Bergsgatan 3 - lördagsstängt

Min klubbkompis Bengt Gustafsson ringde på fredag och tipsade mig om att det fanns en del tillbehör till Rolleiflexar hos Sergel Fotos affär på Bergsgatan 3. Nu var jag rätt trött efter hemresan från Finspång där jag jobbar under veckorna så jag tänkte ta det idag, lördag. Men det var stängt. Och inte bara stängt, det såg verkligen igenbommat ut. Som om affären hade upphört för eviga tider. Nu vet jag ryktesvägen att de bara har öppet måndag till fredag så jag får ge mig till tåls en vecka till och hoppas att det finns nåt kvar =)

Bilden tagen med min Super Ikonta 532/16 på Tri-X

Zeiss Ikons misstag och hur man rättar till det

Eller hur man får 12 bilder ur en Super Ikonta 532/16

Zeiss’ konstruktörer hade väl en dålig dag när de konstruerade modell 532/16. Det är en mätsökarkamera med formatet 6x6 cm på 120-film. Alla vet ju att man får ut 12 bilder på en 120-rulle med den storleken på bilderna. Men inte i en 532/16. Där får man bara 11! Om man laddar film enligt instruktionsboken, vill säga.

Misstaget konstruktörerna begick var att använda ett bakstycke där det röda fönstret sitter i en position för 6x9 cm! Eller också hade de väldigt gott om såna bakstycken och måste hitta på ett sätt att bli av med dem. Möjligen kan det ha beordrats högre upp i företaget. En gåta är det.

Enligt manualen ska man ladda filmen på ett speciellt sätt för att räkneverket ska fungera. Gör man inte det får man bara ut 8 bilder eftersom man då måste hålla sig till det röda fönstret. Man ska först vrida fram till ruta 1 i det röda fönstret och sedan ställa räkneverket på 1 och sedan räknar kameran till 11. Redan vid ruta 1 har man kört en bra bit in på filmen (drygt en halv 6x6-bild noga räknat) och därför finns det bara plats för en halv bild i slutet av filmen! Sorry, du får bara 11 bilder.

Eftersom jag är ingenjör, skäms jag över den tyska grenen av skrået som gjort denna halvmesyr på en i övrigt trevlig kamera. Nu behöver man dock inte vara ingenjör för att överlista dumma tyskar. Det räcker med lite vanlig svensk list, varken våldsam eller argan.

Jag har sparat några bakpapper från tidigare 120-filmer där tejpen sitter kvar så jag lade helt enkelt in papperet i kameran och såg till att tejpen hamnade utanför 6x6-maskningsramen i kameran, fällde ihop bakstycket och studerade innehållet i det röda fönstret. Det handlar ju om att stanna så tidigt att man inte kör in en halv ruta på filmen utan bara någon centimeter som på en Rolleiflex eller annan mellanformatare. Nå, det var tomt. Inget synligt tryck. Jo, i ena kanten anade jag stapeln på ett K i Kodak.

Sista gången jag laddade kameran med Tri-X (vad annars) vred jag alltså försiktigt fram tills jag såg samma sak i det röda fönstret och har kört en hel rulle med 12 bilder. Emellertid har Zeiss’ konstruktörer lagt in en spärr efter 11 rutor på räkneverket så sista bilden måste tas genom att pilla på armen under objektivet, inte genom att trycka på utlösaren. Dessförinnan måste man dra fram film utan att ha ett stopp att luta sig mot. Jag har kontrollerat att det går 1+1/6 varv till sista rutan.

Jag har nyss framkallat filmen och kan nöjd konstatera att jag lyckades. Här nedan några bilder från den filmen.



Rulltrapporna upp mot Kungsklippan vid Rådhusets station.



Julgranen på Centralen


Eders förbundne

Mellanformataren

Seaside har kapsejsat

Igår när vi gjorde utflykt till Drottningholm och Färingsö lade vi märkte till en nyhet i landskapsbilden. Personfärjan Seaside som legat strandad, men förtöjd, i Tappströmskanalen har kapsejsat. Idag tänkte vi åka dit för att ta lite bilder men där fick vi tji. Det var avspärrat med ståltrådsstängsel och polistejp. En ung kvinna som satt i en byggbod ganska nära avvisade oss vänligt men bestämt. Det är ju ingenting att bråka om så vi åkte hem igen. Vakten sa att det pågår en polisutredning om varför den har kapsejsat och jag frågar mig om det hade samband med helikopterrånet nyligen eller om det har naturliga orsaker, typ ett mindre landförflyttning på botten av kanalen som sopade undan ”fötterna” för båten. Nåväl, det kommer nog inte ens i tidningen. Vi har dock noterat en anmärkningsvärt hög polisaktivitet i Vällingby och på Ekerö/Färingsö. Det är polisbilar och polismotorcyklar överallt och de letar knappast efter mina stulna nummerplåtar =) Nu några bilder från i våras när Seaside stod upp med lätt slagsida åt babord. Nu ligger hon på styrbords sida i dyn.









Det enda man ser nu är det korrugerade taket  som ligger vänt mot stranden samt en bit av fördäck.

In the quiet of the railway station

Dagens melankoliska nostalgidos. Simon & Garfunkel var bland mina tonårsidoler och jag lyssnar fortfarande med god behållning på deras musik. En rad i The boxer får stå rubrik för det här inlägget som handlar om järnväg. I Åmål.

Tiden har stått stilla i många år men nu har den börjat gå igen




















Alla bilder tagna med femtiotalskameror, Rolleiflex och Nettar.

Månskensfilosofen

På kvällarna när jag lagt mig i överslafen och inte var riktigt färdig med dagen gluttade jag ofta på den mörkblåa rullgardinen och tittade på månen över Kungsberget, mitt berg och vän. I de stunderna filosoferade jag om livet och hur det är med saker och ting. Jag kom t ex fram till att när en människa sagt en miljon ord så var livet slut och man dog. Kanske är det därför som jag är ganska tystlåten? Tystlåten var jag då rakt inte i tonåren. Då var jag lika högljudd och skränig som mina kompisar. Jag hade glömt bort mina funderingar och skrek mig hes för resten av livet. Det är 1966 och det här året gjorde mina föräldrar den första ansatsen till att flytta. Vi tittade på en lägenhet på andra våningen hos en bonde i Tösse som hade ett stort hus med ladugård. Jag skulle få ett eget rum med plats för bilbanan. Det hör till saken att jag vid denna tid ville bli bonde så det här verkade som ett paradis för mig, tolvåring. Nu blev det inte så. Vi hade för lång uppsägningstid och bonden ville väl inte vänta. Flytten blev istället nästa år (läs månad här på FS). Månadens profilbild är från sista sommaren på Kyrkogatan. Min lyckliga barndomstid i Åmåls gamla kvarter är snart till ända.

Bilden tagen med Zeiss Ikon Nettar 515/16 på min bror Michaels födelsedag i juli. Michael är han som är finklädd.

Foto: Pappa