Mellanformatet växer!

Ni känner mig ju numera som Mellanformataren. Någon pseudonym måste man ju ha för att särskilja sig från mängden =) Plågat er har jag med nationalformatet ur min gamla Rollei och 6x6 är numera vardagsmat för alla jag känner på FS. Häromveckan damp det ner ännu en mellanformatare i Vällingby. Ja, en kamera då förstås. Min ungdoms kärlek utsträckt till 6x9. En Nettar 515/2 som ägts av en spanjor boende på den brittiska ön. Här är kameran som är något lite mer komplicerad än en Kodak Six 20 Brownie. Och med ett härligt objektiv, graderat i fot.

Fullt utvecklad

Fullt invecklad. Ryms lätt i jackfickan. 

Det är en pocketkamera med bälg som tar 120-film förstås. Objektivet är ett Novar anastigmat 1:4,5/10,5 cm med tider från B till 1/250 s och antireflexbehandling. Troligen tillverkad runt decennieskiftet 1949/50. Ingen tillbehörssko men blixtuttag finns (antagligen för att Zeiss Ikoblitz satt fast i stativgängan eller för att man ändå var tvungen att hålla upp plåten med magnesiumpulvret på behörigt avstånd för att inte bränna hål på bälgen =)).

Förra veckan tog jag dessa bilder och nu är en färgfilm på väg till labbet.

Tmax 100 och Xtol 1+1

Åtta rutor får man, så för att förlänga nöjet gäller det att vara långsam. Slow photography är en dygd i mellanformatet och en god medicin för stressade fotografer.

Det här är så nära man kan komma storformat i mellanformatet. Nästa steg är 4"x5" men det får nog vänta ett tag till. Då blir det slow på riktigt!

 Mellanformataren

En annan Rollei och Super 16

Det har varit hemligt tills nu. I Sergel Fotos dödsryckningar fyndade jag en Rollei till. Jag väntade på att Rajje skulle hitta något så jag fördrev tiden med att botanisera i kameraskåpen. Jag hittade en Rollei 16. Nej förresten, jag hittade två. Men det var bara en som fungerade. Rajje påstod att den skulle ha 110-film och det går ju att få tag på så jag köpte den. Jag fick några testkasetter på köpet.

Väl hemma kunde jag konstatera att 110-film inte funkade i den och vid en snabb research på nätet fann jag att den ska ha en sedan länge avsomnad film, Super 16. Jaha, då kan den inte ingå i Nyårslöftet då. Men för ett tag sedan hittade jag en oexponerad Super 16-film på ebay som jag vann och i veckan damp den ner i brevlådan. Negativ färg med bäst-före-datum mars 1981. Så nu våndas jag över om jag ska använda detta museiföremål eller inte. Ladda kameran och se vad det blir. En så gammal färgfilm lär det inte bli bra bilder av.

Film går faktiskt ännu att köpa i metervara då denna film är 16 mm och enkelperforerad. En film för rörliga filmer i filmkameror (den andra sorten). Men jag har ju bara en kassett. Och om kassetten går att återanvända är jag ännu inte säker på. Kanske går det att ladda en filmstump löst i kameran i mörker och att sedan ta ur den i mörker också. Men jag lär inte ta slut på 30 m film på många år i den här kameran...

Spana in bajonetten. Det fanns tillbehör till den också. Försättslinser t ex.

Litteratur för Rolleifans

Sedan jag köpte min första Rolleiflex förra våren har jag också samlat på mig en del litteratur om dess historia och andra nyttigheter. Nästan alla är inhandlade på Tradera eller ebay. Några få på bokantikvariat i Sverige (via Bokbörsen). Så här kommer ett fotografiskt boktips om en av fotohistoriens mest älskade kameror.

Rollei Annual

Det gavs bara ut tre årgångar av denna trevliga bok 1951-1953. Inledningsvis har den ett antal artiklar om kameran och dess användning men den största delen av boken är bilder från jordens alla hörn fotograferade av lyckliga Rolleiägare. Ett slags förhistoriskt FS, ty ingenting är nytt under solen. Vi tar liknande bilder fortfarande. Böckerna avslutas med data om varje bild såsom kameramodell, tillbehör som använts, film, bländare och tid mm.

Historia

Rollei TLR, The History av Ian Parker (Jersy Photographic Museum, 1992). Parker är en av auktoriteterna när det gäller Rolleikameror. I denna bok återges inte bara historien om modellernas tillkomst och utveckling utan också historien om företaget Franke & Heidecke. Där finns rikligt med porträtt, bilder på fabriker, prislistor reklamannonser mm.

Rollei 75 years av Claus Prochnow (1994). Boken består av två delar. Första delen beskriver Franke & Heideckes historia från långt innan dess födelse 1 januari 1920. Författaren har arbetat i bolaget och personligen träffat och arbetat med Reinhold Heidecke vilket borgar för en korrekt återgiven historeskrivning. Idag skulle vi kalla honom en insider eller ögonvittne. Mitt ex köptes på ebay i Tyskland och hade fortfarande pappersomslaget på när den kom. Mint condition alltså.

Handböcker

Das Rollei Buch av Dr Walter Heering (IM Heering Verlag, 1951). Den här boken är Rolleiflexägarnas bibel i fråga om teknisk beskrivning av kameran och dess praktiska användning med alla tillbehör beskrivna. Dr Heering fick skriva nya uppdaterade versioner allteftersom det kom ut nya modeller och tillbehör. Mitt exemplar tillhör det 56-65 tusendet och har ägts av Lars Jacobsson i Stockholm den 16 februari 1952 enligt en blyertsnot i början av boken. Boken är lika gammal som min Rolleiflex. Den förekommer ofta på ebay och är populär bland samlare. Jag köpte den på ebay i England trots bokens tidigare förmente svenske ägare. Boken är rik på bilder och illustrationer.

The Rollei Way av L.A. Mannheim (Focal Press, 1956). Med undertiteln The Rolleiflex and Rolleicord Photographer’s Companion. Första utgåvan kom 1951 och min är från den femte utgåvan. Samma koncept som Dr Heering men kanske inte lika fullödig. Men på engelska.

Rollei Handbook av Alec Pearlman (Fountain Press, 1954). Mitt ex är från första utgåvan. Om det finns några fler vet jag inte. En liten bok (liggande A5) som passar i fickan. Boken börjar med manualen för Rolleiflex Automat och går sedan in på praktisk fotografering och användning av tillbehören. En kortversion av de tidigare två, kan man säga.

Originalmanualer

Originalmanualer och broschyrer har jag kommit över några på auktioner. De är värdefulla dokument som ibland hjälper till att datera främst tillbehören.

Jag har också lyckats få tag i en CD med reparationshandböckerna till många modeller. Den är svårläst och svårletad. Allt ligger i en enda PDF-fil som inte är taggad så det blir till att scrolla en hel del. Fanns på ebay i England.

Retrokameratips emeritus 3

Så har då turen kommit till de mer kostsamma retrokamerorna. De som man kan handla för mer än 2000 kr och egentligen utan begränsning uppåt (om man nu har gott om fickpengar). Här har kravlistan decimerats något:

Vanligt förekommande på auktionssajterna.

Prisläge över 2000 SEK

God filmtillgänglighet, d v s 120- eller 135-film

Här finner vi fortfarande Rolleiflex med sina toppmodeller på 50-talet. Rolleiflex 3,5C-E och Rolleiflex 2,8A-E är fina modeller som är högt skattade av samlare och fotografer. Räkna med höga priser. Fr o m 3,5 C och 2,8D har de inbyggd exponeringsmätare.




Rolleiflex 3,5 med exponeringsmätare

Leica placerar sig förstås i det här prissegmentet. I enstaka fall kan en auktion sluta under 2000 kr och då är det som regel en gängleica eller inte fungerande M-Leica. Alla Leica I till III med undantag av ett par tusen exemplar är tillverkade före 1960. M-Leica introducerades 1954 med Leica M3 som sedan följdes av Leica M2. Båda dessa modeller introducerades på 50-talet och fortsatte en bra bit in på 60-talet. En bra vägledning till modeller och serienummer finns hos Cameraquest.




Min Leica M3 från 1955

Zeiss Ikon Contax är en modelltyp med flera varianter som är eftertraktad. Kanske är de det p g a de berömda fotografer använt dem som yrkeskameror. Contax I introducerades 1932 och följdes av Contax II och III. De producerades fram till 1962 så man måste hålla ett öga på serienumren för att hålla sig till poolreglerna. Eller så struntar man i dem och köper en ändå. Håll särskilt utkik efter exemplar bestyckade med den legendariska Sonnar 50mm/f1,5.




Contax II

Hasselblad borde väl finnas med i det här sammanhanget men är tyvärr inte så vanliga på auktionssajterna som man kan tro. I alla fall inte i vår ”retroålder” före 1960. Enstaka exemplar av 1000F från 50-talet dyker upp då och då. Hasselblads 500-modeller är däremot mycket vanliga men är för unga för vår pool på FS.

Nästa, och sista tips blir en kioskvältare för nördar. Då tänkte jag presentera några ovanliga kameror som inte bara är ovanliga utan också speciella, roliga och sällsynta men inte nödvändigtvis dyra. Som t ex kameran med det omvända periskopet. Se det som en aptitretare så hörs vi igen efter Nyår.

För- och nackdelar med en modulbyggd mellanformatare

Lika bra att säga det med en gång. Det här är inget vanligt kameratest med betygsättning och ”Bästa köp”-rekommendation. Härtill anser jag mig sedvanligt inkompetent och f ö ointresserad av att utföra. Det här är ett kåseri.

Jag är nu i besittning av ett antal mellanformatskameror som det är mig en stor glädje att använda. Jag har en som är modulbyggd och den ska det här blogginlägget handla om. Ingenting ska jag berätta om dess historia och uppkomst, ej heller om dess tekniska finesser och tillbehör. Snarare blir det en filosofisk betraktelse av hur det är att äga den och stå bakom den och fånga saker och skeenden i min omedelbara närhet. Jag är ju lyckligtvis, ännu så länge, begränsad till en kroppshydda som ännu ingen har kommit på hur man ska stråla bort, eller upp, till ett annat ställe eller klona. Lika bra det. För om jag inte får ta med mig kameran kan det kvitta. Fotoapparaten heter Zenza Bronica S2A med krom som lyser ikapp med vilken gammal amerikanare som helst. Och, tro mig, jag är tillräckligt gammal för att ha sett ordentligt mycket krom åkandes i både höga och låga hastigheter. Ändå har jag klarat mig från kromallergi. Nåväl, till saken.

Jag börjar med nackdelarna:

• Den är tung. Nära 2 kg onoga räknat (med stora motljusskyddet, filter och film). Polerat rostfritt stål och mässing i massor. Därtill en massa glas i tuben framtill. I avsaknad av elektronik är det här ett mekanikens underverk. Och mekanik är tyngre än elektronik.
• Black slide. Ett måste då man vill byta ISO lite hur som helst. Glömmer man den så är det bara att glömma att byta magasin mitt i en rulle. När så mycket annat är inbyggt i kameran kunde de väl ha byggt in en jalusi också. Men jag har sett på bilder på kamerans innanmäte att det är fullt.
• Service. Som alla avsomnade kameramärken är det svårt att hitta kompetent service. Kamerareparatörer verkar vara ett utdöende släkte. För den här modellen finns kompetent service på andra sidan klotet. Österut eller västerut spelar ingen roll. Det är alldeles för långt bort.
  
  

Och så till fördelarna:

• Det är ingen tvekan om mina avsikter när jag kommer gående med den här apparaten. Liksom med mannen i pappas bild är det ju en självklarhet för alla jag möter vad jag är ute efter. Det är skönt och avslappnande.
• Tyngden och vibrationerna vid ”tagning” gör det nästan nödvändigt att använda stativ. Det är en antik metod att använda en stor massa (som planeten jorden) som vibrations- och stötdämpare. Min fru har i flera år ansatt mig om att börja använda käpp p g a mina dåliga ben. Jag har hela tiden strävat emot. Här har jag funnit en utmärkt ursäkt för att använda ett enbent stativ som, givetvis, i prekära lägen får agera käpp. Den egentliga orsaken är förstås att få skarpa bilder. Dessutom kan jag ju då bära kameran på axeln medan jag luffar mellan motiven.
• Schaktsökaren. Överraskande nog går det att smygfotografera med den här apparaten och det är nog schaktsökarens förtjänst. Få tänker på eller vet att det går att ta bilder utan en kamera i trynet. Det går ju att smygfota med alla kameror som inte har autofokus men här blir det lättare. Jag ser fokus kontinuerligt.
• Byta film/ISO när som helst. Ja, förutsatt att du har extra magasin och inte glömmer svartsliden.
• Det lilla minneskortet. 12, 16 eller 24 bilder kan jag klämma ur min apparat. Per film. Man tänker sig alltså för innan man bränner en ruta. Och ju längre man tänker sig för, desto färre bilder blir det. Vad har man då för nytta av stora minneskort? Det mesta av det som digitalapparaterna levererar slängs ju ändå bort! Det är en särskild konstform att hela tiden ta bra bilder och inte behöva kasta bort någon. En utmaning som passar mitt lynne. 

Att äga:

Lycklig över att ha kommit över en. Punkt. Salig är jag inte än. Himlen kan vänta.

Att använda:

Vikten är nu inget problem så länge man har käp.. öh stativet påsatt. Man slänger bara upp den på axeln som man gör med de långa skjutjärnen.

Roligt är det när alla tittar nyfiket så det är svårt att ha den som Dogmakamera då den påverkar motiven alldeles av sig själv. Den är ju allt annat än diskret, varken i storlek eller ljudnivå. Den har en sån där personlighet som ”tar scenen i besittning”. Tar sin plats om du nu vill förstå vad jag menar.

Krånglar gör den nästan aldrig men en gång hängde sig avtryckaren i intryckt läge som resulterade i ett par blindskott vid framdragning av film. De bilderna kanske jag ska skicka in till Galleri FS. De letar ju efter bilder som de verkar ha svårt att hitta. Och de här är unika, det kan jag garantera. Oskarpa och i konstig vinkel vid Helgumannen på Fårö. Varsågod, det är färdigletat.

Öh... sade jag att det är roligt att fotografera med den?

Det övre magasinet tar 16 bilder 6x4,5 cm på 120-film.
Objektivet består av två delar, objektivhållare och objektiv.

 

Gatufotoekipage

PS

Förekommer hyfsat ofta på ebay