Klimax och antiklimax

Om hög- och lågvattenmärken i kameravärlden

Det verkar som en hel del fotobekanta behagade gå på Fotomässan på fredag men jag träffade i alla fall några bekanta där idag. Jag undvek noggrant alla spegelreflexmontrar och siktade in mig på mätsökarstorleken och aningens mindre. För mig som kör det mesta på film är det digitala nytt "hver gang". Gud sig förbarme vad alla tillverkare hittar på! För att säga det kort. Panasonic ligger bra till i Vällingby. LX5 har jag visserligen rekommenderat mamma att köpa p g a storleken. Perfekt för handväskan. Även om jag gillade hennes väldigt bra när det gäller bildkvalitet så vill jag ha något lite större att hålla, typ ZM, Leica M3 o dylikt, bara inte plastklumpar à la Nikon och Canon fullformatare.

Panasonics monter var populär. Kamerorna är kompetenta och ger bra bildkvalitet men låter skrämmande lika en spegelreflex. Det må vara förlåtet då jag inte märkte någon fördröjning mellan tryck och slutare.

Dagens klimax

var besöket i Zeiss monter. Jag hade ZM:en med mig så killen i montern plockade fram lite godis att ta hem (reklamprylar alltså) och dukade upp gluggar att prova på min ZM. Jag provade allt som han hade och tog bilder. Bilderna sitter kvar på det perforerade minneskortet så det får bli en annan gång. Min assistent tog däremot bilder med sin D80 på mig och min "julafton".

Jag hade visserligen Zeissblått på mig men det var killen till höger som är från Zeiss. Han undslapp sig (eller "läckte"?) en hoppfull nyhet. Zeiss lär ha börjat titta på en sensor till ZM. Halleluja! Jag fick något religiöst i blicken och det såg han =) Det finns rykten i svang på nätet och det känns bara härligt för en gammal Zeissentusiast.

Distagon T* 3,5/18 mm. 13 linser i 11 grupper. Här är det tydligt varför objektiv kostar och väger.

Dagens antiklimax

Fujis Finepix X100 stod inlåst i en glasmonter. Se men inte röra! Inte många ville titta heller. Jag var ganska ensam just då. Och jag som hade vässat armbågarna! Men kameran är lika snygg som min ZM och är trots sin otillgänglighet en tänkbar ersättare till min D80. Om inte ZM kommer som digital snart...

Leicas monter var jag hos två gånger. Alla kameror var inlåsta i vitrinskåp eller vitrinbord. Se men inte röra utan tillstånd. För att få klämma på en kamera var man tvungen att fånga en säljares uppmärksamhet och de hade redan fullt upp med intressenter. Ricohs säljare var mycket modigare. Ingen kamera var fastlåst någonstans. Bara att ta och testa utan det irriterande korta snöret som alla andra hade. Alla modellerna stod kvar vid dagens slut. Det kallar jag förtroende.

Ingen Olympusmonter. Det kändes lite tomt. Precis som när jag upptäckte att det inte funnits reklam för Opel i DN Motor på flera veckor. Något fattas mig...

Dagens behållning

Utställningarna var fler och omfångsrikare än förra året. Det är det här fotografi handlar om. Bilder på papper. Jag är urless på att titta på bilder på en datorskärm. En del gillar blanka bilder, andra matta. Jag som betraktare gillar matta bilder då jag inte gillar att se spegelbilden av mig själv eller andra/annat i en bild. Jag vill se bilden! Speglingar i bilder är lika irriterande som ett hack i en skiva eller ett myggbett.

Fötterna blev ömmare än vanligt efter 4,5 timmars kryssande bland montrarna. Att kalla det behållning är väl lite onödigt men budskapet var tydligt. Jag borde nog träna mer och gå ner i vikt...

En bra årgång

År 1954

Det var ett bra år 1954. Rolleiflex 2,8C med Planarobjektivet kom. Nikon S2 lanserades. Leica M3 och Zorki 3 såg dagens ljus.  Japan och Burma sluter fred i Rangoon. Unionen mellan Ryssland och Ukraina firade 300 år. Arsenalfabriken spottade fram otaliga Kiev II. Den första massvaccinationen mot polio inleds i Pittsburgh. Thomas Meldert och Annie Lennox föddes. 

 

Annie Lennox

Jubileums-FED

Leica M3

Ernest Hemingway fick Nobelpriset. Marilyn Monroe gifte sig med Joe DiMaggio. Toronto får Kanadas första tunnelbanelinje. Finland och Tyskland slutar kriga officiellt. Sveriges Radio fick en andra kanal.

Ernest Hemingway 

Elvis Presley skivdebuterar på Sun Records med låten That's allright. Den första transistorradion demonstreras i Sverige. Stieg Trenters Roparen ges ut.

 
Stieg Trenter och K W Gullers på spaning i Stockholm 

Och en Leica IIIf lämnade fabriken i Tyskland. Och en Summaron 3,5 cm/1:3,5 också. Och nu har de hamnat i Vällingby. Underliga äro tingens vägar. Årsbarnen verkar hitta varandra på nåt sätt.

 
Och nu är den laddad med Tri-X...

Som sagt var: 1954 var en bra årgång.

Retrokameratips emeritus - 5

Om en blind Leica

Just nu finns en "blind" Leica till salu på Tradera. Det går förstås att ta bilder med den ändå. Den har en Summaron 2,8 cm/5,6 MEN den har varken inbyggd sökare eller mätsökare så man måste ha en separat sökare i tillbehörsskon eller sikta och chansa. Bildformatet är det udda 24x27 mm (men fanns även för 24x36). Modellen heter Leica MDA och var avsedd för Visoflex (Leicas spegelreflextillbehör) och för instrumenteringsändamål. Kameran köptes bl a av Tyska Postverket. Producerades mellan 1966-1976 så den platsar inte i retrokamerapoolen. Jag tar bara ut svängarna lite nu när tipsen har tagit pension.

De fyra hålen på framsidan på det här exemplaret skvallrar om en fast installation. Sannolikt måste hålen fyllas med skruvar för att inte få ljusskador på filmen. Men det finns många lösa skruvar i världen så det kan inte vara något problem =)

Fungerar den? Sannolikt klanderfritt, det är ju en Leica...

Men du får gräva djupt i plånboken om du vill ha den. Samlarna fylkas kring den.

Lovsång till enkelheten - Zeiss Ikon Nettar

Om fotoglädje med en enkel kamera

"Nettarer... Vad kan jag säga... Fastän de är mycket enkla lågnivåkameror har de ändå en plats i mitt hjärta av flera skäl. Först av allt är de mycket lätta att hitta i utmärkt kondition och vad som är ännu bättre, de fungerar oftast perfekt. För det andra är de den sortens mellanformatkamera som alla nybörjare borde tvingas använda som en instegskamera. Den är enkel, lättöverskådlig och man lär sig grunderna på ett enkelt sätt därför att Nettar ÄR en enkel kamera. Man kan hitta en Nettar för väldigt lite pengar, och tro inte att Novarobjektivet inte levererar skarpa bilder. Det kan de! Man måste bara hålla sig inom de begränsningar en Nettar har och utnyttja de möjligheter de erbjuder på ett kreativt sätt. En Nettar bälgkamera tvingar dig att fatta beslut utan alltför många valmöjligheter och de tvingar dig att lära dig två extremt viktiga kunskaper: fokusering med skärpedjupskala och att använda en handhållen exponeringsmätare; båda mycket viktiga kunskaper som du alltid har nytta av att bemästra. Varför? Därför att inget chip eller elektronisk krets någonsin kan ersätta ögat och känslan hos en kreativ fotograf. Aldrig någonsin! Så gå ut och lek med en Nettar!"

Så långt Simon Simonsen på retrography.com

Ordningen bälgkameror,  familjen Zeiss Ikon , arten Nettarer
Fr. v. Nettar 515/2 (6x9), Nettar 515/16 (6x6), Nettar 515 (4,5x6)

Det är fascinerande hur en ganska enkel kamera med bra optik kan ge en sådan fotoglädje. Zeiss Ikon Nettar finns i ett otal utföranden. Olika bildformat, bländaromfång, olika slutare med olika många tider. Variationsrikedomen är ganska stor. Till Zeisshistorikers stora förtret. Tillika finns det ingen dokumentation av serienummer på Nettarer trots att det finns något som liknar serienummer på kamerahuset. Inte heller finns det serienummer på objektiven. Därav följer att dateringen av en Nettar är minst sagt svår. Nettar började tillverkas 1934 och tillverkningen pågick till 1958. Ett knep man kan ta till är att köpa på sig gamla tidningar, kataloger och broschyrer från olika år för att se när en modell dyker upp. Nyligen kom jag över en broschyr på ebay. Tyvärr finns det ingen angivelse om när den är tryckt. Den visar dock den första helsvarta modellen som inte har någon kromad kåpa. Inte ens den lilla kromade kåpan som innehöll dubbelexponeringsspärren. Dessutom med den gamla hopfällbara sökaren. Detta hjälper mig att placera broschyren till 40-talet. Men modellerna fortsatte att tillverkas och säljas en bit in på 50-talet. På 50-talet dyker dock modernare modeller upp med fasta sökare, kromade kåpor och tillbehörshållare (främst blixt). Mina helsvarta Nettar har dessutom antireflexbehandling utom den lilla. Denna kom efter kriget. Mina stora svarta är då sannolikt från åren 1946-1952. Den lilla sannolikt från krigsåren.

"Ett tryck. En blick. En inställning" står det på den tyskspråkiga broschyrens framsida. Samma filosofi som 60-talets "point and shot"-kompaktkameror. Men en Nettar finns det ingen automatik i så man måste göra alla inställningar själv. Avancerat! Zeiss Ikon hade uppfunnit tvåpunktsinställningen som skulle ge amatörfotografen ett bra resultat vid bra ljusförhållanden. Med två röda punkter, den ena på bländarskalan och den andra på avståndsinställningen, fick man en för objektivet optimal inställning. Sedan reglerade man bara tiden efter ljusförhållandena. Man lärde sig snabbt vilken tid som passade bäst. Och eftersom svart/vit film är ganska förlåtande när det gäller exponering så är det inte så svårt att lyckas med sina bilder.

Tvåpunktsinställningen med de röda punkterna.

Avsaknaden av automatik gjorde att den avancerade amatörfotografen kunde ändra bildresultatet efter eget tycke och smak på samma sätt som man gör med en digitalkamera av idag när man kör med helmanuell inställning.

Mina första bilder tog jag med pappas Nettar 515/16 på en skolresa våren 1964. Det var en solig dag och pappa ställde in kameran på någon lämplig kombination av bländare, tid och sannolikt oändligt avstånd. Jag körde hela rullen förstås och lyckades undvika dubbelexponeringar. Här är några minnen från min debut som amatörfotograf.

     
Dalsland runt på en dag. Elva unika bilder finns i mitt album. Den tolfte kanske var misslyckad eller så tog jag två bilder med samma motiv. Negativen ligger begravda i pappas arkiv.

Sent 2008 köpte jag en likadan just för att det skulle vara kul att ha min "debutkameramodell". Här är några bilder från just den kameran.

     
Kodak Portra 160 NC                                                             Kodak Tri-X 400

I somras fick jag en kick av Kirsi Seliverstowes försök med 35 mm:s film i en mellanformatare och började leta efter en Nettar 515/2 för formatet 6x9 cm. (hon inspirerades för all del i sin tur av mitt försök med 135-film i Rolleiflexen) Jag hittade en på ebay i England som var i mycket gott och fungerande skick, låt vara att objektivet var graderat i fot, det ska en ingenjör klara. Här är några bilder tagna med den.

     
Kodak Tri-X 400                  Kodak Portra 160 NC

Alldeles nyss hittade jag så den felande modellen i min samling av helsvarta Nettarer med hopfällbar sökare (och utan dubbelexponeringsspärr). En 515 med bildformatet 4,5x6 cm. Jag hittade den på ebay i Tyskland. Här är några bilder från den.

              
Kodak Tri-X 400                                                           Kodal Portra 160 NC

Och på 50-talet kom lite modernare Nettarer med fast sökare, blixtsko och skärpedjupskala. Men fortfarande lika enkla och roliga att fotografera med.

Nettar 518/16.

Nu är det din tur att uppleva det roliga med film i mellanformat och minimalt med inställningar. Glädje och tillfredsställelse finns runt hörnet. Skippa lördagsgodiset och köp en Nettar till helgen.

Mellanformataren

PS
Ibland undrar jag om det finns enklare kameror att fotografera med. Bland mina Zeissar hittar jag bara en. ZM. Men det är ju en annan prisklass...

Storleken har ingen betydelse - jag vet för jag har tre barn

Om hur man gör mycket med lite

Korta brännvidder måste ha uppfunnits av ekonomer eller snåljåpar. Man behöver bara ta en bild så har man fått med allt, typ. Inget slöseri med film här inte. Digitalfotografer sprutar väl på av gammal vana ändå medan filmfotografen lugnt lutar sig tillbaka och småler åt sitt fynd efter att ha tagit EN bild. Det ultimata turistobjektivet skulle man kunna säga. Hela Stockholm ryms nog på en rulle. Och tar man en bild i varje kompassriktning så har man fångat hela Gamla stan i fyra bilder. Sedan kan man åka hem. Eller fota något annat.

Med en 15 mm:s pannkaka kan man trycka in ganska mycket i bilden. Här sitter jag i en hörnsoffa i ett rum på kanske 12 m^{2­ ­}och får med det mesta som händer.

Ok, det blir lite av omvänt tele. Ni vet, när man tittar i en kikare från fel ände. Det som är långt bort kommer ännu längre bort. Men det som är nära blir större!

Min 15 mm:are är en Voigtländer Super-Wide Heliar, asfärisk till och med och mätsökaren är inte kopplad. Men det är helt onödigt egentligen. Skärpedjupet vid bländare 8 omfattar nästan hela HELA objektivets omfång! Så jag kör nästan full glugg för det mesta och ställer in på 2 m. Vem behöver autofokus? Om jag kunde sälja den jag har i min D80 skulle jag göra just det. Sälja den alltså. Autofokus finns f ö inte på min ZM-kamera. Lite hantverk ska det vara.

Man får mera rymd i bilderna också. Rymdbolagets fikarum fick mera space med 15 mm framför filmen.

Grannhusen som står obehagligt nära får min privata sfär att vidgas, känns det som.

Bekvämlighetszonen utökas. Man kanske skulle skaffa ett par 15 mm glasögon? Men då riskerar man kanske att få lappsjuka.

Så här ser mitt korta ekipage ut. Den extra sökaren är nödvändig då den ordinarie sökaren stoppar vid 28 mm.

Tog bilden med D80. Nåt ska jag ju ha den till!