Contaflex tillbehör 1 - Objektiven

Om ett annorlunda objektivprogram

Jag har roat mig med att skaffa lite tillbehör till min 50 år gamla Contaflex som jag nyligen köpt på ebay i Tyskland. Man får en bild av dåtidens state-of-the-art för avancerade systemkameror. Dessutom är det överkomliga priser på de flesta av de gamla tillbehören och nästan alltid fullt funktionsdugliga. Här börjar jag en kort serie om de vanligaste tillbehören.

Objektiven

Objektivbyte är ganska lätt med Contaflexens bajonett men är ändå ett lite udda systemtänkande. Objektiven bygger på Zeiss Tessar men när man byter objektiv byter man den främre linsen och Tessarens  bakre del sitter kvar! Förutom original-Tessaren på 50mm/2,8 har jag skaffat Pro-Tessar 35mm/3,2 och Pro-Tessar 85 mm/3,2. 85:an är faktiskt någon mm kortare än 35:an men båda är ungefär lika tunga. Contaflexen med något av dessa inbjuder till att brevväxla med Arne Tammer.

50/2,8 i förgrunden,  35/3,2 till vänster och 85/3,2 till höger

Dessutom finns ett 115/4, ett macro 1:1 och en kikartillsats 8x30B med 400 mm brännvidd. Hoppsan!

Kikarobjektivet är väl lätt att upptäcka i den här bilden som  jag lånat från earlyphotohraphy. Jag har förstås inget själv. Teleobjektiv av denna dignitet är inte min grej.

Zeiss gjorde också ett stereoobjektiv, Steritar. Men efter att ha gjort en del efterforskningar tycks detta inte passa min modell av Contaflex. Det är lika bra det. Stereofotografi hade sin klimax i början på förra seklet.

Eders Hängivne

PS
Nästa avsnitt handlar om objektivtillbehören.

Contaflex Super BC

Valbar ISO på småbildskamera redan på 60-talet

Jag har gjort ett fynd igen. Länge önskade jag få tag på en kamera för 35 mm film med utbytbart bakstycke. Ni vet ett sånt där som de flesta proffskamerorna i mellanformat har. Man stoppar i en svartslid för att skydda filmen och sen byter man bara till ett annat magasin/bakstycke med en annan film. Därmed kan man välja att byta mellan färg och svartvitt eller annat ISO på filmen så ofta man vill. Det är bara inte så vanligt med utbytbart magasin/bakstycke på småbildskameror. Annars är ju det klassiska knepet i småbild att ha två kameror med olika film. 

Min Contaflex Super BC är köpt ny i februari 1967 av den förre ägaren och i mycket gott och fullt fungerande skick. 

Jag har bara hittat två modeller med utbytbart backstycke i fotografins historia och båda tillverkades av Zeiss Ikon. Den ena heter Contaflex (med olika modellvarianter), den andra Contarex (mer känd som Bullseye eller Cyklop). Någon kunnig skulle säkert protestera och säga att det fanns på ADOX 300 också men så vitt jag kan förstå var detta mera av en filmkassett med färdigladdad film som man lade in i kameran innan man stängde bakstycket. Jag har inte lyckats utröna om denna hade en svartslid för att skydda filmen vid ev filmbyte eller ej. Så jag håller fast vid att endast Zeiss hade denna feature.

Det sorgliga är att Contaflex och Contarex utbytbara bakstycken inte är lika stora (långa). Men de har samma manual eftersom de fungerar exakt likadant. Eftersom kamerorna var ungefär samtida tycker jag att man kunde ha ansträngt sig lite och haft likadana bakstycken.  Man ville nog men kunde inte. Det är sånt som händer i produktutveckling. Nu har jag två bakstycken och det räcker för mig. Jag kommer nog att köra olika svartvita filmer hellre än färg i den ena.

Till min Contaflex kan jag skaffa ett flertal varianter av Zeiss objektiv Tessar. I original medföljde en Tessar 50/2,8 med centralslutare. När man byter till andra brännvidder (även dessa av Tessartyp) så byter man den delen av Tessaren som sitter framför bländare/slutare. Halva Tessaren är alltså fast i kameran. Till min Contaflex finns 35/3,2, 85/3,2 och 115/4 som alternativa Tessarer. Det finns även en enklare Tessar, Pantar 45/2,8. Tyska ingenjörer var (och är) uppfinningsrika. De skapade också ett stereoobjektiv, Steritar till Contaflexen. Nå, det får nog räcka för min del med Pro-Tessar 35/3,2 utöver den lilla Tessar 50/2,8. 

Objektivbyte från 50/2,8 till 35/3,2. En rejäl skillnad i storlek.

Med tanke på 35:ans storlek och vikt tror jag att jag kommer att använda normalen för det mesta. Den har ju också ett bedårande sött motljusskydd, eller vad säger ni?

I köpet ingick en sats Proxar närbildslinser för olika avstånd. De är av instickstyp, precis som motljusskyddet. Ett mjuktecknande filter har jag också lyckats skaffa. Det ska bli kul att testa. Jag har ett par till Rolleiflexen och de fungerar fint. Nackdelen är måhända att man måste köra med stor bländaröppning för att få full soft-effekt.

Närbildskit för 0,2 m, 0,3 m, 0,5 m och 1 m

Som grädde på moset fick jag också en beredskapsväska i ovanligt bra skick med plats för motljuskydd och ett par filter.

Tyska kameraväskor brukar ha ruttet läder och dåliga sömmar men inte den här.

Eders hängivne filmfotograf

PS
Bilder kommer så småningom. Stay tuned.

PPS
Det finns lite mer roliga grejer på den här kameran som jag kanske skriver om senare.

Digitalkamouflage för analogfotografer

Om att smälta in bland andra i den nya tekniken

Sedan några få år fotograferar jag till 99% med film. Och naturligtvis blir man lite spefullt mobbad för att man inte tar till sig den nya tekniken. "Det är ju så mycket enklare". När Kennedy berättade att man skulle flyga till månen sa han: "Vi ska inte göra det för att det är lätt utan för att det är svårt" Och för att bevisa nationens storhet när det gäller, förstås. Men det sa han inte. Likadant tänker jag om att fotografera med film. Det är svårare, speciellt med gamla kameror, i betydelsen att man måste kunna mer själv. Det gillar jag. Hantverk hela vägen.

Jag tröttnade rätt fort på "enkelheten" med det digitala och på de oändliga möjligheterna i Photoshop. (Jag avskyr att läsa manualer eller titta på övertydliga och långtråkiga videolektioner).

För att i någon mån smälta in och inte se så gammalmodig ut har jag ett par moderna filmkameror som lätt kan tas för att vara digitala. Det lurar förstås inte det fåtal som känner mig väl. Men ute på äventyr i staden så känner jag inte så många.

Nikon F6

Nikon F6 ser verkligen ut som vilken digital SLR som helst. Det är inte många detaljer som avslöjar att den har en film som sensor. Man måste veta. F:et står numera för film men egentligen för släktskapet med de klassiska Nikon F-modellerna. Filmen dras fram med motor så det finns ingen frammatningsarm. På baksidan finns visserligen ett fönster men det innehåller bara information och är av LCD-typ. Man avslöjas direkt när någon ber att få titta på bilden. Det skulle förresten vara kul med en digitalkamera som inte har en skärm. Då måste fotografen vara duktigare.

Zeiss Ikon ZM

Zeiss Ikon ZM är den andra av mina kameror som är en modern kamera för film. Den avslöjas dock av filmframmatningsarmen och på baksidan finns bara ett ynkligt litet fönster som avslöjar texten på filmkassetten. En tredje sak som är avslöjande är att det inte finns autofokus men kör man med vidvinkel och zonfokusering behöver  det inte avslöja vilken sensor man har eller avsaknaden av autofokus. Leica har också en modern variant av M-serien för film. Mätsökarkameror i gemen är ju lite diskretare än en stor SLR så där smälter man lätt in bland digitalfotograferna ändå. Det är värre med chimpingen. Men man kan ju fejka...

Eders Hängivne

PS
Analog fotografi upplever en renässans. Jag ser det på nära håll i fotoklubben som fortfarande växer (vi passerade 100 medlemmar för ett tag sedan), men också i olika kanaler på webben. Det är glädjande.

PPS
Omvänt gäller med min gamla digitala X100. "Va, är den digital? Den ser så gammal ut!" Ingen chans att smälta in, där inte.

Modern kompaktkamera från 50-talet

Om Vitessa N

Jag är ju förtjust i kameror från 50-talet då man inte fick så mycket hjälp med att ta bilder utan själv måste förstå de tekniska sambanden mellan slutare, bländare och filmkänslighet. Det var vid den här tiden som det började dyka upp exponeringsmätare som var inbyggda i kamerorna. Men de var just bara det, inbyggda. En handhållen exponeringsmätare var betydligt mer användbar. Men utvecklingen tog sina första steg mot enklare fotografering. På 60-talet blev det riktigt enkelt för gemene man att fotografera med alla "Electric Eye" Point-and-shot-kameror. Då försvann det roliga för de som kunde lite mer. Några decennier senare hade analoga kameror nästan allt som vi är vana vid idag. Förutom varierbar ISO för varje bild.

Jag har en, för 50-talet, ganska avancerad kompakt från Voigtländer. En Vitessa N som introducerades 1954. Lite senare kom Vitessa L som hade en inbyggd exponeringsmätare. Ännu lite senare kom Vitessa T med objektivet fast monterat utanpå ladugårdsdörrarna istället för dolt bakom dem. Vitessa N och L hade en pyttekort bälg bakom objektivet som Vitessa T inte längre behövde. Kameran fanns i olika utföranden med olika ljusstarka objektiv. Min har den ljussvagaste Color-Skopar 3,5/50. Jag skulle tro att det är av Tessartyp. De bilder jag hittills tagit har haft mycket bra skärpa så jag räknar med att det blir lika bra när jag nu kör en färgrulle i den. Det återstår att se hur den hanterar färg.

Den långa pinnen drar fram film och spänner slutaren. Den korta tar bilden. Med lite övning kan man ta en bild/sekund. Vad det nu ska vara bra för? Då tar det ju bara dryga halvminuten att ta slut på en rulle =)

Eders Hängivne

PS
Det här är stafettkamera 13 och har en rulle Kodak Color Plus 200 bakom linserna.

Stafettkamera 12

Om min andra Olympus 35 SP

Jag har ju två stycken 35 SP och jag ville kolla funktionen på båda i avsikt att göra mig av med den ena. Jag har egentligen inte slutat samla på kameror men jag har blivit mer målinriktad (eller kräsen) och gör mig av med en hel del kameror. Jag behåller de intressanta och roliga. Och de som jag verkligen gillar att använda.

Här kommer bilder från den yngsta Olympus 35 SP. Dessvärre visade det sig att exponeringsmätaren fungerade sporadiskt så jag använde en handhållen exponeringsmätare för att bestämma EV-talet. Det är inget extra arbete egentligen. Man mäter bara varje gång man byter ljussituation.

Interiör från det nybyggda Dinners i Enköping.

Nära Medborgarplatsen

Konferens vid Södra Station

Jag träffade Krister på Pallas i Vällingby.

Den här gången körde jag Ilford Delta 400 och framkallade i Ilford ID 11 och det gick bra det med. Ännu ser jag ingen större skillnad mot samma film framkallad i Kodak Xtol. Men jag har ju några liter kvar...

Eders Hängivne

PS
Nästa kamera blir en spännande liten goding från början av 50-talet, Voigtländer Vitessa N