jag beklagar alla som inte har den. Fast kanske vår tids barn har en annorlunda upplevelse? Kan Vårberg i Stockholm (mina egna barns uppväxtplats) spela samma roll? Vad lite man vet! Själv växte jag upp på Gärdet i Stockholm, en plats jag inte kan besöka utan at känna en viss rörelse. Men mitt Åmål är kanske ännu mer bondgården i Västergötland, där jag tillbringade några makalöst lyckliga somrar.

En riktigt älsklig bild på dig och dina syskon -- för det är det väl?

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2009-09-05 07:24

Japp, det är hela syskonskaran. Michael (i mitten) fick en katt några år senare men det är en annan historia =) Jag håller helt med dig om att alla som har ett "Åmål" att minnas med värme är lyckligt lottade. Sen spelar det ingen roll vad stället heter.

Svara