Kodak Dektol vs Tetenal Variobrom WA

Om en tävling i varmton

Nu har jag testat mina favoritpapper i både Dektol och Variobrom WA och avgörandet om den vackraste varmtonen blir: Nästan dött lopp. Jag tycker Dektol vinner på det matta fiberpapperet med en noslängd. På plastpapperet vinner Variobrom WA med en utsträckt tunga.

Översta raden RC-papper, Nedre raden Fiberpapper
Vänstra kolumnen Dektol. Högra kolumnen Variobrom WA

Jag har i alla fall svårt att se någon avgörande skillnad. Det är naturligtvis svårt att avgöra här i bloggen för dig som läser och tittar på bilderna. Man ska se dem på papper för att kunna avgöra helt säkert. Till sist blir det en subjektiv värdering.

En tredje svårighet uppenbarade sig. Motivet har betydelse. Här ovan visar jag den bild där resultatet var tydligast. Ju mörkare bild, desto tydligare.

Jag kommer att fortsätta med Variobrom WA för Ilford  MG RC warmtone men väljer nog Dektol för Ilford MG FB warmtone.

Eders Hängivne

PS
Under hela 2017 har jag tagit 260 digitala bilder.

Årgångsrullar

Om framkallning av exponerad och lagrad film

Jag har haft några 127-rullar i kylskåpet ett okänt antal år. Lagrade som vin, typ. En färg och tre svartvita. Förra helgen tog jag itu med de svartvita med sina bortglömda bilder. Julafton i förskott liksom. Den ena var märkt X och jag misstänker att det är en film som satt i en kamera jag köpte på auktion. Då bör det ha varit en Kodak Vestpocket från 1910-talet eller en Contessa Nettel Piccolette från 1920-talet. Rulle nummer två var omärkt. Rulle tre var märkt med RX så jag är ganska säker att den är tagen med Rolleiflex Baby.

Hur ska jag framkalla dessa rullar? Som vanligt eller som stående framkallning? Efter lite sökande på Film Dev All Recipes bestämde jag mig för stående framkallning för de två första rullarna. Om det funkade bra kunde jag göra likadant med Rolleiflexrullen. Om det sket sig kunde jag köra som vanligt med den senare. Jag har ingen Rodinal hemma, bara Xtol. Därav sökningen på All recipes. Jag fastnade för att använda Xtol 1+4 i en timme. Sagt och gjort. Så här blev det.

Här fick jag året på den första rullen. Analogfotograferna Stockholm hade möte i klubblokalen i den nedlagda Konsumbutiken på Mejselgatan i Hägersten. Klubbens första år, 2013. 

Det visade sig efter framkallningen att alla rullar var tagna med en Rolleiflex Baby. En av de två jag hade då. Frammatningen krånglade i den ena (yngsta)  och det tog mig två rullar att konstatera det. Kameran såldes till en klubbkompis som ville reparera den. Och där fick jag också en vink om dateringen. Sannolikt sent 2013. Här kommer bilder från den andra (äldsta) Babyn. Säkerligen av senare datum. Typ 2014.

Mitt fotoarbetsbord vid denna tid. Nu i höst har hela arbetsrummet fått en ordentlig makeover och det är ordning och reda (även om allt är kompakt organiserat).

Ja, det går att använda blixt till Babyn också. Jag borde säga att man alltid borde göra det inomhus.

Som synes inga höjdarbilder. Men det var ju testrullar alla tre. Rullen i den äldsta Rolleiflexen var den första i den kameran. Den fungerade utmärkt och gör det fortfarande. 

Efke R100 är ingen film jag skulle välja idag. Har aldrig gillat resultaten från den.

Som jag nyss skrivit har jag ytterligare 20 rullar att använda under det kommande året. Det är en kul liten kamera.

Eders Hängivne

2018

Om att se framåt

Det är väl naturligt att se tillbaka på det år som gått så här i slutet av det. Jag väljer att se framåt i stället. Vad ska jag fylla de oexponerade rullarna med nästa år? Verktygen är ju redan utsedda för en del av dem och andra projektidéer finns det ganska gott om.

Teman för det kommande året kommer att vara:

Porträtt i miljö
Stadslandskapet
Dokumentärt
Fotoböcker
Små bilder

Avslutar med en bild som inte har med inlägget att göra. Jag kan ju inte publicera en oexponerad bild? Så det får bli en gammal. Men i alla fall en som aldrig förut har publicerats på FS. Den är tagen med årets kamera Contaflex Super BC och med Portra 400.

Eders Hängivne

Jakten på den varma svärtan

Om vägen till en vacker bild

Jag tycker att varmtonade bilder är vackra. Och då menar jag inte sepia. Jag har eftersträvat den där djupt mörkbruna svärtan som ger en särskild elegans åt en bild. Jag tror att jag äntligen närmar mig det utseende jag vill ha. Men vägen har varit lång.

Först provade jag ett flertal toners. Men det enda resultatet av de försöken blev olika varianter av sepiatoning. En koltonare gav inget som helst resultat förutom en förmodad skyddstoning, trots angivelsen om en mörkbrun ton vid låg spädning och lång tid. Koltoningen var det mest tidskrävande test jag genomfört. Slöseri med papper blev det bara. 

Tidigare har jag testat en mängd olika matta fiberpapper för att se hur bildens uttryck blir. Det var verkligen varierande. Jag testade även på några få plastpapper med pärlyta som jag hade hemma. Det var med det senare jag hittade något som liknade det jag ville ha. Det var på Ilford MG RC warmtone. Här är mitt testnegativ som jag använt till alla papper så här långt.

Långt senare än dessa försök har jag förstått att det inte bara handlar om papperet. Det finns varmtonsframkallare också. Eftersom jag inte hade haft koll på vilken/vilka framkallare jag använt med de matta papperen fick jag nu börja om igen. Fast inte helt. Jag insåg att Ilfords MG RC warmtone med pearlyta skulle bli mitt nya favoritpapper (tidigare var det motsvarande matta fiberpapper) så jag började prova flera olika framkallare, ett par med warmtone i beteckningen. Men jag började med det jag hade hemma. Moersch Eco och Compard MC dev. Utan resultat. Ilford Harman warmtone nästa. En antydan åt rätt håll. Tetenal Variobrom WA nästa. Nu börjar det likna något. I alla fall på bilder där det finns mycket svärta. Ljusa bilder påverkas nästan inte alls. Eller så är det något fel på mina ögon. Nu bestämmer jag mig för att använda ytterligare några negativ. Ett par med lagom mycket svärta men många mellantoner och ett par med lite svärta och mest ljusa områden. Här är mina nya testnegativ förutom det tidigare.

Gott om gråtoner i alla valörer

Ljusa bilder med lite svärta

I min tidiga mörkrumsepok (jag började faktiskt på allvar så sent som 2010) använde jag Dektol som jag fått av min pappa. En rätt stor dunk. Jag misstänker att en del av mina matta papper i pappersundersökningen framkallades just med den och kanske t o m den bild på plastpapper som jag gillade bäst. Pappas Dektol är sedan länge förbrukad så jag har köpt och blandat ny.

Nu har jag kokat ner återstående tester till ovan visade negativ på två papper och två framkallare.
Papper 1: Ilford MG RC warmtone
Papper 2: Ilford MG FB warmtone
Framkallare 1: Tetenal Variobrom WA
Framkallare 2: Kodak Dektol

Det kommer att bli ett antal nya bilder för att utvärdera vilken framkallare jag ska fortsätta med.

Kemi och papper finns hemma. Så det är bara att köra igång. Redan ikväll...

Eders Hängivne.

Det var längesen

Om svartvitt i värstingen

Jag minns inte senast jag körde svartvitt i Nikon F6. Det är nog mer än ett år sedan. Men nu händer det! Jag har laddat den med en rulle Bergger Pancro 400 som jag ämnar pressa till 1600 ISO. Jag brukar ju pressa filmer på vinterhalvåret. Det blir ett tillägg till min stora utvärdering av 400 ISO-filmer jag gjort tidigare. Den här har ju tillkommit sedan dess.

Eders Hängivne