Mitt fotografiska minne

In the quiet of the railway station

Dagens melankoliska nostalgidos. Simon & Garfunkel var bland mina tonårsidoler och jag lyssnar fortfarande med god behållning på deras musik. En rad i The boxer får stå rubrik för det här inlägget som handlar om järnväg. I Åmål.

    

 


Tiden har stått stilla i många år men nu har den börjat gå igen




















Alla bilder tagna med femtiotalskameror, Rolleiflex och Nettar.

Inlagt 2009-09-04 19:53 | Läst 6877 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Min brorsas första kamera var en Nettar av 50-talsmodell. Som prylnörd hängde han på kameraremmen en massa glas, gulfilter, närbildslins etc. Fast om han någonsin lärde sig använda dessa saker, det vet jag inte. En vän till honom (som senare blev yrkesfotograf) brast i skratt och sa: "Sicken julgran"!

Detta om Nettar. Går tågen igen i Åmål? Gamla järnvägsstationer -- finns knappast något som mer berättar om en tid som stannat. Detta tycks dessutom ha varit en depå av något slag, med gamla lok och vagnar som lämnats på spåret. Den understa bilden är nästan surrealistisk, med det tunga loket ute gräset.
Svar från N Thomas Meldert 2009-09-12 12:07
Ja, Ernst. Tågen går fortfarande förbi Åmål och stannar där. Men inte så många gånger per dag. Stationen är ganska fräsch, särskilt på insidan. Men du har rätt i att en järnägsstation på något sätt är ett tidsdokument om en tid som varit.
De nedre bilderna är från Järnvägssällskapets museum. De driver museijärnvägen till Svanskog i Värmland. När jag gick i skolan fick man lära sig att Åmål var en viktig järnvägsknut. Nu är det inte så längre.

"Julgranen" var ju 50-talets prylhysteri. Idag är det så mycket prylar att man inte hänger dem på kameraremmen längre utan släpar med sig en väska med allt. Utvecklingen (eller invecklingen) går framåt.