Glesbygdsutställning på Fotografiska och Drottningholm en ovanlig dag

Tunnelbanan var gratis idag så jag bestämde mig för att åka till Fotografiska och bese Anders Peterséns utställning "From back home". Det är ju mina härader också så det blev ett igenkännande av glesbygdens stämningar och folk. Det här är något som ingen infödd storstadsbo begriper. Att se utställningen var som att komma hem. Ok, jag gillar inte alla bilder men utställningen förmedlade just det som jag förväntade mig så helhetsintrycket var gott och smakade bra.

 Lite ledord för den oinvigde:
Folkets park, fylla, Opel Kapitän, original (originella människor), hästar (konstigt nog inga travhästar), översminkade lantfjollor, prästen, kläm på tuttarna, marknad, bilträff.

Nåt viktigt var på G

Det var nåt på gång på stan, det märktes. Hela svenska flottan verkade vara där inklusive några utländska farkoster. Alla i full flagg. Fullt med folk överallt. Men i Affes hörna var det lugnt (som vanligt). Jag fotograferade med två av mina nyaste kameror, ZM och en Nettar 515/2 (6x9). När jag tröttnat åkte jag tillbaka till Vällingby och bilade vidare ut till Drottningholm för att se om jag hade rätt när jag förutsade att parken skulle vara folktom denna dag. Nå, jag hade nästan rätt. Båda parkeringarna brukar vara fulla en lördag mitt i sommaren. Så här såg det ut idag.

Nästan folktomt

Jag avslutade båda filmerna på Drottningholm så ikväll blir det framkallning. Jag har visst någon oframkallad rulle i kylen också. Spännande.

Mellanformataren

2010-06-19 19:37   ylva_h

Förvånar mig att det fanns någon alls på Drottningholm med tanke på hur mycket folk det var på stan! Kändes som om halva Sverige åkt in med T-banan.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2010-06-19 19:40

Det var verkligen inte många där men i city var det tjockt.

Svara

2010-06-19 22:28   ojanson

Så du har fått din 515/2? Kul. :-)

Jag såg Peterséns utställning på Värmlands Museum i fjol sommar. Även jag kände givetvis igen mig i många av bilderna. Jag föredrog hans bilder före JH Engströms. De var inget kul.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2010-06-19 23:43

Allt utom självutlösaren var i mint condition. Men den använder jag ju aldrig...

Peterséns bilder var typiskt värmländska, tycker jag. Den värmländska karaktären lyste igenom väldigt bra.

Svara

2010-06-20 05:50   EGW

Anders Petersén är inte my cup of tea. Jag blir inte glad av hans foton. Kanske skulle jag inte heller bli glad av de miljöer där de har tagits. Varför ska man göra något man inte blir glad av, om man inte måste?

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2010-06-20 07:49

Så är det med dokumentärbilder. Den dåliga sidan av livet förtjänar att dokumenteras också. Robert Capas krigsbilder kan vi inte vara utan. I bästa fall håller de oss kvar vid tanken att fred är bättre än krig. Solcial misär blir man inte heller glad av men att dokumentera det med fotografier kan leda till något gott. Jacob A Riis fotograferade invandrarslummen på nedre Manhattan och lyckades efter hårt arbete att få till stånd ändringar. Sociologen Lewis W Hine fortsatte hans arbete. Dorothea Lange m fl:s bilder från den amerikanska depressionen (på presidentens uppdrag) blev grunden för förändringar.
Allt måste inte vara sockersöt perfektionism inom fotografin. Vi kan behöva bilder som beskriver den värld vi lever i för att måhända väcka oss.

Svara

2010-06-20 19:40   EGW

Jag har inte diskuterat det sociala eller kulturella värdet av olika slags dokumentärfotografi, det var en väldig missuppfattning av mitt inlägg. Mikael Good dokumenterar för att väcka, och jag tycker mycket om hans bilder. Och jag ifrågasätter verkligen inte värdet av Dorotea Langes bilder. Många av dem tycker jag är lysande porträtt som berör och engagerar. Även den som känner empati för dem hon fotograferar kan bli glad av den mänskliga djupdimension och storslagenhet som lyser fram.

Nej, vad jag talar om när det gäller Peterséns bilder är just att de inte i något avseende berör mig personligen positivt. Varken bildmässigt eller med hänsyn till motivval. Och den skuggsida av livet han fotograferat tycker inte jag ska jämföras med den som Mikael eller Dorotea L visat oss. De senare visar fram bilder från en kultur präglad av ekonomisk misär. Om Peterséns bilder skildrar misär, så är den väl snarare psykologisk? Må det vara hur som helst med det, hans bilder stöter bort mig och utgör inte för mig någon källa till inspirerande tankar om social och kulturell förbättring. En rent personlig bekännelse från min sida, det har absolut inget att göra med det värde som i ett större sammanhang kanske kan tillmätas hans bilder, men som i så fall inte är tillgängligt för mig.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2010-06-20 19:48

Peterséns inriktning är nog heller inte att skildra för att förändra. Jag betraktar dem nog mera som rena dokumentärer med avsikt att belysa folklivet i Värmland. Det är många bilder där som jag inte gillar heller men på något sätt tycker jag han har fångat den värmländska folksjälen på ett bra sätt. Låt vara att den kanske är giltig i andra landskap också.

Svara

2010-06-21 02:52   EGW

Folklivet i Värmland må vara ämnet för den här utställningen, men inte är väl den motivkretsen vad som gjort Petersén känd och berömd som fotograf? De enda bilder jag sett "from back home" är de som finns på hans webbsajt. Någon bit av den värmländska folkstjälen kanske är synlig där, men jag känner sannerligen inte själv igen den från vare sig litteraturen eller mina egna besök i Värmland. Jag är ingen stor Värmlandsälskare, men så trista tycker jag ändå inte att värmlänningarna är!

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2010-06-21 06:03

Nå, det är ju hans version/bild av landskapet/den svenska glesbygden. Han har ju tagit andra bilder än de här men varför han är berömd är höljt i dunkel för mig. Det kanske beror på den samtida konstelitens smak?

Svara