Jag har gått över till den mörka sidan

Darth Vader hade inte kunnat finna en villigare adept. Jag åkte hem till Åmål för att hälsa på mamma och pappa. Dels för att kolla läget men också för att på allvar ta itu med det fotografiska hantverket. Jag ville lära mig att framkalla film och ”göra kort” och en bättre lärare än min pappa kan jag inte tänka mig. Han har fotograferat sedan 1947 och efter att ha gått med i Åmåls Fotoklubb 1967 eller 68 har han erövrat åtskilliga bevis för sin fotografiska konst. Jag har med andra ord spenderat ett par dagar i pappas mörkrum.

Snön kom lagom till jag kom hem och gjorde exponeringsmätaren upplivad så jag tog tillfället att köra den första rullen för året i min ”nya” fotograferingsmaskin, en Bronica S2A, som är lyckligt befriad från sådan teknik som kan ryka eller bli full med löss. En maskin av ädlaste rostfritt 18-8-stål polerat till spegelglans, kristallklart glas och vackra läderdekorationer. Den väger 1,85 kg med film laddad så jag måste nog gå på gym innan jag tar nästa rulle. Nu körde jag med pappas stora stativ som väger mer än kameran. Här en bild på min drömmaskin som i fotograferingsberett skick har en slående likhet med ett litet ånglok.

 

När man trycker på utlösaren här så startar en mindre jordbävning och när kortet är taget har man en klar minnesbild av att ha hört en kollision med mycket plåtknyckel. Behöver jag säga hur förtjust och förälskad jag är. Det här är min nya älskarinna.

Jag framkallade förstås filmen själv. Det var ju det jag skulle lära mig. Jag lärde mig handgreppen med spiralen och dosan i fullt dagsljus på en kasserad film, blundade och försökte i ”mörker” tills det gick bra flera gånger på raken. Sen körde jag skarpt med pappa som backup. Backupen behövde aldrig användas. Framkallningen gick bra hela vägen och jag tror t o m att pappa blev imponerad av negativens kvalitet. Några rutor från inomhusbilder blev inte bra (underexponerat) men annars var allt klart godkänt. Här ett par bilder från rullen som är skannade. Några till finns i mitt album Bronica.

Sofiagatan med äldre hus

Dagen därpå kopierade jag bilder. Det var ett tag sen jag gjorde det senast så allt var i praktiken nytt även om jag förstås kunde allt vi gjorde ”på papperet” =) Jag kopierade både mina färska negativ och gamla bilder som pappa tagit. Jag hade speciellt riktat in mig på bilder på mig själv att ha till kommande profilbilder. Det kanske inte många känner till men jag kör ganska mycket research bakom mina gamla bilder.

Summan av det här är att jag är såld på svartvitt och silverhantverket i den mörka sidan av fotografins värld...

2009-01-22 23:41   Monica Ingerlund Hjelt

Jag var nog lite rädd för Darth Vader men är det så här det är att "kliva över till den mörka sidan" är jag beredd att ta ett djupt andetag och hänga på:)

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2009-01-23 07:58

Fotografins kemiska mysterium är inte så mystiskt längre men himla kul.

Svara

2009-01-23 08:13   Hedstrom

Visst öppnas en dörr till en annan värld då du kliver in i mörkrummet?

Det finns inget som slår "riktig" film... Att sedan kopiera på "riktigt" mörkrumsmanér är kronan på verket! OK; själv scannar jag nu oftast från negativ men mörkrummet finns kvar och används då och då. Själavård kallar jag det när man låser om sig och byter färg på ljuset!

Bronican är uppenbarligen både bra som fotomaskin och rolig att hantera. Kanske skulle man vädra bladaren?! Nej, småbild duger gott för mig tills vidare...

Lycka till! //Hasse

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2009-01-23 08:23

Ja, "mörkrets gärningar" får en annan betydelse i mörkrummet än i kyrkan =) Kul var det och jag kommer att framkalla mina egna filmer framöver. Jag tycker absolut du ska vädra Bladaren. Det hade varit kul med en sån men de är mycket dyrare på auktionerna. Samlare förstör priserna. Det är synd om kameror som hamnar i ett vitrinskåp. Dom ska användas!

Svara