Misstag och pullning

När man har många kameror med olika film i var det väl inte oväntat att jag skulle begå ett misstag förr eller senare. Fast den här gången blev det i ett filmbyte. Jag hade just avslutat en Portra 160NC i Rolleiflexen och bytte till en Tri-X 400. Men jag glömde ställa om Rolleiluxen till den nya filmkänsligheten och körde på som om ingenting hade hänt. Efter åtta rutor upptäckte jag misstaget men körde slut på rullen med samma inställning. Tänkte att det går väl att kompensera i framkallningen.  Pullning som det kallas på svengelska. Jag har aldrig tidigare vare sig pushat eller pullat film så det blev en bra övning. Korta ner framkallningstiden, men hur mycket? Kollade lite på nätet och kom så småningom fram till att korta den med en hel minut. Efter sköljen såg det bra ut. Aningen mörka negativ men de skulle nog gå att rädda. Skanningen gick smärtfritt och bilderna blev något ljusa. Jag fick dra ordentligt i kurvorna i PS så såg det riktigt bra ut. Lite finlir med ljus och kontrast avslutade det hela. Här är några av bilderna.

Caféet vid Gamla Orangeriet, Bergianska trädgården

Strukturerad djungel.

Paus på den italienska terassen

På dop med babyn

Igår döptes mitt första barnbarn i Björkviks kyrka utanför Katrineholm. Det är moderns födelseförsamling. Jag har varit i många kyrkor i mitt liv men den här är definitivt en av de vackraste. Nyrenoverad var den också, dagen till ära. Jag har ju själv en baptistisk dopsyn så barndop är utöver det vanliga för mig. Fint var det i alla fall. Högtidligt men mycket avspänt och trevligt. Det var förresten som en reklamshow för Nikon. Sällan har jag sett så många Nikon DSLR:er i farten. Jag hade min också men dagens tema bjöd mig att ta med min Rolleiflex Baby laddad med Portra 160NC. Det kändes onekligen lite coolt att sida vid sida med Nikon ta bilder med en kamera från 1958. De bilderna får ni nu vänta på. Crimson måste ta hand om rullarna först. Men lite bilder bjuder jag på i alla fall. Bilder ska det vara i en fotoblogg.

Björkviks kyrka

Siri Elisabet lyssnade uppmärksamt på prästen

Låt barnen komma till mig. Pappa fick själv hälla upp vattnet.

Själva dopakten ligger på film. Inget konstigt med den. Precis som vanligt i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Siri verkade njuta av vattnets svalka.

Nydöpt kristinna vilar ut på en grässluttning och poserar så gott det går för...

...coola fotografer fanns det gott om. Det hängde en Nikon på nästan varje besökare.

Skeppsholmen

Trots att jag aldrig seglat något större än en segeleka så är det lika bra att bekänna. Jag är en seglarromantiker. Stora skepp med segel har alltid fascinerat mig. En gång i barndomen gjorde jag en teckning av pappas plastmodell på Cutty Sark och fick den publicerad i Nya Wermlandstidningen. Intresset satt kvar och i tonåren och lite till byggde jag klassiska segelfartyg i plastmodeller. Skeppsholmen är nåt annat. Det är på riktigt. Jag känner mig hemma bland skutorna, seglen, tågvirket på nagelbänkarna och tjärdoften. Jag var där häromdan på väg till Moderna muséet. Skeppsholmen var behållningen av den utflykten.

Jag måste nog dit igen med Rollein och Tri-X.

Hemliga tecken

Hemliga tecken. Gravstenar eller spelbord? Gothems kyrka. Rolleiflex och Tri-X.

På två hjul igen

Jag har återupptagit mina cykelturer igen och helt naturligt har jag med mig en kamera. Denna gång tog jag Dogmakameran, Canon Powershot A80. En kompetent liten fotoapparat. Egentligen vill jag ha Coolpixen till det här men den är hos Nikon på ”reparation”. Damm på sensorn! Och den har mest legat i fickan! Reparatören verkade uppriktigt förvånad men kunde konstatera faktum. Powershoten har varit med om mycket värrre äventyr än den men aldrig haft såna problem. Jag slår vad om att de glömt att montera en tätning runt optiken. Nåväl, det går ännu på garantin.

Här några bilder från dagens tur.

Framme vid målet. Hustrun blev skräckslagen när jag talade om målet för dagens tur så för att bevisa min äventyrslusta skickade jag henne ett MMS med bildbevis från ”expeditionen”. Väl hemma visade det sig att hon inte kan ta emot MMS på sitt abonnemang.

På väg hem blev jag hindrad av broöppning. Fram med kameran (som nu omärkligt har ställt om sig till panoramaläge med helt knasiga inställningar) och ta lite bilder. Det var ju det mest spännande som hände på hela turen.

En kilometer hemifrån bröt det ut ett sommaråskväder som berikade luften med nytt fräscht syre och gav spurten hem en riktig skjuts. Personbästa förstås på första turen till Drottningholm =)