Mitt fotografiska minne

Karriärbyte

Om jag någonsin tröttnar på att vara ingenjör ska jag bli förläggare. Jag förlägger saker hela tiden och spenderar en försvarlig tid varje vecka med att leta rätt på dem. Min fru är likadan så ni kan tänka er hur det ser ut i lägenheten när vi går omkring och letar efter varandras saker. Nu har vi, visa av erfarenhet, lärt oss att allting dyker upp förr eller senare när man minst letar efter det. Som en vän som kommer på ett oväntat besök och säger ” Ville bara titta in och säga hej”. Både vännen och den saknade saken tar vi genast hand om. Saken placerar vi på ett riktigt smart ställe och vännen vid köksbordet. Det visar sig oftast att vi är översmarta och saken är försvunnen igen nästa gång vi tänker använda den. Som väl är ligger alla mina fotogrejor i kameraväskan. Den står alltid framme på mitt kontor så den förlägger jag ”aldrig”. Men det händer att jag glömmer den i bilen och det är kritiskt. Då kan det hända att jag får sakna den väldigt länge och Fotosidan får plötsligt en ny medlem med en D80, fyra objektiv och en blixt.

Om det skulle hända går jag in i min permanenta förläggning och drar nåt gammalt över mig. Då är livet slut.

 

Förläggare behöver jag inget gesällbrev för att bli. Jag är redan en mästare.

 

Skåda här ett tidigt foto av ingenjör Meldert under sina förstudieår. Skeppsbyggnad för nybörjare var ämnet på denna lektion. Lägg märke till den ännu inte förlagda boken. Glasögonen är rekvisita utan glas. Ett slags intelligensprotes men mycket respektingivande.


 

Inlagt 2008-08-06 19:27 | Läst 8235 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Jag kan nog bli förläggare också tror jag.
Svar från N Thomas Meldert 2008-08-06 20:45
Härligt att hitta kollegor när man minst letar efter en =)
Jag är också ingenjör, och mästare på att tappa bort saker. Så jag antar att jag får bli förtappad, då, om jag tröttnar på yrket.
Svar från N Thomas Meldert 2008-08-07 05:21
Fyndigt yrkesval Camilla. För att inte säga unikt =)