Redan de gamla grekerna...

Om en härligt slapp resa

Den fotografiska leken fortsätter. Den slutar i mitten av nästa år. Då är jag ikapp nutiden.

1995 fyllde min förra fru år som vanligt och alltid på samma datum, precis i skiftet mellan sommar och höst. Vi ville fira och tog min bror och svägerska med oss till Naxos för ett par veckor så att födelsedagen hamnade mitt i. Barnfritt hade vi ordnat med respektive föräldrar som tog hand om barnen var sin vecka. De två äldsta gick ju i skolan och det var inte fråga om att söka ledigt. Skolan är viktig!

Till Naxos kunde man då inte ta sig med flyg utan måste först flyga till Santorini för att sedan med båt ta sig till ön. Vare sig flyget eller båten var särskilt roande, bara en lång väntan på att komma fram.

Väl framme attackerades vi direkt med erbjudanden om billig logi men eftersom vi hade ordnat det hemifrån gick vi till en buss som skulle köra runt till alla hotell och pytsa av hotellens gäster på lämpliga ställen. Vi hittade snart vår lilla lya på promenadavstånd från havet.

Här bodde vi, däruppe med den öppna balkongen. Bror och svägerska under oss. På andra sidan vägkorsningen låg en bondgård med en särskilt enveten tupp. Han sov aldrig.

Av templet till Apollos ära återstod endast dörrposten och den var ett populärt  turistmål.

Från ett litet kapell högt uppe på bergsväggen bakom Naxos hade man denna vackra utsikt.

Det här är en väldigt speciell affär i Naxos. Man kände doften av den ett par kvarter bort. Kryddor, lagrade ostar och oliver mm mm sålde man här. Oemotståndligt =)

Friskt källvatten från bergen fanns i nästan alla gathörn och fritt att använda. Andra öar har vattenproblem men inte Naxos.

Första veckan gjorde vi en del utflykter på ön både i ressällskap och egna turer i hyrd jeep. Andra veckan slappade vi på badstranden Agia Ana några kilometer söderut. Vi badade och spelade boule mest hela tiden. Och vi blev brunare och brunare.

Avresedag. På grund av en uppseglande storm blev vi tvungna att resa en dag tidigare med båten till Santorini och sova sista natten där. Inte kul men det var bara att gilla läget.

Profilbilden är från när jag satt och fyllde i Small Worlds utvärdering av resan på vår balkong medan tuppen gol sig hes bakom ryggen på mig.

Mellanformataren

PS
Det lär finnas en flygplats på Naxos nu för tiden. Men jag vet inte säkert.

PPS
Alla bilder i detta inlägg är tagna med denna kamera.

Min kamerakrönika - del 13

Rolleiflex 3,5 Automat

Våren 2009 kom jag över min länge efterlängtade drömretrokamera. En Rolleiflex. Det var en 3,5A Automat från 1952 som också utlöste en lång serie om dess praktiska tillbehör året efter. Det exemplaret är ute på långlån hos min son ljudteknikern efter att jag kommit över en likadan -54:a, en 3,5B Automat 2011. Jag betraktar dessa som samma kamera och bakar ihop dem i samma krönikedel. Filmflödet bytte bara hus. Behöver jag säga att det alltid sitter en rulle i den? Under två och ett halvt  år har jag tagit sextio rullar i den. Den här är en av mina tre främsta favoriter.

Här avbildad med några tillbehör, närbildslins, färgade filter samt Rolleilux, motljusskydd med integrerad infällbar exponeringsmätare.

En trevlig bieffekt med den här kameran är att man ofta möter någon som vill prata om Rolleiflex. Någon som har egna minnen av en Rolleiflex från sin barndom eller på annat sätt har någon koppling till denna modell. Det är onekligen en kamera som väcker känslor, både hos fotografen och dem i hans närhet.

Här kommer då lite bildexempel från våren 2009 och framåt. Håll i hatten! Det här är det omfångsrikaste inlägget hittills. Jag börjar med färgbilder.

Kina slott.

Rapsfält på Munsö. En riktig Rosenlundare.

Utschasad

Gotlandsbolaget.

Hattkonst på Bergianska trädgården.

Cadillac DeVille -58. Åmålshälja.

Slottskyrkan på Drottningholm.

Och så ett massivt sjok med svartvitt. Jag hade Rolleiflexen som Dogma-kamera ett bra tag så många bilder känns säkert igen.

Samma kyrka. Med orangefilter

Sånga kyrka.

Sånga kyrkport

Millesgården. Med orangefilter.

Roma kloster. Gotland.

af Chapman. af Stockholm.

Hilda av Åmål. Minst lika vacker Colin Archerkopia.

 Flickaktig bekantskap på The 50s i Åmål.

Kinesiska paviljongen på Grönsöö slott. Enköping.

Harley Davidson Roadking. Krom gör sig utmärkt i svartvitt.

Amfora på Millesgården.

Självporträtt. Självutlösaren fungerade inte så det här var en akt av balans och koncentration.

Arbete utanför Fotografiska.

T-bana Sandhamn

Trosa stadsmuseum.

Rosor. Med närbildslins Rolleinar 2.

Rebell.

Stockholm central.

Fotomässan. Jag fick ett kort tidsfönster mellan besökarna.

Innergård. Norra Långgatan 10, Åmål.

Ibland går det som på räls.

Gamla lokstallet i Åmål. Numera verkstad för JÅÅJ museum.

Brandoffer. Djuphamnen, Åmål.

Regionaltåg på Åmåls station.

Åmåls kyrka.

Krom i Norrtälje.

Solskydd på Rosendal, Stockholm.

Prins Bertil Memorial, Djurgården.

Kepsstammen. Sergels torg.

Victoria och jag. Årets scoop 2011. Nationaldagen.

Café Ogräs. Rosenhill, Ekerö.

Basket i Vällingby centrum. Med vidvinkeltillsats Mutar 0,7x.

TV-eken några dagar innan den sågades ner.

Det kanske märks att jag har roligt när jag använder den här kameran. Jag tror att det blir bättre bilder då. Och fler.

Mellanformataren.

Min kamerakrönika - del 12 retrofnatt

Retroperioden inleds

Tradera och ebay är skyldiga till min fullständigt urflippade kameraorgie som startar senhösten 2008. Det började med att jag köpte en likadan kamera som jag började med 1964. Och det har inte gått över än. För att inte den här krönikan ska bli onödigt lång ska jag begränsa mig till de av alla mina retrokameror som är i flitigt bruk och alltid har film i huset. De som är riktigt roliga att använda, med andra ord. De som jag mer sporadiskt kör en rulle i lämnar jag från denna krönika eftersom avsikten var att beskriva mina brukskameror i något så när kronologisk ordning.

Zenza Bronica S2A

Nå, jag börjar väl med det allra första stora förvärvet. Zenza Bronica S2A. En japansk Hasselbladskopia från 1973. Denna införskaffades från ebay i England i januari 2009 och har endast feet-skala på objektivet. En fantastisk SLR-maskin på två kilo polerat aluminium, mässing och glas. Jag brukar använda ett enbent stativ till den här och därmed kan jag låta seismologerna följa mina vandringar på seismograferna. Är de riktigt vakna kan de tala om vilken slutartid jag använt och var jag befinner mig. Den här kameran är ännu brutalare än Praktican. Jag är mest förvånad över att bilderna blir skarpa ty kamerans konvulsioner är omfattande när spegeln och ridån går.

Zenza Bronica S2A med extra magasin för 6x4,5. Det vanliga magasinet kan ta både 120 och 220-film och ger formatet 6x6.

Dags för lite bilder då. Vad får man ut av en sån här apparat?

Första bilden med kameran tog jag på föräldrahemmet. Det är sålt och ser inte likadant ut idag. Med bilden minns man hur det såg ut. Detta var f ö den första rullen någonsin jag framkallade själv. Det har blivit åtskilliga fler sedan dess.

Olle Janson m fl på Ellens academy, Hornsgatan 32. Våren 2009.

Trädslott. Drottningholm.

Sånga skola. Utflykt på Färingsö.

Koppartälten på Haga.

 Favoritkyrkan igen. Munsö.

Helgumannen, Fårö

Hoburgsgubben. Gotland 2009

Svart eka vid Svartsjö slott. 2010

Nationaldagsfirande på Bergianska 2010. 6x6-dagen, alltså.

Samma tid, samma plats

Dött träd i Drottningholmsparken vårvintern 2011

Grindstugan. Drottningholm

Palatset på Drottningholm.

Mellanformataren 

Min kamerakrönika - del 11

Nikon Coolpix S710

Mitt enda ångrade kameraköp skedde hösten 2008. I ett förvirrat tillstånd fick jag för mig att jag skulle köpa en fickkamera, typ kreditkort. Ok, den tar bilder men bara på armlängds avstånd. Läs mina läppar. Aldrig mer en kamera utan sökare.

Den hade dessutom egenheten att vilja sträcka ut objektivet medan den låg i fickan vilket inte var nyttigt för optiken eller dess tätning. Ganska snart fick jag mörka fläckar på bilderna, särskilt närbilder. Damm på sensorn, alltså. Det gick visserligen på garantin, men i alla fall. Det var inte riktigt vad jag väntade mig av Nikon. Nu har dammet kommit tillbaka men den Meldertska dammborttagningen träder då i funktion. Jag knackar kameran skapligt hårt i en bordskant några gånger så försvinner fläckarna från bilderna ett tag till. Numera får den fungera som nödkamera när jag av bekvämlighetsskäl måste ha något som går ner i en liten ficka. Mobilen använder jag nästan aldrig.

Nu blir det bilder. Jag trodde inte att jag hade så många men jag inser nu att den här kameran måste ha hängt med oftare än jag trodde.

Arlanda. Avsiktligt mättad. 2008

Kyrkkaffe

På besök hos Sundbybergs Fotoklubb (jag letade klubb att bli medlem i)

Immanuelskyrkan, Jag spelade horn i Immanuel Brass. Kameran fick ligga på notstället

 Altartavla i Råcksta pendelparkering.

Höststädning i bostadsrättsföreningen. Typiskt bra tillfälle för en fickkamera

Bengt Gustafsson och jag såg på ett par utställningar på Kulturhuset.

Åtdragningsmoment. Atlas Copco Tools.

Nataliya broderar på tåget till Åmål

Här lagas pilimeni

Kungstorn. 2009

Moviestar

Kumminstjärnor och glögg. Det är jul.

Avsläpp vid Slussen

Bernt fotograferar Monicas bulle på Ellens.

Näpet besök på fotoklubben.

Millesgården.

Restaurangen The 50s i Åmål

Det gick att fotografera kameror med den också. Piccolette DeLuxe. 2010

Stockholm Central

Jobbfoto. Oscar syr med platinatråd.

Cadillac Eldorado Convertible -54. Oväntat möte i Stavsjö på väg hem från Finspång.

Första och största balkonggurkan innan vi åt upp den.

Kantareller och vitt vin

Fikapaus på kurs

Tunnbrödsbak på Skansen

Jobbfoto. Raketkroppsdel till den payload jag höll på med. 2011

En kollega och jag bjöd på middag för några kollegor i konsultbranschen.

ESA granskar vårt arbete med payloaden. I början av februari i år ska den flyga.

Utsikten från Victoria Tower i Kista. Mitt nuvarande projekt var där på jullunch i december 2011.

Trots att jag tycker det här är en skitkamera går det utmärkt att ta minnesbilder med den.

Mellanformataren

Nelson stupade och jag snubblade

På äventyr i England

Det här äventyret började redan hemma i Åmål. Vi bokade en lägenhet för en vecka på en gammal kvarn utanför Chichester i södra England och hade planerat att först åka till Oxford ett par dagar innan vi landade vid kvarnen. Överfarten var planerad att vidtagas med färja. Jag minns inte om det var från Göteborg eller Esbjerg i Danmark. Det spelar mindre roll. En dryg vecka innan avfärd fick vi reda på att färjan var trasig och gick för halv maskin. Överfarten skulle komma att ta 1,5 dygn istället för ett dygn. Vi fick modifiera våra planser lite i all hast. Ett par dagar senare får vi veta att färjan hade tagits in i torrdocka i Oslo och inte skulle ta några bilar och passagerare till England överhuvudtaget. Vi hade redan bokat lägenheten på kvarnen och betalat samt bokat Bed & Breakfast utanför Oxford. Det var för sent att avboka och att få pengarna tillbaka. Det här var innan internet var var mans kommunikation med omvärlden och email knappt något som någon kände till. Vi hade bokat allt via telefon direkt till England. Jag störtade ner till resebyrån för att boka flyg och hyrbil innan någon annan kom på samma idé. Planen hade varit att ta vår egen bil med färjan men nu fick det bli en högerstyrd bil istället. Vi hade tur. Det fanns gott om plats på flyget och hyrbil var heller inget problem. Bara timmar senare var alla flyg till England fullbokade.

Bed & Breakfast i Oxford

Den här dagen hade vi en osedvanlig tur. Vi letade efter ett världsberömt modelljärnvägsmuseum, The Pendon Museum,  och det föll sig så att just den dagen firade klubben 40-års-jubileum (helt utan vår kännedom). Där satt både gubbar och gummor och visade hur de tillverkade allt som skulle användas på museibanan. Inte en köpt pryl. Allt var handgjort och handmålat. T o m lok och vagnar. Ett enastående museum som är väl värt ett besök. Jag har tyvärr inga bilder därfrån men köpte ett antal små häften om anläggningen.

Det gick att bada i Engelska kanalen.

HMS Victory i Portsmouth's Royal Naval Dockyard.

Vi gick en guidad tur på skeppet och när vi just gått upp för trappan till Quarter deck snubblade jag på en lite träkubbe som stod upp ur däcket. På toppen av den fanns en liten plakett som förkunnade att det var där Nelson stupade.

Djupt inne i New Forrest ligger ett stort bilmuseum, Beaulieu, som har en särskild utställning med hastighetsrekordbilar. Här är det Bluebird med linslusen Viktor i kanten

Stonehenge. Till vår besvikelse fick man inte gå fram till stenarna och känna på dem.

Tangmere Military Aviation Museum. Som synes har de inte bara flygplan. Ett fint museum som försöker bevara hur flygfältet såg ut under kriget. Mycket intressant material att titta på.

Avresedag utanför lägenheten. Vårt värdfolk tog bilden som blev julkort senare samma år. 

Sista dagen i London. Här på rundtur.

Klockan är slagen. Dags att åka till flygplatsen

Och så till sist profilbilden som som är cropad ur bilden nedan. Att döma av höjden över havet är det Pehr eller Philip som tog bilden med Genesis II på strandpromenaden bara någon mil från där vi bodde.

Mellanformataren