Retrokameratips emeritus 1

Just nu är det gott om lämpliga instegskameror till retrokameravärlden på auktionssajterna så det här inlägget kommer att bli ett retrokameratips vulgaris för den som funderar på att ge sig själv en fotoupplevelse av ett annorlunda slag, fritt från megapixlar, photoshop och färgrymder. De krav jag själv ställt för att presentera några bra modeller är:

• Enkelt handhavande, men inte för enkelt. Valbar bländare och tider samt avståndsinställning
• Vanligt förekommande på auktionssajterna
• Billig
• God filmtillgänglighet, d v s 120- eller 135-film
• Ska kunna användas utan manual av en normalt läraktig digitalfotograf

Jag är väl medveten om att ”billig” betyder olika siffror för olika människor. Jag inriktar mig här på kameror som brukar ligga mellan 1-200 kr i utropspris. Utropspriset för samma modell av kamera brukar variera inom det området. Riktigt fina och fungerande exemplar kan kosta mer när klubban går.

För den sista punkten kanske jag måste göra ett separat tillägg om filmladdning som kanske inte är solklart för den som aldrig laddat en film tidigare.

Inte oväntat hamnar vi då i 40/50-talet i vårt kameraval då det massproduceras enkla, folkliga kameror under den tiden. Här nedan kommer en del typiska kameror från denna gyllene era i fotoapparaternas historia.

Zeiss Ikon Nettar tillverkades mellan 1937 och 1959 i ett flertal varianter. Gemensamt för alla är att de är pocketkameror med bälg och som regel har en utmärkt optik. Mellanformat på 120-film. En kamera som med god marginal uppfyller mina krav ovan. De som har en Nettar älskar den med tiden. En enastående nybörjarkamera som ger goda resultat så länge man inser dess begränsningar.

Nettar 515/16. Tidig modell i mint condition. Här med gulfilter monterat.

Franka är ett gammalt tyskt kvalitetsmärke. Klassiska kameror från retroeran är Solida Junior, Solida I och II samt Solida Record. Dessa är kameror för mellanformat på 120-film. Här får man dock se upp lite. Franka är kanske den enda tillverkare som tillverkade bälgkameror in på 60-talet och 1960 är ju den gräns vi har i retrokamerapoolen. Bäst är att kolla i Camerapedia som har en fin uppställning.

Franka Solida 

Voigtländer kan man inte gå förbi när man talar om retrokameror. Tyvärr faller flera fina modeller ofta på att de inte längre är så vanliga att hitta på sajterna. Och vanliga var ju ett av mina krav. Vito I och II förekommer däremot ganska ofta och är en fin modell för småbildsformatet på 135-film. Vito B är ytterligare en. Sedan börjar 60-talets modellhysteri på Voigtländer. Bland mellanformaten finns Bessa I och II där den senare faktiskt är en mätsökare.  Båda har en enorm spännvidd på priserna men det finns ganska ofta billiga exemplar.

Voigtländer Vito B

AGFA fabricerade flera fina och billiga modeller för mellanformatet på 120-film. Isolette och Billy är ett par av dem som är mycket vanliga på auktionssajterna, ofta tillsammans med andra kameramodeller så ibland får man köpa en hel samling för att få en Agfa-modell. Vidare kan nämnas Record som fanns i flera varianter där de enklaste uppfyller mina krav för en instegskamera.

AGFA Record

Kodak då? Kodak har ju experimenterat en hel del med olika filmformat (där många har avsomnat) så här måste vi först titta på lättillgängliga filmer. Vilka modeller har de för 120- respektive 135-film som är vanligt förekommande och billiga? Inte så många visar det sig även om det är många nog med alla varianter. Kodak Folding Pocket finns i flera varianter för 120-film och är ganska vanliga om än prisbilden ibland har ett större spann än mina krav. För småbild (som Kodak till slut kapitulerade för) finns Retina I och II samt Retinette I och II. Här får man återigen se upp med de senare modellerna som tillverkades in på 60-talet.

Kodak Retina 1a

Det blev till sist en hel del billiga instegsmodeller att leta efter, även om jag inte har gjort en fullständig genomgång. Bara det viktigaste råden är kvar. Fråga alltid säljaren om funktionen på bländare, tider och fokusering. Finns det en självutlösare? Hur ofta använder du den? Glöm den är mitt råd även om det finns en. Fungerar de långsamma tiderna? Hur ofta tror du att du använder dem? Mitt råd är att om 1/25 s och uppåt är ok så är det ok att köpa kameran. Du kommer bara att använda dessa kameror i bra ljusförhållanden som ger dig chans till 100% utbyte av filmen.

Crimson i all ära men om du låter dom göra allt jobb med filmen när rullen är slut så kostar det onödigt mycket pengar. Framkalla själv svart/vit film och låt Crimson framkalla färgrullarna (utan att skanna och kopiera). Framkallningsdosor kan du hitta på Tradera också. Köp en som klarar både 120- och 135-film. Kemikalier kostar förvisso en del men räcker till många filmer. Skanner ska du väl ändå ha för att kunna skanna dokument eller gamla foton. Merkostnad för att kunna skanna film är obetydlig. De flesta som tillverkar skannrar som tar film klarar 120- och 135-format utan problem.

På't igen. Papparazzi och 800 mm

De som känner mig vet att jag inte ger mig så lätt när jag väl fått en idé i skallen. Båten som välte i Tappströmskanalen ska jag ju bara ta bild på, så det så. Lyckligtvis har jag en farbror som tröttnat på sina analoga kameror så i veckan har jag begåvats med ett par Pentax-hus , fyra objektiv, mellanringar och telekonverter. T ex 400 mm och 2x telekonverter. Jag kände det som om jag var en astronom =) Jag såg genast tillämpningen och for iväg igår med detta imponerande ekipage till Ekerö. Seaside here I come. Nu var det inte så bra ljus. Solen rakt in i kameran och Seaside låg i skugga så jag vände hem utan en bild. I morse var jag där igen och intog kullen vid Wallenbergs begravningsplats med en Pentax K1000, telekonverter och 400 mm Vivitar. Papparazzi Meldert var ute på jakt.  Till min stora häpnad var 800 mm för mycket men jag tog ett par bilder i alla fall, tog sedan bort konvertern och körde ”bara” 400 mm. Fortfarande astronomiska siffror för en som annars sällan ens använder 90 mm. Nåväl, Jag fick Seaside till slut, polistejpen till trots.

PS
Ovan som jag är vid dessa monsterbrännvidder glömde jag att ta med en trådutlösare. Jag kunde nästan se med blotta ögat hur objektivet svajade ute i spetsen. Undrar hur proffsen gör?

Nyårslöftet: Kvartalsrapport

Dags för lite rapportering om hur nyårslöftets uppfyllande fortskrider. Vid halvåret fanns tjugoåtta fungerande kameror för film och vid kvartalets slut hade de ökats med ”bara” två. Flera av dessa kameror har blivit favoriter och har alltid film. Digitalkamerorna står  mest och samlar damm numera. På min profilsida kan man se hur den aktuella statusen är på de kameror som ännu inte är färdiga och i mitt album Nyårslöftet finns två bilder från varje kamera som bevismaterial. Jag har slagit stopp i inköpen för i år för att hinna med de som ännu inte är färdiga. Trots köpstoppet ramlar det in kameror i alla fall =) Det är just nu mest kameror med färgfilm som har film kvar och det passar bra så här på hösten med alla dess färger. Jag hyser tillförsikt när det gäller att uppfylla mitt nyårslöfte och det blir i så fall första gången någonsin! Slå det den som kan =)

Och så en bild på favoriternas favorit. Det här är ju en fotoblogg.

Rolleiflex Automat från 1952. Går som ett urverk med omväxlande Tri-X och Portra

Mellanformatare för gatufoto

Lika bra att säga det med en gång: Det här är inget allvarligt inlägg om en superduper gatufotografiutrustning som alla rekommenderas att skaffa. Inte heller är det ett retrokameratips eftersom den inte är till salu. Men det kan vara kul att läsa om undertecknads försök att göra sig bekväm med gatufotografins ädla och svåra konst. Paulus ord är mitt rättesnöre, ”Pröva allt. Ta vara på det som är bra”. 1 Tess 5:21.

I denna anda har jag nu testat gatufotokonfiguration 2 (den förra skrev jag om för några dagar sen) som består av en Rolleiflex Automat (1952), exponeringsmätare Rolleilux och Rolleis pistolgrepp. Som alltid sitter ett ljusgult filter på objektivet när jag har filmernas film i kameran. Tri-X för den oinvigde. Analog förbearbetning kallas det.

Schaktsökaren gör man om till en sport- /nyhetsfotografsökare genom några enkla handgrepp och genast uppenbarar sig två möjligheter att kika på motivet. Se bild.

Den nedre linsen brukar man för att ställa skärpan (om man nu inte kör hyperfokal, vilket är bekvämast) och den övre kvadraten använder man för att komponera bilden före avtryck.

Hyperfokalinställning är annars det snabbaste valet för att fånga gatulivets ögonblick som uppstår och försvinner lika snabbt som en höneblink. Hyperfokal fungerar ju bäst med vidvinkel och Rolleiflexen har ju normal brännvid (om man inte skaffar sig en vidvinkeltillsats som kostar nästan lika mycket som kameran). Det fungerar trots allt väl om bara ljusförhållandena är skapliga och man kan ju med lite övning gissa motivets avstånd ganska bra och göra en passande grundinställning i förväg. Jag brukar välja en slutartid på 1/100s och justera bländaren efter ljuset. Är det riktigt ljust kan jag t o m ställa in 1/250s och får då oftast en bländare som ger skärpedjup som täcker nästan hela avståndsskalan. Vem behöver då autofokus? Det är bara att skjuta!

Pistolgreppet förtjänar att nämnas då det, trots sin höga ålder, är ett ergonomiskt föredöme. T o m mina breda högerlabb fann sig bekväm med det. Jag gick ju ett par timmar med det utan att bli trött i handen. Det var andra delar av min lekamen som ropade på vila.

Triggern kopplas via en trådutlösare till kamerans avtryckare.

Rolleiluxen ska jag inte nämna om så mycket mer än att jag upptäckte att den gärna ville dingla lite hit och dit medan jag flanerade. En separat handhållen exponeringsmätare hade varit bättre och att istället ha det vanliga motljusskyddet på objektivet.

Det enda som egentligen oroade mig innan jag började med det här var halsremmen (skulle den vara i vägen?) och frammatning av film. Remmen märkte jag knappt, märkte jag och framdragning av film kunde jag sköta elegant med vänsterhanden. När man jobbar får man inte göra något med vänsterhanden, ty det ses illa av överordnade, men här är det tillåtet och visade sig vara riktigt snabbt och bekvämt. Precis som det ska vara när man gatufotograferar. Jag har lagt märke till hur HCB var snabb att dra fram filmen efter ett skott (såg en film i Bengans blogg) och jag vill, inte utan en viss stolthet, påstå att jag är god tvåa i det löpet. Än en gång fick jag erfara att Jesus hade rätt när han sa ”Gör er inga bekymmer”.

Den enda nackdel jag nu kan skönja är att det är alldeles för lite rutor på en 120-film. Det går ju att råda bot på med ett annat tillbehör, Rolleikin, som medger att man laddar kameran med med vanlig småbildsfilm. Då får man ju 36 bilder på högkant och vill man ha liggande bilder får man luta på kameran 90° åt vänster. Personligen tycker jag det är att skända mellanformatet med en dylik apparat. Hellre skulle jag lägga pengar på en Rolleimeter som förvandlar sportsökaren till en mätsökare och göra skärpeinställningen till en dans även i farten.

Det är väl för sent att önska sig en mätsökarkamera i mellanformat från Leica som tar sina kort på 220-film (24 bilder). Den hinner inte bli retro innan jag släcker ljuset och slutar bekymra mig om dagspriset på film.

Eders förbundne
Mellanformataren

Höstpremiär på Ellens

Igår var det höstpremiär på Ellens bakery och det var efterlängtat kan man konstatera. Vi var många. Jag räknar inte längre än till tre sen är nästa tal många. Andra kan nog ge precisare besked. Innan jag gick till Ellens gick jag på stan och gatufotade ett par timmar med en helt ny gatufotokonfiguration som jag ville testa. Den syns i John-Eriks blogg. Det funkade fint men kändes lite stort i många lägen. Utom då jag träffade på ett par ungdomar med TV-kameror och stora stativ på Brunkebergstorg. Arma krakar! Men de är ju unga och starka. Jag kände mig lättare efter det mötet =)

Ellens och självporträtt (i fönstret). Ett par andra tog bild på mig från dörröppningen men det syns dåligt i den här bilden.

Micke Borg har stylat om sig med Buddy Holly-glasögon. Frisyren tar lite längre tid att ordna till.

1/25s och bländare 3,5. Skärpedjupet blir inte stort men stämningsfullt

Det blev mycket kameraprat den här gången. För ovanlighetens skull =) Leica hade haft release av M9 och Staffan kom med broschyren som ivrigt gick laget runt. Jan-Olov hade nyss fått sin nya Olympus som lika girigt snabbtestades runt bordet. Bernt hade för ovanlighetens skull ingen fotobok med sig så bildsnacket kom av sig igår. Kanske lika bra det. Man måste ju prata utrustning emellanåt. Utan utrustning blir det inga bilder.

Eders förbundne

Mellanformataren

PS

Bengan hänvisade mig till ett 6x6-bord men det blev så ensamt där att jag fick nåden att sitta bland småbildsfolket. =)

PS2

Digitaltekniken lever fortfarande. Flera utövare var med på träffen. Välkommen du också.

PS 3

Alla bilder blötlagda igår och skannade i morse. Vem sa att film är långsamt.?