Streetsnapper - första rundan

Jag har nyligen införskaffat en digital kamera i akt och mening att utforska detta nya territorium. Jag var t o m lite kaxig och tog ingen backup med mig i form av filmkamera! Med färskladdat batteri och 400 Iso Fuji Provia-film tog jag med den på min oregelbundna motionsrunda i Vällingby. Idag var inställningen manuell fokus, bländarprioritet och fokuseringsringen programmerad för Leica-rotation. Körde hyperfokalt och ställde fokus på ca 4 m. Kameran på hela tiden. Fick väcka den med snabbstartläget ibland. Vid gatufotografering får jag nog försöka vara lite förutseende och väcka den om jag anar något skeende inom den närmsta minuterna.

Här var det lugnt. Stillastående motiv och gott om tid.

Här också. huset är högt och brevbäraren hade nog att göra en bra stund.

Upplättning av skuggor så det blir lite behagligare att titta på.

Lät avsiktligt bli att lätta upp de mörka partierna. Det blev snyggare så här.

Här var det svårt ljus men efter lite pill i LR såg det t o m bättre ut än vad mina ögon fick stå ut med.

Självporträtt  bland stenar och betong.

Den digitale mellanformataren

15 mm Åmål

Två rullar i fullformat

Lika bra att göra det klart för alla och envar: Åmål är en liten stad. Så liten att det borde räcka med fyra bilder för att beskriva den. Typ en i varje väderstreck med ett objektiv som har en bildvinkel på 90°. Teoretiskt sett, alltså. Jag har försökt men det gick inte helt bra. Två rullar och fyra timmar senare har jag ännu inte täckt allt. Dessutom hade jag glömt sökaren hemma i Stockholm men jag löste det genom att titta med båda ögonen för att få lite split vision som objektivet har. Ändå blev jag överrsakad av hur mycket som kom med i bilderna.

Här är den. Men tänk bort sökaren på taket. 15 mm Super-Wide Heliar asfärisk

Norr

Väster

Söder. Det stod en massa hus och träd i vägen

Öster. Åmålsviken ser ut som ett tjärn. Lika bra att det storslagna havet därutanför inte kan ses. Horisonten är ju bara vatten

That's it folks. Nu behöver ni inte åka hit. Bakom 15 mm ser det ut som byggt av lego.

Både land- och sjömärke. You can't miss it.

Det är fredag. Jag är ledig och hälsar på hemma i Åmål. Jag åkte ner på torsdag fm. Alla i Åmål som har ett jobb jobbar. Det kan förklara den skenbara ödsligheten. Jag har stan för mig själv känns det som. Ändå vet jag att mellan 16 och 17  är det lögn att komma fram i en del korsningar. Inga trafikljus och högerregeln tillämpas slumpmässigt i denna, av alla svenskar, förgätna plats. Utom de som bor här förstås. Som återvändande utvandrare ser jag att staden förändras. Inga stora saker, men i alla fall märkbart för den som varit hemma här i 54  år och kan varenda skrymsle.

Stadshotellet är i alla fall lika gästfritt som vanligt

Kommunen fick ny regering i sista valet så nu renoveras kommunhuset. Järnvägsstationen har rustats upp till storstadsstatus, nästan. Den tidigare så öde perrongen har fått inglasade väntkurer och massor med bänkar istället för de två antika SJ-gröna som stod ensamma på den hundra meter långa perrongen. Det fattas bara att kalla stationen Åmål Central. Åmål Östra finns ju redan 100 meter söderut (!)

Torghandeln har krympt. Ebbe på torget står där med sina grönsaker och blommor granne med ett stånd med kläder. That's it! Fjärran från fornstora dar när lantisarna kom in till stan och sålde ägg och potatis och åkte hem när allt var slut.

Jag träffade en tidigare arbetskamrat och gjorde en dundertabbe. Jag tog ett steg bakåt och vips blev han liten som en pojkvasker. Den förkrympta torghandeln skymtar till höger.

Ungefär hälften av alla båtplatser har båt redan. Inga träbåtar ännu. Det dröjer nog ett par veckor till. Det är nog samma gubbe som är först. Restaurang Hamncompagniet med sitt utsökta läge vid hamninloppet har kursat. Jag anar varför.

Stadens sista fotohandlare har lämnat in framkallningsdosan. Någon utsocknes har köpt hela inredningen. Jag går inte ens dit och tittar. Jag får rysningar av tomma fotoaffärer.

Fotohandlaren låg långt där borta till vänster på stadens enda gågata. Den behövs inte. Men det är modernt med gågator.

Och så lite nostalgi

Mitt första föräldrahem. Min säng stod där till vänster om cyklarna. Men då var det inomhus!

Och det sista. Båda med nya ägare.

Kyrkogatan. Min gata. Och lekplats. Kyrkan ligger i den andra änden. På behörigt avstånd.

Mellanformataren

En-om-dan

Jag startade en gatufotoblogg för några veckor sedan med ambitionen att lägga upp en ny bild varje dag. I praktiken gör jag det redan före frukost. Det här fungerar bra som en drivkraft för mig att komma ut och ta mer bilder. Min doktor tycker att jag ska röra på mig mera och har jag bara en kamera i handen känns inte motståndet så stort. Ibland går det bra och jag kommer hem med vissheten att det nog blev nåt dussin bilder som inte är dussinbilder, ibland tar jag inte en enda bild. Hur det än går så får jag röra på min mellanformatiska lekamen, får vårluft i lungorna och träffar ibland folk som intresserat pratar om gamla kameror. En del tror att min Zeiss ZM är gammal och har svårt att tro att jag köpte den ny förra året.

Mitt primära gatufotoekipage

Först tänkte jag bara köra svart/vitt men så hittade jag en hel del passande gatufotobilder i färg så jag har börjat köra färgbilder på söndagarna. Kanske ska jag köra färg på ALLA röda dagar? Du får se.

Dagens bild är tagen med den förtjusande lilla FED 1 från 1940 på självaste Ellens café. Men den får du se om du går in på bloggen. Men här kommer några andra bilder från tidigare.

 Mellanformataren

PS
Egentligen hade det varit kul att ha bloggen här på FS men det finns (ännu) inte så stora möjligheter att designa en egen blogg här.

Alternativ gatufotoapparat

Den här konfigurationen är det jag burit omkring på stan när jag varit ute den senaste tiden. Men nu är rullen slut och det är dags att visa lite resultat.

Leica IIIf med collapsible Summicron 1:2/5 cm, sökare SBOOI och Kodak Tmax 400. Allt från 1954. Ja, utom filmen förstås.

Ett klassiskt turistekipage. Jag ville se om jag klarar av att gatufota med det korta teleobjektivet. Och det gick bra, tycker jag. Än så länge. Jag gillar och fotar mest med 35 mm men man måste ju pröva lite annat emellanåt. Jag har märkt att jag gärna står för långt ifrån med 5-centimetern. Man borde nog gå lika nära som med 3,5-centimetern och få ett tajtare utsnitt av verkligheten. Nåväl, nästa gång. Nu lite bilder från storstan.

Just det. Det är inget tele, herr Meldert

Kö på Fotografiska. Som medlem i Familjen går man förbi kön =)

Hamburgare

Bällstavikens båtstadsrättsförening. Med gulfilter. Jag står på en av båtarna efter inbjudan av ägaren.

Tyvärr låg det en filmrest från någon tidigare film framför slutaren och spökade i en del bilder.

Nu blir det andra bullar ett tag =)

Ryssen, tysken och japanen

Om bastarder och mackapärer 

Jag köpte en gammal FED 1 från 1940 för ett par år sedan. Den fungerar bra om man bara lyckas ladda filmen. När man inte använder en gammal gäng-Leica eller Leicakopia på ett tag så är det som nytt "hver gang". Jag köpte den med ett litet trevligt FED-objektiv på 50 mm/3,5 som ger verkligt speciella karaktärsbilder. Det har förstås ingen antireflexbehandling men klarar sig hyfsat i starkt ljus ändå. Så här ser den ut i original. Ha det i minnet ty snart har den bytt gestalt.

Bildexempel från originalkonfigurationen ovan. 

Jag är snart färdig med en rulle i Leica IIIf och då tänkte jag testa denna FED som gatufotokamera  och då satsar jag på en hittills helt okänd bastardkonfiguration med en Voigtländer Ultron 28mm/1,9 och en Leica universalsökare VIOOH med 2,8 cm-tillsatsen TUVOO (en rolig mackapär). Handlovsrem från någon avdankad 60-talskompakt och en rulle Ilford HP5+. Det blir alltså en historia med ryssen, tysken och japanen. Bellman ska jag försöka fånga på bild. Så här ser den ut. Närmast lik en Alien eller möjlig ubåt. Rolleiflexen skruvar irriterat på sig i hyllan. "Ingen RIKTIG TLR!"

 
Ryskt hus, tysk sökare och japansk glugg. Huvva! Bastarden blir komplett med film från Ilford.

Så om ett tag kommer bilder från den. I svart/vitt.  Håll utkik!