Råcksta Träsk

Området kring Råcksta Träsk och neråt Kanaanbadet vid Mälaren är ett populärt strövområde i Vällingby där många flanörer tar sig en nypa luft på helgdagarna. Här är några bilder från förra helgen.




Vy över Träsket




Flanör




Andmataren







Alla bilder tagna med Leica M3, Elmarit 90mm/f2,8 och Tri-X

Alexander von Humboldt

Stockholm gästas just nu av en tremastad bark vid namn Alexander von Humboldt. Jag var ute på en gatufotorunda med Rollein vid Slussen och däromkring och kunde naturligtvis inte låta bli att stanna vid det fina skeppet och plåta lite. Här är lite bilder och sedan lite data.

Alexander von Humboldt byggdes ursprungligen i Bremen 1906 och fick namnet Reserve Sonderburg, sannolikt som en fullriggare (min anm.) men konverterades 1988 till en tremastad bark i Bremerhaven där hon fick sitt nuvarande namn efter den berömde tyske naturvetaren och upptäcktsresanden Alexander von Humboldt.

Deplacement: 396 ton

Längd: 62,55 m

Bredd: 8,02 m

Segelyta: 1036,2 m²

Besättning: 60 man (25 sjömän + 35 elever)

Alla bilder med Rolleiflexen och Tri-X

Fotografin i fängelse

Inte vet jag vad som pågår på Skeppsholmen men det ser onekligen deprimerande ut för Fotografins Hus. Eller är det bara förberedelser för något bra?

Zorki 4 med Ultron

Gatufotografisk premiär - och flopp

Egentligen är det ingen premiär. Fotograferat på gator har jag gjort sedan jag började fotografera men för att högtidlighålla mitt inträde i Gatufotopoolen gav jag mig ut att gatufotografera med föresatsen att nu ska det vara människor i bilderna. I varenda bild! Till saken hör att jag nu läser Kurt Bergengrens bok ”Fotografera är nödvändigt” och har tagit intryck av en del av de fotografer han skriver om. Nåväl, ut i vimlet och ta bilder på folk. Dagens utrustning var en Olympus 35RD mätsökarkamera med Tmax 400 i buken. Jag fick den av mor i maj. Hon använder den inte längre. Och jag har ett nyårslöfte att uppfylla.

Lite närmare Södra station gjorde jag mitt första övertramp. Stockholms stads allmänna cykelpool utan en levande människa i närheten! Jag var medveten om brottet och gick vidare bannande mig själv. Jag hade behövt den Alvedon som cyklarna gör reklam för.

Mariatorget. Folkvimmel och fina möjligheter till bilder. Tog flera skott här och hoppades mycket på en del. Gick Hornsgatan ner mot Slussen och trampade sånär på en skateboard vid trappan ner till Södermalmstorg men klarade mig från en klassisk cartoonvurpa. Såg att Stadsmuseet var öppet så jag passade på att titta på SvD:s reportagebildutställning. Till min förvåning kände jag igen en del bilder. Och ändå läste vi aldrig Svenska Dagbladet i de västra provinserna där jag kommer ifrån. Kanske NWT köpte några? Nu letade jag mig ner i katakomberna vid Slussen för att hitta Affes hörna och denna gång lyckades jag. Inte en kotte där! Gick gången bort och där! Nere vid en busshållplats satt en ensam resenär och väntade. Jag tog i lugn och ro två skott. Gick vidare in i mörkret och kände mig som en upptäcktsresande som trampade ny mark. Så småningom uppdagades en väbekant syn; Gamla stan. Så jag gick dit där Djurgårdsfärjorna anlöper ty där var mycket folk. Tog många bilder här och filmen närmade sig sitt slut. Bestämde mig för att spara några rutor till hemfärden även om jag inte gillar att fotografera i tunnelbanan. Gick längs kajen till Gamla stans tunnelbanestation och tog tåget hem. Rullen tog slut innan jag klev av.

Framkallning. Jag gillar det ordet. Att kalla fram något (ur mörkret). Men min fru gillar inte lukten. Kemikalierna ligger på 24°C och jag kör fem minuter, stoppbad 30 s, fix 7 min drygt, skölj 30 min. Sanningens minut är slagen. Har jag lyckats i föresatsen att ha människor i alla bilder? (förutom Alvedoncyklarna förstås) De första åtta bilderna ser ut som bilder sedan är allting svart som i graven! D v s överexponerat som om slutaren ville gömma sig för solen i objektivets periferi. Jag sneglar misstänksamt mot kameran, tar den och testar medan jag stirrar rakt in i objektivet (som står på full glugg) och ser till min förfäran att slutaren öppnas mycket långsamt och stannar i öppet läge och stängs inte förrän jag ”drar fram” mera film. Och jag som hade hoppats på en del fina bilder... men efter ruta åtta gick den sönder. Jag fick i alla fall bilder till nyårslöftet. Och en ordentlig promenad.

Ruta åtta. Motorcyklar på Swedenborgsgatan. Sista normala rutan.

PS addendum

Nu har jag gjort några fina bokmärken av den svarta negativremsan =)

Misstag och pullning

När man har många kameror med olika film i var det väl inte oväntat att jag skulle begå ett misstag förr eller senare. Fast den här gången blev det i ett filmbyte. Jag hade just avslutat en Portra 160NC i Rolleiflexen och bytte till en Tri-X 400. Men jag glömde ställa om Rolleiluxen till den nya filmkänsligheten och körde på som om ingenting hade hänt. Efter åtta rutor upptäckte jag misstaget men körde slut på rullen med samma inställning. Tänkte att det går väl att kompensera i framkallningen.  Pullning som det kallas på svengelska. Jag har aldrig tidigare vare sig pushat eller pullat film så det blev en bra övning. Korta ner framkallningstiden, men hur mycket? Kollade lite på nätet och kom så småningom fram till att korta den med en hel minut. Efter sköljen såg det bra ut. Aningen mörka negativ men de skulle nog gå att rädda. Skanningen gick smärtfritt och bilderna blev något ljusa. Jag fick dra ordentligt i kurvorna i PS så såg det riktigt bra ut. Lite finlir med ljus och kontrast avslutade det hela. Här är några av bilderna.

Caféet vid Gamla Orangeriet, Bergianska trädgården

Strukturerad djungel.

Paus på den italienska terassen