Om att fotografera bilar - svart/vita versionen

Eller om konsten att undvika självporträtt

Det var bilshow i Socitetsparken i Norrtälje i lördags och jag åkte rätt tidigt för att slippa den värsta hettan. Entrén skulle öppna kl. 10. E18 stryker ju förbi Vällingby så det var bara att åka. Jag tog rygg på en gammal limegrön amerikanare. Jag tänkte att det kunde vara bra att ha en stämningssättare att titta på på vägen dit. Men han tog strax av åt ett annat håll och jag fick åka hela vägen i det vanliga moderna och trista sällskapet.

Med mig hade jag Nikon D80 med 18-200 mm och Rolleiflexen med två rullar Tri-X och två rullar Tmax100. Häpet hade jag konstaterat att Tri-X behövde beställas IGEN! Fyra rullar fick räcka. Men det gjorde det inte! Jag gick först en repa runt området och plåtade med D80:n, sen en repa till med Rolleiflexen och när alla rullar var slut avslutade jag med en repa D80 igen.

Det var MÅNGA bilar och att täcka in allt var inte att tänka på. Jag koncentrerade mig på retrobilar. D v s före 1960. Känns det igen? =) Ok, det blev några andra också. Det här var nu ingen vanlig veteranbilsutställning utan här fanns alla stilar och årsmodeller. Jag är mest intresserad av bilar som är original eller lätt custom så sorry grabbar i moderna amerikanare. Jag gick förbi.

Retrofrissa och tidsenliga kläder var ett vanligt inslag. Jag har sett det på annat håll också. Trevligt!

Att fotografera bilar med skinande lack och blänkande krom är ingen lek. Det är en studie i konsten att undvika självporträtt. Risken är större ju närmare man är och jag gillar ju närbilder där inte hela bilen syns. Jag blandade när- och långtifrånbilder och försökte undvika den där tjocka gubben från Lustiga huset som gärna syntes på fel ställen.

     
Ford Fairlane -56                 Cheva                                        Volvo Duett -60

En del hade kanske tänkt stanna ett tag. Ford Mustang med tidstypisk husvagn.

     
Badbrygga                               Ford coupé -34                     Chevrolet 2103 -53

     
Chevrolet Bel Air -55         Renoveringsobjekt              Ford Crown Victoria -56

På 50- och 60-talet började rymdåldern sitt intåg inom bildesign. Bilarna fick vingar och kunde nog nästan flyga. Raketliknande fenor och bakljus som liknade styrraketer applicerades helt okontrollerat. Det här var en tid med framtidstro. Ingenting kunde gå fel och livet var en enda lång picnic med rockmusiken på högsta volym. Några överlevde och håller bilarna vid liv...

Raketfenor och styrraketer. Chrysler Imperial -61

From back home. Lincoln Cosmopolitan -51

Den här stod där jag vill ha bilar: på gatan.

Bilarna stod annars trångt och speglade sig i varandra. Det var svårt att få bra vinklar och det var lite trist att plåta en Cheva och få med en Ford i lacken.

Den unge mannen med Rolleiflexen

PS
Alla dammprickar är nogsamt borttagna. Det som tycks finnas kvar är blänk i lacken från intillstående bilar.

PPS
Nästa gång: Färgversionen, rena fyrverkeriet.

Glesbygdsutställning på Fotografiska och Drottningholm en ovanlig dag

Tunnelbanan var gratis idag så jag bestämde mig för att åka till Fotografiska och bese Anders Peterséns utställning "From back home". Det är ju mina härader också så det blev ett igenkännande av glesbygdens stämningar och folk. Det här är något som ingen infödd storstadsbo begriper. Att se utställningen var som att komma hem. Ok, jag gillar inte alla bilder men utställningen förmedlade just det som jag förväntade mig så helhetsintrycket var gott och smakade bra.

 Lite ledord för den oinvigde:
Folkets park, fylla, Opel Kapitän, original (originella människor), hästar (konstigt nog inga travhästar), översminkade lantfjollor, prästen, kläm på tuttarna, marknad, bilträff.

Nåt viktigt var på G

Det var nåt på gång på stan, det märktes. Hela svenska flottan verkade vara där inklusive några utländska farkoster. Alla i full flagg. Fullt med folk överallt. Men i Affes hörna var det lugnt (som vanligt). Jag fotograferade med två av mina nyaste kameror, ZM och en Nettar 515/2 (6x9). När jag tröttnat åkte jag tillbaka till Vällingby och bilade vidare ut till Drottningholm för att se om jag hade rätt när jag förutsade att parken skulle vara folktom denna dag. Nå, jag hade nästan rätt. Båda parkeringarna brukar vara fulla en lördag mitt i sommaren. Så här såg det ut idag.

Nästan folktomt

Jag avslutade båda filmerna på Drottningholm så ikväll blir det framkallning. Jag har visst någon oframkallad rulle i kylen också. Spännande.

Mellanformataren

Jag är en Rojalist

Lika bra att säga det med en gång. Jag kommer inte att hänga nånstans längs kortegevägen med Rolleiflexen eller sitta och hänga framför TV:n hela lördagen. Och ändå är jag Rojalist. Det är väl närmast en svordom i vissa salonger och sällskap att deklarera sin tro på kungahuset som ett gångbart statsskick i Sverige. Men det gör jag i alla fall. Och inte får jag betalt för att säga det heller. En bättre reklampelare för Sverige kommer Sverige aldrig att få. Många republiker är gröna av avund på de länder där monarkier fortfarande existerar. Skulle vi välja en kung demokratiskt? Det är ingen idé. Ingen vill ha jobbet så det är lika bra att den familj som har det fortsätter med det. De gör det bra. Även om de kanske inte är några lysande fotografer. Men det är ju inte deras jobb. Tänk om kungafamiljen skulle börja bete sig som paparazzis mot paparazzifotograferna?

Däremot är det många som vill ha jobbet som statsminister men "vem ska man ge jobbet när ingen som vill ha det kan tänkas få det". Citatet ur "Restaurangen vid slutet av universum" av Douglas Adams.
Jag återkommer när det är dags att välja i denna fråga. Nu är det monarkins högtid.

 
Foto: Scanpix

Mellanformataren

PS
Jag tror det är lugnt i Drottningholmsparken på lördag. Det är läge för lite slapp i skuggan av ett träd i parken i sällskap med en god bok och en kall öl (kanske den med en blå älg. När man vill vara för sig själv en stund).

PPS
Jag hoppas i hemlighet att de andra kungliga högheterna snart gör likadant så att man få ha parken för sig själv nån mer gång.

Rolleiflex och de praktiska tillbehören - slutord

Som ni har sett och läst är fotografisk prylsjuka ingen ny företeelse. Sedan 50-talet har den grasserat och gjort fotografer tokiga i dessas tekniska finesser och framkallat måste-ha-begär hos alla sina utövare, då som nu =) Även jag, skall jag klädsamt bekänna! Men allt oftare gör jag tvärsom, lämnar det mesta hemma och tar min Rolleiflex och går. Då jag avskyr att bära mycket saker gillar jag att vara minimalistisk när jag ska ut med kameran. Då kan jag fokusera på bilden =)

Fotoglädje för mig är: Rolleiflexen med ljusgult filter, motljusskydd, Tri-X och Sunny 16. Och gott om tid. Kan det vara enklare och roligare att samla på minnen?

Mellanformataren

PS
Jag har samlat många Rolleibilder på min Retrofotografiblogg men numera laddar jag upp nya Rolleibilder på min Rolleipixblogg. Välkommen in att titta.

Välkommen hem!

I veckan kom det nya numret av Black & White Photography. Så det kändes lite extra skönt att komma hem. Det blev en liten högtidsstund i läsfåtöljen med en kopp kaffe. För ett tag sedan kom Leica Fotografie International och beredde ännu en fin stund med högklassigt foto. Det här är mina absoluta favorittidskrifter när det gäller foto. Kanske har jag inte upptäckt de bästa men dessa två räcker långt. Alltid med bilden i fokus men med lite teknik och tips också.

När man prenumererar slipper man alla säljande rubriker för artiklar på framsidan och får på så sätt ett nästan rent högklassigt fotografi att titta på. 

Bilden tagen med Canon Powershot A80 i svart/vit mode, 400 ISO