Pärlor i fotolitteraturen

Om hur man lyckas förstå att man inget begriper

När jag ganska nyligen fattat kärlek till den svart/vita grenen av fotografi har det slagit mig hur svårt det egentligen är med färg. Låt mig genast säga att svart/vitt inte är enkelt det heller. Förr tyckte jag svart/vitt var mycket svårt så jag avhöll mig från att ta bilder i svart/vitt (verkligheten är ju i färg, tyckte jag då). Jag tog några rullar (entalssiffra) under de första decennierna. Det berodde nog på att jag fotograferade mycket dia och gillade bildvisningarna i hemmabions mörker där de flesta somnade en bit in i föreställningen. Färgnegativ blev det fart på först när barnen kom och kravet på att enkelt kunna titta på pappersbilder dök upp. Barna måste ju få ett eget album med bilder från sin uppväxt precis som jag hade fått.

Nå, nu fotograferar jag gärna i svart/vitt. Helst direkt och utan mellanliggande konvertering. Men för att inte helt somna in på färgområdet kan man ju förkovra sig, tänkte jag. Jag har lånat ett par böcker av Anders Berlin. Den ena heter kort och gott Färgfotografi och är utgiven av Hasselblad 1952. Förtroendeingivande.

Tidningsbudet tog sovmorgon idag så istället för DN fördjupade jag mig i färgfotografins mysterier med hjälp av Herr Hans Windisch. Med sedvanlig tysk noggrannhet reder han ut begreppen på ett sådant sätt att mina diavisningar framstår som uppiggande. Innan tyckte jag färgfotografi är svårt. Nu är jag övertygad om att det är omöjligt att begripa.

Så jag gör väl som humlan. Flyger ändå.

Den andra låneboken heter Detta är fotografi, originalet är från 1945. Även denna bok kommer från den förtroendeingivande svenska utgivaren Hasselblad (1952) och kanske i lika mån förtroendeingivande författare. Thomas H. Miller, ledare för undervisningen i fotografi inom Eastman Kodak Company och samma bolags redaktör, Wyatt Brummit.

Med sedvanlig amerikansk grundlighet av typen skriva idioter på näsan får man veta ett och annat. Den charmiga svenska översättningen är ovanligt hövisk mot idioterna. Tänk så många ord i det svenska språket man har glömt! Nå, stackars den fotograf som använder denna bok som handbok. Bäst är att lämna den hemma annars blir det inga bilder tagna. Jag kan tänka mig att inte ens arkitektur står kvar framför kameran när man väl har kommit till "det avgörande ögonblicket".

Speciellt intressant kan kapitlet Goda kameravanor vara för alla som fotograferar med kameror från tiden då boken trycktes. T ex att dra fram filmen efter en exponering. Och att "Lämna in kameran för översyn ungefär en gång om året. Dylik översyn skall innefatta kontroll av att det inte finns några ljusläckor i bälgen och smuts på innerlinsen". Så lämna in din ett år gamla Nikon eller Canon för översyn ögonaböj och fråga speciellt om kontroll av bälgen. Du vet väl var den sitter?

För att göra livet enklare så kan man ju använda en kamera som bara går och går och går. En evighetsmaskin i dubbel bemärkelse.

Rolleiflex Automat från 1952. Ännu oservad ty den har ingen bälg.

Mellanformataren

Addendum
Då jag insett att dessa oundgängliga böcker måste smältas långsamt har jag inhandlat båda på bokbörsen och ska snarast återbörda låneexemplaren till deras rätta ägare med tack för lånet.

Vadå macro? Jag!?

Om hur den ovillige blomfotografen gick den andra milen

Frun var allt annat än nöjd med sig själv och sina bilder från förra vändan till Rosendal så hon ville återvända till brottsplatsen. Jag kostade på mig att "gå den andra milen" även om jag fortfarande hellre fotar något annat än blommor och insekter. "Gå" förresten. Vi tog bilen förstås. Den här gången tog jag med den stora kanonen med mycket glas i tuben. Nikon D80 och 105 mm macro. Det finns ju inte så mycket annat att fota där än blommor och bin. Jo, en del kvinnfolk med medsläpade olycksbröder förstås. Ännu en dag i askes med färg på schemat. För att lätta upp stämningen och humöret låtsades jag leka Adam. Ni vet, den första människan, som fick uppdraget att sätta namn på alla skapelser i vår Herres hage. Här kommer min version om jag hade fått uppdraget.

Förstora gärna. Det är ju macro =)

Sloköra

Chokladpralin

Sängbolster

Evighetsblomma

Black Jack

Mångarmad Vishnu. Även kallad "Målvakten"

Flugfälla

Solstråle

Vulcano

Floder-av-tårar

Fakirboll. Även kallad "Spikklubba"

Nä, nu är jag trött på det här. Åter till verkligheten

Den ofrivillige botanikern 

127-Dagen. Summering och lärdom

Om att göra misstag och göra rätt nästa gång

127-dagen gick för min del i svart/vitt och dia. Jag hade rustat mig med tvenne fotoapparater av äldre snitt. Den ena 86 år gammal och den andra 52 år. Båda började med efke R100 i kroppen. För 86-åringen var det den första rullen i min ägo (och sannolikt den första rullen på decennier). Den andra har redan kört en hel del rullar men varit lite kinkig på slutet. Den kinkade nu med men inte förrän den fick en omrullad diafilm i kroppen. Jag antar att den var dåligt rullad . Efter 10 bilder gick det så trögt att den släppte från mottagarspolen (jag trodde först att filmen gått av). Jag avbröt vidare fotografering och åkte hem.

    
127-dagens kameror

Jag hade nu bara Xtol hemma och tänkte framkalla i den. Jag sökte information på the Massive Dev Chart och fann att efke R100 kan framkallas i Xtol 1+0. Alla kemikalier var varma, ca 27°C, så jag fick först kyla ner framkallaren till 24°C innan framkallningen tog vid. Jag korrrigerade tiden enligt Ilfords temperaturkompenseringstabell och började framkalla. Resultatet blev inte bra. efke R100 ur Babyn brukar bli bra men här var det allt annat än bra. Den äldre Piccoletten med sin klart äldre optik blev ännu sämre. Se exempel nedan.

     
Dessa tre bilder tagna med Rolleiflex Baby på efke R100. Sista motivet även tagen med Piccoletten.

Alla bilder är ordentligt bearbetade i PS för att alls kunna visas.

Slutsats: Framkalla inte efke R100 i Xtol. Nästa gång kör jag den som vanligt i Tmax developer.

När båda kamerorna kört färdigt sina efke bytte jag i Babyn till Fujichrome Velvia 100. Filmen kom tillbaka från labbet idag och nu kändes det bättre. Äntligen kan jag montera några superslides =) Här är några exempel.

Det står visst alltid en buss där när jag kommer!

Mellanformataren

Om konsten att överleva en dag med färg

Leica M3, Elmar 3,5/5 cm och Portra 160NC

Det firades födelsedag i vårt hem idag och eftersom födelsedagsbarnet är mycket förtjust i den blommande delen av världen åkte vi till Rosendal på Djurgården. Nu är blomprakt och svart/vitt en dålig kombination så jag tog med två färgladdade kameror, Leica M3 och Nikon Coolpix S710. Den senare för att kunna skriva ett färskt blogginlägg. Den förra för nöjet =) (Jag samlar på mig lite färgrullar för att ta itu med färgframkallning i höst)

Blå sol och konstregn

En dag för långsamhet och njutning

Lättlunch i trädgården

Väl hemma blev det kantareller med vitt och Sommar med Ernst

PS
Att fira födelsedag är att fira livet. Var rädda om er!

Endast för svart/vit-fotografer

En Color Finder finns nu till salu på Tradera.

Fast färgerna den eventuellt kan hitta verkar vara lika bleka som pappersbilder från 60-talet.