Herre på Täppan och bildprat

I tisdags hade Anders Berlin inbjudit till Täppan i Norrköping för ett fotografiskt samtal med inriktning på bilder. Det kom nu inte så många, bara Anders och jag. Men det blev ju trevligt ändå. Jag hade glömt mina bilder på jobbet men det gjorde inget. Anders hade med sig en mätsökarkamera av det gigantiska slaget som behövde undersökas och fingras på så kvällen blev lyckad ändå.

Nu på tisdag gör vi ett försök igen och nu hoppas vi båda på att några till kommer för att prata bilder. Jag tar med mig ett par fotoböcker, några egna bilder och en kamera för att dokumentera debattens vågor (och för att komma ihåg vilka som var där). Välkommen till Täppan på tisdag ca 17-19. Kom när du kan inom dessa klockslag.

En mätt Berlinare fångad med Kiev på Tri-X

Höstpremiär på Ellens

Igår var det höstpremiär på Ellens bakery och det var efterlängtat kan man konstatera. Vi var många. Jag räknar inte längre än till tre sen är nästa tal många. Andra kan nog ge precisare besked. Innan jag gick till Ellens gick jag på stan och gatufotade ett par timmar med en helt ny gatufotokonfiguration som jag ville testa. Den syns i John-Eriks blogg. Det funkade fint men kändes lite stort i många lägen. Utom då jag träffade på ett par ungdomar med TV-kameror och stora stativ på Brunkebergstorg. Arma krakar! Men de är ju unga och starka. Jag kände mig lättare efter det mötet =)

Ellens och självporträtt (i fönstret). Ett par andra tog bild på mig från dörröppningen men det syns dåligt i den här bilden.

Micke Borg har stylat om sig med Buddy Holly-glasögon. Frisyren tar lite längre tid att ordna till.

1/25s och bländare 3,5. Skärpedjupet blir inte stort men stämningsfullt

Det blev mycket kameraprat den här gången. För ovanlighetens skull =) Leica hade haft release av M9 och Staffan kom med broschyren som ivrigt gick laget runt. Jan-Olov hade nyss fått sin nya Olympus som lika girigt snabbtestades runt bordet. Bernt hade för ovanlighetens skull ingen fotobok med sig så bildsnacket kom av sig igår. Kanske lika bra det. Man måste ju prata utrustning emellanåt. Utan utrustning blir det inga bilder.

Eders förbundne

Mellanformataren

PS

Bengan hänvisade mig till ett 6x6-bord men det blev så ensamt där att jag fick nåden att sitta bland småbildsfolket. =)

PS2

Digitaltekniken lever fortfarande. Flera utövare var med på träffen. Välkommen du också.

PS 3

Alla bilder blötlagda igår och skannade i morse. Vem sa att film är långsamt.?

50-talet återuppväckt

Åmål har nyss begåvats med en restaurang/fik i 50-talsstil. Jag är ju född i stan på 50-talet så jag drog dit för att kolla in stället. Det fanns en restaurang där tidigare i typisk 70-talsstil, mörkt och murrigt och inte alls i min smak. Bara tanken på att gå dit fick mig att tappa matlusten. Men nu! Härligt fräscht med allt som hörde 50-talet till. Jag trodde jag kunde hänga lite svart/vita retrobilder där men det var trångt mellan idolbilderna på 50-talets ungdomsikoner och dessa är nog strängt taget bättre för miljön. Jag hade Rolleiflexen från -52 med mig och tog lite bilder i sv/v men de ligger kvar på rullen än så länge. Coolpixen fick rycka in med färg och beskriva 50-talsglädjen i färg och form. En liten jänta med den rätta looken och en Coke fick vara med. Nästa gång jag kommer till Åmål ska jag testa maten också. Det här stället har potential att bli mitt nya stamställe när jag är hemma. Miljön är inbjudande så har du vägarna förbi så titta in. En jukebox är på väg men redan nu flödar 50-talsrocken i luften.

Rött, svart och vitt. Äkta galon och plastic. Känn dig som hemma i bilstolarna

Cool baby med Coke 

Fös undan prylarna så finns det nog plats för ett band. Kanske lite trångt för jive och bugg. 

Smygfotografering i Hagaparken

Frugan och jag gjorde en fotoutflykt till Hagaparken i slutet av april. Min Bronica S2A hade vilat för länge så jag beslöt att ta den. Det digitala fick frun stå för men som jag minns det tog hon aldrig upp kameran ur väskan.  Jag kopplade Bronican på monopoden (man behöver stöd när man fotar med en sån) och så iväg. Hagaparken är stor och vi gick runt hela och tittade på paviljonger, Hagaslottet, koppartälten, turkiska kiosken och allt det där, ni vet. Till och med ett besök i det kinesiska lusthuset på bergknallen. Till slut satte vi oss att vila vid ett fik med mycket folk. Det är här smygfotograferandet börjar. All som hört när jag tar bilder med Bronican vet att den låter som en mindre jordbävning eller tågkrasch. Med monopoden i backen är jag säker på att seismologerna i Uppsala kan mäta slutartiden på Richterskalan och kolugnt konstatera att någon tog ett kort i Hagaparken vid caféet med en mellanformatare. Storebror ser dig överallt. Nåväl, ni kan lätt förstå hur svårt det är att på ett diskret sätt ta bilder på folk med det ekipaget. Men det gick förvånansvärt bra. Alla är upptagna med sitt och att det smäller lite nånstans hör väl till storstadens normala ljudbild. Tror jag. Här är i alla fall lite bilder.

Barnprat mellan mamma och blivande mamma

Det var inte lätt att få det rakt...

...men vad gör det?

Bryggt eller snabbt - en smaksak

Man kan inte komma ifrån att snabbkaffe är snabbt och bekvämt. Men bryggandet har sina förtjänster i både smak och trevnad. Den längre processen av de två skapar mer förväntan och alla vet ju att ”den som väntar på något gott...” osv. I dagens snabba levnadstempo verkar det snarare som om man ”väntar alldeles för länge” om det tar mer än några sekunder. Men ok, ibland måste det gå fort. Men allt som oftast kan man ta det lite lugnare och njuta lite. Själva processen kan ju bli en meditativ övning.

Farmors kaffekvarn

Mormors kaffemått

För mina eventuella asiatiska läsare kan man göra samma jämförelse mellan tépåsar och téceremoni. De förstår då bättre vad jag menar. Téceremonin är en riktigt lång historia som bygger på skicklighet, både av värdinna och gäster. Dessutom med ett stort mått skicklighet i konversationens ädla konst. Inget ytligt mingel där inte.

 

En ynklig tépåse

Refrängen i detta inlägg blir till slut: digitalt eller på film? Det är som vanligt en smaksak. Och allt har sin tid. Fast det ena smakar mer...

”Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker
under himlen”  säger Predikaren i 3:e kapitlets första vers.