Vadå macro? Jag!?

Om hur den ovillige blomfotografen gick den andra milen

Frun var allt annat än nöjd med sig själv och sina bilder från förra vändan till Rosendal så hon ville återvända till brottsplatsen. Jag kostade på mig att "gå den andra milen" även om jag fortfarande hellre fotar något annat än blommor och insekter. "Gå" förresten. Vi tog bilen förstås. Den här gången tog jag med den stora kanonen med mycket glas i tuben. Nikon D80 och 105 mm macro. Det finns ju inte så mycket annat att fota där än blommor och bin. Jo, en del kvinnfolk med medsläpade olycksbröder förstås. Ännu en dag i askes med färg på schemat. För att lätta upp stämningen och humöret låtsades jag leka Adam. Ni vet, den första människan, som fick uppdraget att sätta namn på alla skapelser i vår Herres hage. Här kommer min version om jag hade fått uppdraget.

Förstora gärna. Det är ju macro =)

Sloköra

Chokladpralin

Sängbolster

Evighetsblomma

Black Jack

Mångarmad Vishnu. Även kallad "Målvakten"

Flugfälla

Solstråle

Vulcano

Floder-av-tårar

Fakirboll. Även kallad "Spikklubba"

Nä, nu är jag trött på det här. Åter till verkligheten

Den ofrivillige botanikern 

Jag är en Rojalist

Lika bra att säga det med en gång. Jag kommer inte att hänga nånstans längs kortegevägen med Rolleiflexen eller sitta och hänga framför TV:n hela lördagen. Och ändå är jag Rojalist. Det är väl närmast en svordom i vissa salonger och sällskap att deklarera sin tro på kungahuset som ett gångbart statsskick i Sverige. Men det gör jag i alla fall. Och inte får jag betalt för att säga det heller. En bättre reklampelare för Sverige kommer Sverige aldrig att få. Många republiker är gröna av avund på de länder där monarkier fortfarande existerar. Skulle vi välja en kung demokratiskt? Det är ingen idé. Ingen vill ha jobbet så det är lika bra att den familj som har det fortsätter med det. De gör det bra. Även om de kanske inte är några lysande fotografer. Men det är ju inte deras jobb. Tänk om kungafamiljen skulle börja bete sig som paparazzis mot paparazzifotograferna?

Däremot är det många som vill ha jobbet som statsminister men "vem ska man ge jobbet när ingen som vill ha det kan tänkas få det". Citatet ur "Restaurangen vid slutet av universum" av Douglas Adams.
Jag återkommer när det är dags att välja i denna fråga. Nu är det monarkins högtid.

 
Foto: Scanpix

Mellanformataren

PS
Jag tror det är lugnt i Drottningholmsparken på lördag. Det är läge för lite slapp i skuggan av ett träd i parken i sällskap med en god bok och en kall öl (kanske den med en blå älg. När man vill vara för sig själv en stund).

PPS
Jag hoppas i hemlighet att de andra kungliga högheterna snart gör likadant så att man få ha parken för sig själv nån mer gång.

Färg vs svart/vitt - 6

En del bilder blir helt enkelt inte bra i svart/vitt. En del motiv kräver färg. Se bara här på bilder från Grönsöö slott utanför Enköping. Visserligen fotat med två olika kameror vid två olika tillfällen. Men motivet är detsamma. Jag hade faktiskt det här inlägget i huvudet när jag tog bilderna.

ZI Super Ikonta 532/16 med Kodak Portra 160NC

Rolleiflex med Kodak Tri-X 400

Men det finns förstås undantag. Det gäller bara att ha klart för sig hur färger ter sig i gråskala. Här är en bild som jag tog i köket hemma. Det finns störande färger i bakgrunden så här tycker jag det blev lyckat med svart/vitt.

Rolleiflex med Rolleinar och Kodak Tri-X 400

Fast generellt tycker jag nog att blommor blir bäst i färg. Så man får väl ta med två kameror där den ena är laddad med svart/vitt och den andra med färg så att man har full valfrihet på utlykten. Ja, det gäller ju förstås bara om man är en hängiven filmfotograf. Digitalisterna har ju allt förpackat i samma fil.

Kina - en vintersaga

Det går inte att ta fel. Nånting är på G. Plusgrader, blöt snö, rinnande vatten, en solglimt, kvittrande muntergökar. Ryssarna har rätt om det där med vårens ankomst den 1 mars. Det har inget med vädret att göra. Det är bara en fråga om jämlikhet mellan årstiderna, de får tre månader var. Så  imorgon börjar den. Men jag tjyvstartade i Kina idag.

En del vill ha lite spänning i livet.

Andra håller sig till de säkra stråken.

Konsten och verkligheten är inte i fas med varann. Hos en är det sommar, den andre har vinter.

Analogbilderna närmar sig bakifrån med stora steg så jag ryckte lite idag och tog bara med en digitalkamera.

Skokloster revisited

Igår (måndag) drog vi till Skokloster för andra gången i år. Förra gången hade jag bara en Chinon med tele med mig och den filmen sitter fortfarande i kameran. Igår var det andra kameror som gällde. Rolleiflexen så klart, Canon Dial och lilla Coolpixen. Canon är ju en halvformatare så det tar lite tid att uppfylla nyårslöftet med den. Nu fick jag några bilder av slottet i helfigur utan att stå alltför långt bort. Nu är 44 av 72 bilder tagna. Jag får nog ta ut den på en gatufotosväng i höst. Nå, nu är det väl dags för lite bilder, eller?

Slottet. Sveriges största och vackraste privata slott. Från stormaktstiden.

Södra sidoskeppet i den vackra kyrkan.

Här var det mer än bara "Gyllene skor". Hela stassen var gyllene på den här snubben. Herman Wrangel ligger på sin dödsbädd framför. Tar en med Rolleiflexen också.

Pampig orgel har dom också. Skulle ha suttit fint med lite Charles Marie Widor som eftermiddagskonsert. Stor kyrkorgel live, det är nåt det!

Utanför kyrkan stod den här stenen. Om den har nån koppling till kyrkan vet jag inte, men snygg är den.

Slottscaféet hade inga gäster, vilket härmed bevisas. Fotografen räknas inte.

Inne i slottet råder fotoförbud, så vad gör man? Inleder sin kriminella bana förstås!

Stormaktstidens version av Windows.

Några barn lekte här på innergården och jag försökte verkligen få dom på pränt men jag misslyckades.

Slottet vaktas av en kanon och en tom kanonlavett. Men det fanns inga kulor.

Fikade gjorde vi vid infarten till Skråmsta stuteri men där tog jag ingen bild.