Min kamerakrönika - del 19

Olympus OM-2n

Strax innan det blev populärt att skriva om OM-1 på FS (höst 2011) så erövrade jag den här av en arbetskamrat som erbjöd mig den gratis. Jag betalade i alla fall då det kändes bättre att ha gjort en "affär" för oss båda. Ett härligt stycke kamera i samma storlek som min M3. Det enda som är större på den är objektiven. De blir lite biffigare när det sitter en spegel i vägen.

Till den följde flera objektiv och andra tillbehör och jag har skaffat ett par objektiv till. Jag saknade t ex en 35:a. Eftersom jag kommit över den nyss har jag inte tagit mer än ett några rullar med den. Till skillnad från andra som använder samma kamera jämt så växlar jag ju kamera ganska ofta nu för tiden. Jag är dock helt överens med Bengt Björkbom om att Olympus OM-system är ett mycket trevligt och kompetent kamerasystem i en storlek som passar mig och min typ av fotografering.

Här kommer några få bildexempel från de få rullar jag hittills kört.

Klubbkompisar i befintligt ljus. Det är ytterst sällan jag dammar av blixten.

Och nu ett svep i Slussen. Charmigt dyster.

Betydligt charmigare är det i Gamla stan

Men en del ställen är svårhittade

Mera fjäderprakt. Sergels torg.

Mellanformataren

PS
Den här kameran kommer att få många fler rullar vad det lider. Nu sitter det en Portra i den. Färg, alltså. 

De e mycket snack om Olympus nu!

Om att förbereda sig för pensionen

Tvenne saker har väl ingen undgått. Björkbom gör reklam för Olympus OM-1 i nästan varje inlägg och TV talar ständigt om hur dålig pensionen kan bli. Man kanske bara få hälften av allt. En halv bulle till en halv kopp kaffe osv. Bäst att förbereda sig, tänkte jag, och köpte en Olympus som tar halva bilder!

En äkta spegelreflexkamera utan pentaprisma. Klura ut det den som kan.

Den här originalmodellen har ynglat av sig till digitala dito. Trevliga kameror det också.

Det här är förstås avancerad skatteplanering. Jag får ju dubbelt så många bilder på rullen. Men säg inget till Skatteverket!

Halvformataren

Min kamerakrönika - del 8

Olympus µZOOM115

En tid efter skilsmässan 1998 sålde jag mitt Chinonsystem men för att inte bli utan kamera köpte jag mig en ny kompakt med motiveringen att den skulle vara lätt att ta med och lätt att fotografera med. Jag valde mellan den och en APS-kamera. Fotohandlaren rekommenderade det vanliga formatet. Han trodde inte APS skulle leva så länge. Han fick rätt och jag kan fortfarande hitta film till Olympusen och använda den. Kamerans storlek är dess enda fördel. Allt annat bär spår av digitalteknikens barnsjukdomar. Starttid, slutarfördröjning och fokuseringstid är mycket långsamma. Men bilderna blev tjänliga och den här kameran hängde med tills digitaltekniken gjorde sitt intåg i det Meldertska universat 2004. Jag tog några rullar med den senare också men med den digitala blev det lite av ett vacuum för fotografering på film som höll i sig ända till sent 2008. Mer därom i senare krönikor.

Som vanligt med alla mina kameror fick de hänga med nästan jämt. Det här exemplaret är synnerligen välberest och hängde med både på tjänsteresor och privata resor. Den var också en naturlig del i utflyktspackningen när jag åkte ut med båten på Vänerns blåa bölja.

Lite bilder då. Tekniskt inga höjdare men som minnesbilder duger de finfint.

Kul med slangbella och kokosnötter. Firman roar sig på Dalslands Äventyrscenter 1999.

Lundagård 1999. Gode vännen Rune disputerade sig till en doktorstitel i teologi.

Fotografering och släktforskning går bra ihop. Här har jag dokumenterat mina morföräldrars första hem som nygifta. Bilden tagen från Kungsberget 2000.

Jag träffade Nataliya i Cullera, Spanien i maj 2000. Några år senare blev hon min fru.

Dalsländska hällristningar i Tisselskog 2000

George Eastmanmuseet i Rochester, New York. Han som gillade bokstaven K och startade Kodak. Mina föräldrar och jag träffade släkten i Amerika som jag lyckats återknyta kontakten med via internet. I tre veckor kuskade vi runt och hade gôrkul sommaren 2000.

Niagarafallen 2000

Erie, Pennsylvania 2000

Tjänsteresa till universitetet i Tessaloniki 2000. Skulptur på strandpromenaden.

Vinter i Åmål 2001. Våren efter var det som Vänern steg nästan 2 meter över sjökortsnivån. Jag har bilder på det.

Båten kom tidigt i sjön 2001. Kameran låg alltid på kommandobryggan vid sidan av kikaren. Alltid redo.

Nyreparerad brygga vid Aspholmen efter översvämningen. Vi var den enda båten som övernattade ett par veckor före midsommar. Den här sommaren var speciell på Vänern. Vi kunde åka på ställen som annars var ofarbara tack vare det höga vattenståndet som höll i sig hela sommaren. Först året efter blev det normalt igen.

Läckö från sjösidan. Samma tur.


Lenin och jag på Arbatskaya i Moskva våren 2001

Kreml, Moskva 2001

Tornerspel i Trollhättan på Fallens dag 2002

Nataliyas dotter Anna hälsar på i nyinköpta villan 2002

Vi gifter oss 2003

Under Älvsborgsbron på väg till Danmark 2003. Det här är den enda bild jag har från den resan. Jag misstänker starkt att resten av negativen har förkommit. 2004 gjorde vi en liknande resa till Danmark men då hade vi med den första digitalkameran i mitt liv.

Båt i Bällstaviken, Solna. Lunchpromenad när jag jobbade på Rymdbolaget vårvintern 2009

Rosersbergs slott hösten 2009.

De två sista bilderna togs på grund av nyårslöftet 2009. En rulle i varje analog kamera.

Mellanformataren

PS

Olympus på rundsmörjning

Ni som följer min blogg och har gott minne kommer säkert ihåg min gatufotosession i somras som kom av sig när kameran strejkade utan att jag noterade det. Några månader efter det debaclet verkade kameran ha repat sig, men nej. Den var verkligen trasig i slutaren. Nu tycker jag att min Olympus 35 RD är en väldigt trevlig kamera så jag tog den till Werner på LP Foto för översyn. Precis som när man tar bilen till verkstaden ibland. Jodå, Werner kände till problemet med dessa Olympusar och det skulle gå att fixa. Igår hämtade jag den och nu sitter det en film* i den igen. Det känns som om vårluft har kommit in i lungorna igen =)

"gatufotografen"

*

Vem behöver en ny Olympus PEN?

Det duger så bra med en gammal. Och den är ju lika snygg som den nya. Nu har jag laddat min med en kort rulle Tmax 400 som jag ska köra på ISO 200. Kameran klarar inte mer. Jag har en idé som jag vill prova och det räcker gott och väl med en rulle på tolv bilder. Då blir det tjugofyra att leka med ty det är en halvformatare.

 

Min Pen EE från tidigt 60-tal. Den söta blixten ska jag inte använda.