Mitt fotografiska minne
Kina - en vintersaga
Det går inte att ta fel. Nånting är på G. Plusgrader, blöt snö, rinnande vatten, en solglimt, kvittrande muntergökar. Ryssarna har rätt om det där med vårens ankomst den 1 mars. Det har inget med vädret att göra. Det är bara en fråga om jämlikhet mellan årstiderna, de får tre månader var. Så imorgon börjar den. Men jag tjyvstartade i Kina idag.
En del vill ha lite spänning i livet.
Andra håller sig till de säkra stråken.
Konsten och verkligheten är inte i fas med varann. Hos en är det sommar, den andre har vinter.
Analogbilderna närmar sig bakifrån med stora steg så jag ryckte lite idag och tog bara med en digitalkamera.
Inlagt 2010-02-28 16:50 |
Läst 7792 ggr. |
Permalink
/John-Erik
Jag har inte varit där mer än en eller kanske två gånger, jag minns inte säkert. En gång såg jag i alla fall Gluck-operan ”Ifigenia på Tauris”, det var väl originaluppsättning från 1700-talet, så långt den finns kvar.
Det var speciellt häftigt att se en havsstrand, med rullande vågor. Vågorna består av stora trästockar som är skulpterade i spiralmönster och målade, vilket skapar en illusion av vågor när stockarna vrids runt. I alla fall om man har lite fantasi.
Om man jämför med t ex filmen Avatar, så har anspråken på effekter ökat. Och kraven på åskådarens fantasi i lika mån minskat. Tja.
Vid tiden för teaterns grundande var nog varje liten effekt häpnadsväckande. Idag blir man inte häpen för någonting. Nästa steg i specialeffekter vore kanske att publiken pkaceras mitt i handlingen som om det var verkligt. Men sen då? Utveckling är ibland en förbannelse...