Min kamerakrönika - del 11

Nikon Coolpix S710

Mitt enda ångrade kameraköp skedde hösten 2008. I ett förvirrat tillstånd fick jag för mig att jag skulle köpa en fickkamera, typ kreditkort. Ok, den tar bilder men bara på armlängds avstånd. Läs mina läppar. Aldrig mer en kamera utan sökare.

Den hade dessutom egenheten att vilja sträcka ut objektivet medan den låg i fickan vilket inte var nyttigt för optiken eller dess tätning. Ganska snart fick jag mörka fläckar på bilderna, särskilt närbilder. Damm på sensorn, alltså. Det gick visserligen på garantin, men i alla fall. Det var inte riktigt vad jag väntade mig av Nikon. Nu har dammet kommit tillbaka men den Meldertska dammborttagningen träder då i funktion. Jag knackar kameran skapligt hårt i en bordskant några gånger så försvinner fläckarna från bilderna ett tag till. Numera får den fungera som nödkamera när jag av bekvämlighetsskäl måste ha något som går ner i en liten ficka. Mobilen använder jag nästan aldrig.

Nu blir det bilder. Jag trodde inte att jag hade så många men jag inser nu att den här kameran måste ha hängt med oftare än jag trodde.

Arlanda. Avsiktligt mättad. 2008

Kyrkkaffe

På besök hos Sundbybergs Fotoklubb (jag letade klubb att bli medlem i)

Immanuelskyrkan, Jag spelade horn i Immanuel Brass. Kameran fick ligga på notstället

 Altartavla i Råcksta pendelparkering.

Höststädning i bostadsrättsföreningen. Typiskt bra tillfälle för en fickkamera

Bengt Gustafsson och jag såg på ett par utställningar på Kulturhuset.

Åtdragningsmoment. Atlas Copco Tools.

Nataliya broderar på tåget till Åmål

Här lagas pilimeni

Kungstorn. 2009

Moviestar

Kumminstjärnor och glögg. Det är jul.

Avsläpp vid Slussen

Bernt fotograferar Monicas bulle på Ellens.

Näpet besök på fotoklubben.

Millesgården.

Restaurangen The 50s i Åmål

Det gick att fotografera kameror med den också. Piccolette DeLuxe. 2010

Stockholm Central

Jobbfoto. Oscar syr med platinatråd.

Cadillac Eldorado Convertible -54. Oväntat möte i Stavsjö på väg hem från Finspång.

Första och största balkonggurkan innan vi åt upp den.

Kantareller och vitt vin

Fikapaus på kurs

Tunnbrödsbak på Skansen

Jobbfoto. Raketkroppsdel till den payload jag höll på med. 2011

En kollega och jag bjöd på middag för några kollegor i konsultbranschen.

ESA granskar vårt arbete med payloaden. I början av februari i år ska den flyga.

Utsikten från Victoria Tower i Kista. Mitt nuvarande projekt var där på jullunch i december 2011.

Trots att jag tycker det här är en skitkamera går det utmärkt att ta minnesbilder med den.

Mellanformataren

Min kamerakrönika - del 10

Nikon D80

Frugan köpte en Nikon D200 sommaren 2007 när vi besökte hennes dotter i Montreal. Då smittades jag av digitalsjukan på riktigt. Jag tyckte dock att hennes kamera var för stor och klumpig. Inför resan undrade jag om jag skulle ta med Powershoten men frun avrådde (hon skulle ju köpa D200). Jag tog med Powershoten i alla fall och tog massor med bilder som jag är glad att jag har idag. Frun tog inte så många. Några veckor efter att vi kommit hem köpte jag min D80 med ett allroundzoom 18-200 mm.

Allroundzoomen är verkligen allround men med tiden kändes den trots det ganska begränsad. Under åren har jag kompletterat med andra objektiv.

17-55/2,8, en gammal helmanuell 24/2,8 (ett fynd på ett bakluckeloppis på Färingsö), 105/2,8 macro och en 50/1,4

Ett par månader senare blir jag medlem på Fotosidan. Frun och hennes dotter blir medlemmar på olika stockfotosajter för att sälja bilder. Det blir jag också men tröttnar efter något år på deras petiga bildgranskare. Jag lyckas sälja några bilder men inte tillräckligt för att kunna ta hem pengarna. I år tog jag bort alla bilder men är fortfarande medlem. Stockfotosajterna var orsaken till att jag tog väldigt många bilder på saker. Bilder som inte egentligen hade något värde för mig själv. Det var väl därför jag tröttnade.

En liten bildkavalkad nu då. Många bilder har suttit i album på FS så här är det dags att utfärda en tråkighetsvarning. Alla bilder är dock tagna med D80:n och det är det som är meningen med hela min krönika. Att visa bilder tagna med respektive kamera.

Först ut 2007

Första bilden med D80. Jag hyrde rum ett stenkast från stadshuset så efter en natts batteriladdning gick jag dit efter jobbet och tog de första bilderna.

Sj må gå aldrig så dåligt. Intresset för järnvägen grundmurades i barnaåren. JÅÅJ museum.

Min mest ovilliga modell

Sonen Philip. Det var det här året förresten som jag skaffade Lightroom 1.1 som jag också hade med i laptopen till Kanada.

Vårt hem strax innan vi bestämde oss för att flytta till Stockholm. Vi bodde här bara i sex år.

Prylfoto. Kinesisk teservis

2008 

Januari

Edvard Anderssons växthus. Bergianska trädgården. Vi börjar utforska Stockholm.

Vällingby, vår stadsdel

Drottningholm, en favoritutflykt

Ensam hund i Drottningholmsparken.

Jobbfoto förstås. Det här höll jag på med större delen av 2008

Mitt första hem på jorden. Jag var hemma i Åmål och tog bilder för en utställning på FS. "Mitt hjärtas stad"

Ljusfesten i Åmål. Wenern Brass spelar på Fesketôrget.

Svenska Brassbandfestivalen i Värnamo

2009

Vällingby by night. Mitt i vintern.

Macro utan blommor och kryp.

Jag blev farfar.

St Paulsgatan. En av mina bilder för utställningen "Röda linjen" på Midsommargården.

Sånga kvarn på Färingsö. En av de charmigaste kvarnar jag sett. Nu är den nyrenoverad och har förlorat charmen med sitt enda blad.

Gotland

2010

Det var ont om uppdrag i Stockholm så jag började veckopendla igen - till Finspång. Jobbade på Siemens med gasturbiner i nästan ett år. Och fotade förstås. Men inte inne. Fotoförbud.

I Norrköping hittade jag fotografiskt sällskap i form av Anders Berlin vilken räddade mig från ledan i Finspång. Jag ångrar nu att jag inte hyrde rum i Norrköping som är en fin stad att fotografera i. Arbetets museum (på bilden) hade dessutom flera fina fotoutställningar.

Mer jobbfoto. Fast på Anders Berlins jobb, Holmens Bruk. Han hade dessutom utverkat fototillstånd.

Munsö k:a. Min favoritkyrka, alla kategorier. Konverterad i Silver Efex Pro med gulfilter

Självporträtt med 24 mm/2,8 på armlängds avstånd

Trädgårdsutställning på Ulriksdals slott

American Car Show, Norrtälje

Macro MED blommor och kryp. Rosendal.

Barnbarn nr 2. Här med fadder och farbror Viktor. Björkviks kyrka.

Rödvin och soldatens ärtsoppa. Frun hade åkt till Moskva för ett par månader och jag hade tråkigt

Uffes svarta M3:a orsakade flera djupa suckar och längtansfulla blickar på Ellens.

2011 använde jag mest D80:n till att fotografera kameror så jag avslutar den här krönikedelens bildkavalkad  med en bild på den kamera som jag tagit alla kamerabilder med, Fujifilm Finepix X100.

Min nya digitala favorit 

Mellanformataren

Juletid = julkonserter

Vad vore julen utan åtminstone en julkonsert. Därför vill jag informera om två stycken. Den ena går av stapeln på söndag kl 18 i Immanuelskyrkan på Kungsstensgatan 17 i Stockholm. Vox Immanuel, Jubilee Choir och Immanuel Brass står för musiken. Ett Luciatåg framträder också mitt i konserten med luciasånger.

Den andra är i Trollbäckens kyrka på tisdag den 16:e kl 19. Tyresökören och Immanuel Brass konserterar. Så vitt jag vet är det inte fotoförbud så ta gärna med din kamera för att minnas musiken visuellt. Det blir nog mycket ISO är jag rädd =)

Här är en bild från ett annat musikaliskt sammanhang utan julmusik. (Jag vill ju ha med minst en bild i blogginläggen)

Redo för performance.

Just nu är jag däckad av en kraftig förkylning men med goda råd och dunderkurer är jag fit for play på söndag.

Matt och lomhörd

Helgen bjöd på härlig musik och svåra fotograferingsomständigheter. Provade allt möjligt men fastnade till slut för att köra mycket ISO utan blixt. Tele var givet med de avstånd som bjöds. Jag ville egentligen ta närbilder men det fick duga med att sitta på första bänk med telet och förflytta sig mellan musikstyckena. Jag blev både nöjd och onöjd med helgen. Musiken var förstås lika härlig som vanligt men inga bilder blev riktigt bra. Det dröjer nog innan jag fixat till några tillräckligt för uppladdning men här i bloggen är jag inte lika nogräknad. Vill bara dela med mig lite av det vackra blänket och putande kinder.

Mor och son spelar duett. Wenern Brass (mitt gamla band)

Andäktig och kunnig publik i alla åldrar. Alla spelar i egna band.

Mycket trycksvärta signalerar svårigheter.

Eufonisten är bandets smäktande tenor med otroligt vacker ton. Kvinnor smälter.

Mr Bram Gay. Den här killen plågade mig en hel vecka på en sommarmusikskola i Jönköping 1974. En underbart härlig kille. På den tiden var han dirigent för kungliga operan i London. Här dirigerar han Solna Brass.

Ljuddämpare. Dom här är mer än lovligt komiska.

Soprankornetten. Tillsammans med tuborna det mest krävande instrumentet i ett brass band. Det är min åsikt och jag anser mig kunnig eftersom jag tafsat på alla instrument i ett brassband utom slagverk i olika perioder av mitt musikerliv. Det här instrumentet kräver starka läppar. Det enda som överglänser i svårighet är nog piccolatrumpeten men såna förekommer inte i ett brassband om inte musikstycket är speciellt komponerat med det. Alla bandens soprankornettister är riktiga värstingar på höga toner.

Galakonserten med Black Dyke var något alldeles särskilt. Att försöka beskriva den ger jag mig inte på. Om du får möjlighet någon gång i livet att lyssna på dom så... Jag säger bara. Ta tillfället. Carpe Diem. Antingen blir du förälskad i klangerna eller så vill du aldrig mer höra dom =) Om du har förmånen att kunna resa till England då och då har du chans att höra brassmusik i snart sagt varenda håla.

Matt och lomhörd går jag nu och knyter mig. Godnatt.

Musikalisk högtidsstund - utan YouTube =)

Imorgon direkt efter jobbet drar jag till Värnamo för årets musikhändelse. Svenska Barssbandsfestivalen. Vi som spelar i Brassband är så nördiga att vi tävlar om vem som är bäst på bästa fotbollsmanér. Hela tävlingen är indelad i divisioner med Elitserien överst. Mitt band spelar i division 2. Eller lirar snarare. Vi tar inte tävlandet så blodigt utan åker mest dit för att lyssna på den musik vi älskar. Och världens bästa brassband, Black Dyke Mills Band. Från England förstås. Brassbandets födelseland. Där tävlar man varje helg hela året i sin ”liga”. Jag hörde dom (och kände det i hela kroppen) för tio år sedan i Jönköping och har t o m suttit med vid en av deras övningar (med publik). Någon undrade om inte familjelivet tar mycket stryk av det myckna tävlandet. Frågan möttes med oförstånd. Hela familjen spelar i olika band och åker runt och tävlar dom också! Här en bild från pressmaterialet på deras hemsida.

Kameran åker med förstås men jag är tveksam till att jag får fotografera något enda brassband ”in action”. Det är nog störande med blixtar. Det vore himla kul med lite närbilder på musikanter som blåser sköna toner. Men nåt ska det väl bli =)

Knäppgök! tycker nog många men har man levt med den musiken ända sen tonåren är det en del av livet som gjort det rikt på upplevelser och gemenskap. Jag började på tuba när jag var femton. En sån där som man klär på sig. Jag cyklade till övningarna med den på mig och någon tjoade att jag hade ett rejält signalhorn =)

Igenkommer om det blir nåt bra kort. Jag sitter i mitten och spelar horn. Thomas mitt i smeten skulle man kunna säga för att travestera en annan kär bloggare här på FS.