Macro med Rollei del 2

Nu har det hänt igen. Jag satte på närbildslinserna på Rollein och fotade i djungeln på balkongen. T o m Babyn fick känna på linserna men den filmen sitter ännu kvar i kameran. Det är väl inte så mycket macro med dagens mått mätt men på 50-talet var det macro på den tidens sätt sett. Det finns en ännu värre närbildslins, Rolleinar 3, men den har jag inte lyckats vinna på någon auktion än. Den är sällsyntare än tvåan.

Ljusterapi

Solen är härlig men ibland blir det för mycket. På Gotlands ljusa kalkstensstränder fick både exponeringsmätare och film fnatt. Rena ljusterapin. Nästan utomjordiskt (läs himmelskt) ljus omslöt oss var vi än gick.

 

Langhammarns raukområde.

Zeiss Ikon Super Ikonta B och Portra 160VC

Nyårslöftet - halvårsrapport

Jag är ju egen företagare så en halvårsrapport är ju lätt fixat. Året började med åtta kameror för film. Vid halvårsskiftet hade de förökat sig till tjugoåtta stycken. Alla utom en har haft eller har film i sig. Den som inte har haft film, en Pontiac Bloc Metal 41, fungerar inte. Slutaren trilskas och så länge den inte fungerar ingår den inte i nyårslöftet.

 

Sjuklingen

Flera kameror har haft mer än en film, ja riktigt många. Några av kamerorna har blivit mina favoriter, t ex Rolleiflex Automat, Leica M3, Zenza Bronica S2A och Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16. Några till har potential att bli favoriter bara jag får tag på film till hyfsat pris. Det är kamerorna för 127-film jag syftar på, som Rolleiflex Baby och Contessa Nettel Piccolette. Jag är långt före planen trots att jag redan kört många filmer i flera av kamerorna. Det kommer inte in så många kameror längre och det är kanske tur. De två senaste kom från Moskva, en Smena 8M och en Zenit TTL. Båda 80-talister.

 

Favoriter

Helt smärtfritt går inte alla. Canon Dial verkar ha batteriproblem redan efter ett halvår och bara en tredjedel av rullen tagen. Och för att byta batteri krävs att jag öppnar kameran. Zeniten ska ha ett kvicksilverbatteri för exponeringsmätaren men jag kan köra en rulle manuellt i den istället. Rolleiflexen är ju klar sedan länge men jag kör rulle efter rulle i den. Avtrycket krånglade i våras och nu på semestern på Gotland blev det samma sak igen. Jag matade ut rullen och började torrköra lite. Då kom den igång igen. Spolade tillbaka rullen på en tomspole och så in i kameran igen. Nu kör jag redan tredje rullen sedan dess. Bronicans trigger fastnade i intryckt läge utan att jag noterade det så när jag vevade fram en ny ruta och gjorde sista knycket för att spänna slutaren löste den ut direkt. Det fixade sig strax men två rutor gick förlorade. Och det är mycket på en rulle som ger tolv. Den trevliga Zorkin började släppa in ljus och förstörde många bilder. Den är ju redan klar men jag hade den som Dogma-kamera ett tag tills jag insåg att det var bäst att bryta. Synd. Jag gillar den verkligen. Gedigen, lättjobbad och jag behövde inte ha glasögonen på mig.

Blindskott med Bronican vid Helgumannen, Gotland. Kan nog duga i någon pictorialistisk fototävling =)

Det här nyårslöftet ter sig inte som en tvångströja som så många andra jag avgett. Det är snarare en gåva till mig själv. Det var längesen jag hade så roligt i mitt fotograferande. Du borde prova ett liknande nyårslöfte när det blir dags. =)

Fotografisk debut

1964 fyllde jag tio år. Ett par månader tidigare fick jag en lillasyster. Månadens profilbild visar just mig med lillasyster i famnen ute på gården på Kyrkogatan 23. En stolt storebror med en ännu inte stolt syster. Hon verkar snarare omedveten om vad som är i görningen. För en tvåmånaders baby är kameror bara en svart sak framför pappas ansikte. Men inte för mig. Det här året startar min fotografiska bana med pappas Nettar. Jag får ta med den på en skolresa Dalsland runt. Jag fotograferade mest klasskompisar och lite hällristningar. Och akvedukten i Håverud förstås. Pappa ställde in bländare och tid för det fina vädret och oändligt avstånd. Bilderna blev inte så tokiga och det beror nog på att bländaren var liten. Det var vackert väder så skärpedjupet blev rejält.

Och här en bild från min första rulle någonsin. Min hemliga kärlek Christina (jag hade flera så klart) som äter sin matsäck vid sjön Råvarpen där vi beskådat hällristningar i mängder.

90-åring med skumma ögon

Min allra äldsta kamera fick följa med till Gotland för att köra den första rullen i den. Det är en Contessa Nettel Piccolette från 1919 och första filmen var en efke R100. Kameran har inte många tider och bländare att bjuda på men det är ju bara att gilla läget och försöka göra det bästa man kan. Slutaren fungerar bara om jag använder trådutlösare men det gör mig inget. Det är en pikant detalj som nästan ger mer retrokänsla. Bara jag kommer ihåg att ta med den. Kameran är ju 90 år så den kan behöva en käpp!

Bilden tagen med Nikon D80 och superzoomen 18-200 mm.

Den uppnäste raukmannen

En snabbvisit på Krusmyntagården vid stängningsdags hann vi med. Jag hann att vila benen här en stund också.

Vet man bara sin kameras begränsningar så går det att ta bilder med vilken burk som helst som säljs med efternamnet kamera. Med tanke på dagens populära impressionistiska bildstil kanske jag kan använda den här till tävlingar om stora priser. Nå, vi får se hur det blir med den saken. Det sitter i alla fall en färgrulle i den nu =)