Pro Memoria
King of the road
Igår (söndag) åkte vi Mälaren runt på elva timmar. Eller egentligen halva ty vi genade mellan Enköping och Strängnäs. Tre kameror hade jag med på färden. En Super Ikonta med Portra 160NC, Rolleiflexen med Tri-X och så D80:n med fyra Gigabyte. Fördel retro med andra ord. Bilder från Zeissen blir det inte denna gång. Crimson är inte lika snabba som jag i framkallningen. Här kommer lite smakprov från turen.
Vi började vid Väppeby (?) kyrka
Fikade vid Kungs Husby kvarn från 1880.
Första etappmålet var Grönsöö slott
Jag var förstås inte ensam om att fotografera. Fru och dotter körde digitalt.
Det blir lite luckor här p g a att Zeissens film inte är framkallad.
Nägra knuttar var också på slottet. Här använde jag den kromade kåpan på en Honda som ett vidvinkel för att få en hel HD Roadking med i bilden. Analogt förarbete kallas det här.
Så här såg den ut i sitt eget höga majestät.
Nästa etappmål var Enköping där vi besåg Drömparken. Vi imponerades inte så vi drog vidare till Strängnäs när vi väl hade hittat ut ur Enköping.
I Strängnäs tog jag mycket bilder med Zeissen så istället visar jag dagens fynd; en Volvo Sport. En sällsynt raritet.
En herre med hund stannade och pratade gamla kameror. Rolleiflexen har gett mig många trevliga samtal när jag varit ute med den. Han hade ägt en men sålt den för att köpa en Hasselbladare istället. Nu fotograferade han inte särskilt mycket med den. Stackars kamera!
Nu far vi vidare till Mariefred och Gripsholms slott. Vi kom precis lagom till stängningsdags så snopet gick vi runt slottet på utsidan.
Det var då jag upptäckte att stora delar av Gripsholms murade väggar är fejk. Man har målat tegelstenar i fasaden. Det såg bra ut på håll men gräsligt på nära. I den här bilden är dock teglet autentiskt.
Trötta och hungriga drog vi oss sedan mot Gripsholms Värdshus och tog "det bästa huset hava". Mina flickor tog gös med lax men eftersom jag är köttätare (ibland) så tog jag sörmländsk kalv och lämpliga drycker därtill, körvänligt för chauffören. Smaken var helt i klass med priset och kan varmt rekommenderas.
Chauffören (jag) fick en kopp kaffe och sen gick det bra ända hem. Sällskapet var nog för trötta eller rusiga för att lägga märke till evenuella incidenter.
Alla färgbilder med D80 med 4 Gigabyte minne och alla svartvita med Rolleiflex och Tri-X-minne.
90-åring med skumma ögon
Min allra äldsta kamera fick följa med till Gotland för att köra den första rullen i den. Det är en Contessa Nettel Piccolette från 1919 och första filmen var en efke R100. Kameran har inte många tider och bländare att bjuda på men det är ju bara att gilla läget och försöka göra det bästa man kan. Slutaren fungerar bara om jag använder trådutlösare men det gör mig inget. Det är en pikant detalj som nästan ger mer retrokänsla. Bara jag kommer ihåg att ta med den. Kameran är ju 90 år så den kan behöva en käpp!
Bilden tagen med Nikon D80 och superzoomen 18-200 mm.
Den uppnäste raukmannen
En snabbvisit på Krusmyntagården vid stängningsdags hann vi med. Jag hann att vila benen här en stund också.
Vet man bara sin kameras begränsningar så går det att ta bilder med vilken burk som helst som säljs med efternamnet kamera. Med tanke på dagens populära impressionistiska bildstil kanske jag kan använda den här till tävlingar om stora priser. Nå, vi får se hur det blir med den saken. Det sitter i alla fall en färgrulle i den nu =)
Kristen tro i ruiner
Det är inte alltid så lätt för en tro, ideologi eller rörelse att vara relevant i sin samtid. Att hålla intresset vid liv genom tidsåldrarna och samtidigt behålla sina grundvärderingar och sin särart. När den stora lutherska reformationen svepte över Sverige föll de katolska institutionerna i förfall och så småningom i glömska. Så ock klostret i Roma på Gotland som numera används till profana tillställningar som teater och konserter. Det är inget fel i det. En pikant miljö för dylika events.
Muraren gav upp. Skottkärran står kvar där i skuggan.
Man undrar lite smått när klockan kommer att klämta för dagens kristenhet. Den är ju redan reducerad till traditionella familjehögtider vars innebörd de flesta inte tar på allvar.
Karlstad Central kl. 16 lördag
Jag gillar Karlstad. Utom när jag åker tåg. Sist måste jag vänta 40 minuter på nästa tåg. Fiket på station är stängt. Nästan inga själar där. Närmaste galleria med fik är stängt. Karlstad är en dödstråkig stad för tågresenärer som byter där en lördag. Jag har nog blivit bortskämd i Stockholm där nästan allt är öppet när jag är vaken.
Dom här gick inte att smygfota.
Bättre gick det med den där.
Tåget stod redan inne en halvtimme före avgång så jag gick på och gjorde det bekvämt för mig. Gick ut och Dogmafotograferade en stund. Det luktar aldrig kaffe från Löfbergsskrapan där borta.
Leica M3 och Jupiter 12