Pro Memoria
Min kamerakrönika - del 8
Olympus µZOOM115
En tid efter skilsmässan 1998 sålde jag mitt Chinonsystem men för att inte bli utan kamera köpte jag mig en ny kompakt med motiveringen att den skulle vara lätt att ta med och lätt att fotografera med. Jag valde mellan den och en APS-kamera. Fotohandlaren rekommenderade det vanliga formatet. Han trodde inte APS skulle leva så länge. Han fick rätt och jag kan fortfarande hitta film till Olympusen och använda den. Kamerans storlek är dess enda fördel. Allt annat bär spår av digitalteknikens barnsjukdomar. Starttid, slutarfördröjning och fokuseringstid är mycket långsamma. Men bilderna blev tjänliga och den här kameran hängde med tills digitaltekniken gjorde sitt intåg i det Meldertska universat 2004. Jag tog några rullar med den senare också men med den digitala blev det lite av ett vacuum för fotografering på film som höll i sig ända till sent 2008. Mer därom i senare krönikor.
Som vanligt med alla mina kameror fick de hänga med nästan jämt. Det här exemplaret är synnerligen välberest och hängde med både på tjänsteresor och privata resor. Den var också en naturlig del i utflyktspackningen när jag åkte ut med båten på Vänerns blåa bölja.
Lite bilder då. Tekniskt inga höjdare men som minnesbilder duger de finfint.
Kul med slangbella och kokosnötter. Firman roar sig på Dalslands Äventyrscenter 1999.
Lundagård 1999. Gode vännen Rune disputerade sig till en doktorstitel i teologi.
Fotografering och släktforskning går bra ihop. Här har jag dokumenterat mina morföräldrars första hem som nygifta. Bilden tagen från Kungsberget 2000.
Jag träffade Nataliya i Cullera, Spanien i maj 2000. Några år senare blev hon min fru.
Dalsländska hällristningar i Tisselskog 2000
George Eastmanmuseet i Rochester, New York. Han som gillade bokstaven K och startade Kodak. Mina föräldrar och jag träffade släkten i Amerika som jag lyckats återknyta kontakten med via internet. I tre veckor kuskade vi runt och hade gôrkul sommaren 2000.
Tjänsteresa till universitetet i Tessaloniki 2000. Skulptur på strandpromenaden.
Vinter i Åmål 2001. Våren efter var det som Vänern steg nästan 2 meter över sjökortsnivån. Jag har bilder på det.
Båten kom tidigt i sjön 2001. Kameran låg alltid på kommandobryggan vid sidan av kikaren. Alltid redo.
Nyreparerad brygga vid Aspholmen efter översvämningen. Vi var den enda båten som övernattade ett par veckor före midsommar. Den här sommaren var speciell på Vänern. Vi kunde åka på ställen som annars var ofarbara tack vare det höga vattenståndet som höll i sig hela sommaren. Först året efter blev det normalt igen.
Läckö från sjösidan. Samma tur.
Lenin och jag på Arbatskaya i Moskva våren 2001
Tornerspel i Trollhättan på Fallens dag 2002
Nataliyas dotter Anna hälsar på i nyinköpta villan 2002
Under Älvsborgsbron på väg till Danmark 2003. Det här är den enda bild jag har från den resan. Jag misstänker starkt att resten av negativen har förkommit. 2004 gjorde vi en liknande resa till Danmark men då hade vi med den första digitalkameran i mitt liv.
Båt i Bällstaviken, Solna. Lunchpromenad när jag jobbade på Rymdbolaget vårvintern 2009
Rosersbergs slott hösten 2009.
De två sista bilderna togs på grund av nyårslöftet 2009. En rulle i varje analog kamera.
Mellanformataren
PS
Min kamerakrönika - del 7
Chinon Genesis II
Fler barn. Och dessutom otroligt rörliga. Fruns Konica C35 hade fått en del törnar och var inte att räkna med längre. Och manuell fokus och barn går inte ihop. Nu ville vi ha en med autofokus och lite zoom. Och det blev denna klump, inköpt 1990. Så stor och videokameraliknande den var, var den extremt lätthanterlig och kul att fota med. Den har fast optik och den manuella zoomen 35-80 mm, räckte till det mesta. Ni ser, jag blandar presens och imperfekt som om jag inte kan språket. Kameran förlorades ur sikte 1998 i vår skilsmässa men den är fortfarande i bruk hos min yngste son. Och det sitter film i den. Eftersom han ännu studerar gör det inget att det blir mer än en jul på samma film. Jag "återköpte" ett eget nostalgiexemplar från en fotoaffär i Arizona via Internet 2009. Säljaren skickade med ett batteri på köpet. Han tyckte det var kul att någon i Sverige ville köpa den.
Den här kameran använde vi otroligt mycket och den gjorde stora hål i budgeten varje månad. Belöningen nu så här tjugotalet år senare är bevarade minnen och en fantastisk dokumentation av våra barns uppväxt. Jag ångrar inte en enda krona spenderad på film, framkallning och dubbla papperskopior.
Och så lite bildexempel, både gamla och färska minnesbilder från 1990 och framåt. Först några med det ursprungliga exemplaret.
Påsk 1991. Jag åker strax på tjänsteresa till Österrike. Philip är ledsen i ögat.
Vid goda vänner stuga vid Övre Fryken 1992. Vi hade som tradition att ta en sommarbild på barnen som sedan använde som julhälsning i december. Eller rättare sagt, vi tog flera och valde sedan den bästa. Det här var den bästa det året.
Gotland 1993. Viktor provar krukmakeri.
England 1994. Familjen poserar framför HMS Victory. Pehr har kameran redo för att ta en egen bild.
Hora Naxos 1995. Friskt bergsvatten fanns i alla gathörn.
En droppe droppad i livets älv
Har ingen kraft att flyta själv
Det ställs ett krav på varenda droppe
Hjälp till att hålla de andra oppe.
- Tage Danielsson
Utflykt till Strandbadet i Åmål 1996. Isen låg på Vänern och den måste förstås provas.
Pehr och Philip åker snowboard mitt i sommaren i Österrikiska Alperna. Juli 1997.
Och så några från Arizona-fyndet. Skannade dia.
Mellanformataren
PS
Två saker är viktiga i livet. Att ha en kamera och att använda den flitigt. Gå du och gör sammalunda =)
Min kamerakrönika - del 6
Chinon CP-5
Ett behov uppstod att köra olika filmer samtidigt. Jag ville fortsätta med dia men när barn kommer in i bilden vill alla se påsiktsbilder istället för att somna i diasalongens mörker. Och, ärligt talat, man tröttnade snart på de dragna timmerstockarna inomhus.
Sagt och gjort, det blev ett kamerahus till 1985. Samma märke men i modernare tappning. Två olika exponeringsprogram (som jag mig veterligen aldrig använde). Jag är ju en manuellnörd som vill ha kontroll på det jag gör alldeles själv och inte låta någon programmerare, som jag inte känner , bestämma åt mig. Den var driven av vanliga AAA-batterier i stället för knappceller. Ett faktum som bara är att beklaga. De räckte aldrig lika länge som knappcellerna i CE-5.
Beklädnaden på vänstersidan försvann i en storm på stranden i Tversted på Jyllands norra kust 1990. Men lite patina stör inte mig. Den fungerar lika bra idag som när den var ny.
Nu börjar det bli besvärligt att hålla reda på vilka bilder som kom ur någon av de tre kameror vi hade igång samtidigt. Men jag gör ett ärligt försök att hitta rätt. Den här körde jag mest dia i medan jag gick över till färgneg i det gamla kamerahuset. Så det ska väl inte vara helt svårt. Däremot har jag inte tagit några färska bilder med detta hus så här blir det bara bilder från förra årtusendet. När vi flyttade till Vällingby råkade jag ut för en fadäs (tappade magasininnehållen i en hög på golvet) som orsakade stor oreda bland de senare diabilderna och för att åskådliggöra detta blir det lika oredigt i urvalet =)
Det var när jag tog den här bilden som beklädnaden på vänstersidan försvann. Samma ställe och år som förra bilden.
Mellansonen. Picnic på Bräcke Ängar. Ca 1992
Äldste sonen. Samma tillfälle.
Porten till Apollos tempel. Hora Naxos. 1995
Gränd i gamla stan. Hora Naxos. 1995
Apolonas, Naxos. Restaurangen vid slutet av universum. 1995
Tonårsläger på lägergården Stora Strand. "Flykting 86". 1986
Troll eller rumpnissar. Nyingscouttramp sent 80-tal
Källarversionen av Jesusbarnet i krubban. Generalrepetition. Sent 80-tal
Westernshow. High Chaparal. 1988
Cirkus på förskolan. Sommaren... 1987?
Numera kör jag ytterst sällan dia i någon kamera. Det blir mest svartvitt. Jag har ett par oanvända Kodachrome 64 i frysen men det är väl mest kuriosa nu när man inte kan få dem framkallade.
Mellanformataren
Min kamerakrönika - del 5
Konica C35
I Amerika kan man säkert tillåtas gifta sig med en kamera men jag gifte mig med ägaren till denna lilla kompakta mätsökare 1979. Den hängde med i vått och torrt, den här också. Ofta var den det praktiska valet framför systemkameran. Den var ju liten och slank lätt med i bagaget. Bildkvalitén var väl inte den bästa men för minnesbilder dög den utmärkt. Som de flesta kameror gör. Det faktiska exemplaret vi ägde har dött av utmattning och omild behandling så hösten 2009 kom jag över en för typ 60 kr på Tradera. Den var i silver men vi hade en i svart så när det dök upp en svart på Tradera några månader senare vann jag den för ungefär dubbla beloppet. (Varför gamla svarta kameror är dyrare än de i silver har alltid varit en gåta för mig.) Kamera nr 5 i mitt liv var hemma.
I mitt förra krönikeinlägg blev jag tillrättavisad beträffande årtalet för min första egna systemkamera som nog kom in i livet först 1982 istället för 1978 som jag skrev. Det betyder att den här var före. Men det spelar ingen större roll. Det viktiga är att alla kommer med och att visa bildbevis för att jag använde mina kameror flitigt. Och att ha något fotografiskt att göra i mörkaste vintern =)
Lite bildhistoria då. Även här finns det en mängd bilder att gräva i men eftersom vi hade två kameror igång samtidigt har det varit lite besvärligt att precis detektera bilder tagna med just Konican. Men jag har gjort ett ärligt försök. Varsågoda.
Flyttlass 1980 till första egna huset.
Ungdomskörsresa till Svärdsjö i Dalarna 1980. Bilden tagen strax före hemresan.
Det årliga veteranbilsrallyt i Åmål. Här en lastbil i Snarhögsparken efter rallyt.
Strandraggare gör sig redo 1982
Film på 400 ASA var ingen höjdare vid denna tid.
Och så lite färskare bilder från Traderafyndet.
Och till sist en svartvit
Mellanformataren
PS
Minnen kan bara bevaras om man alltid har en kamera med sig.
Min kamerakrönika - del 4
Chinon CE-5
1978 köpte jag min första egna spegelreflexkamera med ett 28-50 mm normalzoom. Med på köpet kom ett Expertobjektiv på 75-150 mm. Utbudet av kameror i de lokala fotoaffärerna var inte så stort i Åmål vid denna tid. Dock betydligt större än utbudet av fotoaffärer i Åmål är idag. Man fick ta vad som erbjöds för den budget man hade med sig i plånboken. Det blev då Chinon CE-5, modern med Pentax K-bajonett istället för M42. Allting flång nytt. Manuell fokus och exponeringshjälp i sökaren. Diarullarna fortsatte att flöda genom den nya kameran och lånet av Praktican upphörde. Lite senare kompletterade jag med ett extra kamerahus men det kommer i ett annat krönikekapitel.
Jag kände mig som en fullfjädrad fotograf med mina fjorton års erfarenhet. Här ska det tas bedårande naturbilder! Jag bedårade mest mig själv, tror jag.
1999 sålde jag hela utrustningen till min svägerska. Min bror Stefan skulle få den i födelsedagspresent på sin 40-årsdag. Jag hade tidigare talat om att jag skulle sälja och Stefan var starkt intresserad. Han blev förstås modfälld när han en gång frågade om jag hade utrustningen kvar och jag svarade att den var såld. Han blev på bättre humör på födelsedagen. 2008 hade han redan någon digitalkamera och använde inte grejerna och jag som nyss hade vaknat upp för fotografering på film igen frågade om jag fick köpa tillbaka den. Det fick jag så bilden föreställer det faktiska exemplaret jag köpte 1978. Jag använde den 2008 till en början för 24exp, julkalenderfotograferingen som då var en utmaning på FS och i början av 2009 som Dogmakamera när jag gick med i Dogmapoolen.
Slutsnackat. Nu blir det både gamla och tämligen färska bilder att titta på. Minnesbilder.
JÅÅJ:s då enda ånglok 1982. Svanskogs station
Fallfärdig lada i närheten av sommarstugan vid Västra Svan.
Blivande meteorolog ivrig i julpyntet 1982
Min rekordabborre. 48 cm och 1,35 kg. Renderade mig ett ABU Recordmärke i silver. Bilden är inte felvänd. Jag hade en vänstervevad Ambassadeur. Mina haspelgener fick mig att köpa den.
Och så lite färskare bilder. Efter återköpet.
Kanonbild. Skokloster 2009
Hustrun bakar. 24 exp december 2008.
Och så lite Dogma-bilder
Gatustilleben på väg till Nationalmuseum 2009
En del bilder betyder mer än andra och då spelar det ingen roll vad kameran heter. Det viktiga är att den var med.
Mellanformataren
PS
Det var f ö i oktober detta år,1978, jag tog min mammas flicknamn som efternamn. Född Norén, numera Meldert.