En glaciärblå skönhet kom i min väg

Inte bara gamla kameror gillar jag. Gamla bilar också. Allrahelst när man får syn på dem en och en. Att åka på vetaranbilsträffar blir för mycket av det goda. Bättre är det att ägna dem uppmärksamhet utan konkurrens. Fast den här gången kom det faktiskt en till men den försvann fortare än jag hann med med kameran. Här är skönheten från Statoil i Stavsjö idag.

En Cadillac med dovt muller under huven.

Konkurrenten var en liten charmig Citroën CV2 som jag nästan fick på Tri-X men det blev några till på Cadillacen istället. Men de bilderna är ännu kvar på minneskortet i kylen.

Endast för svart/vit-fotografer

En Color Finder finns nu till salu på Tradera.

Fast färgerna den eventuellt kan hitta verkar vara lika bleka som pappersbilder från 60-talet.

Mellanformatet växer!

Ni känner mig ju numera som Mellanformataren. Någon pseudonym måste man ju ha för att särskilja sig från mängden =) Plågat er har jag med nationalformatet ur min gamla Rollei och 6x6 är numera vardagsmat för alla jag känner på FS. Häromveckan damp det ner ännu en mellanformatare i Vällingby. Ja, en kamera då förstås. Min ungdoms kärlek utsträckt till 6x9. En Nettar 515/2 som ägts av en spanjor boende på den brittiska ön. Här är kameran som är något lite mer komplicerad än en Kodak Six 20 Brownie. Och med ett härligt objektiv, graderat i fot.

Fullt utvecklad

Fullt invecklad. Ryms lätt i jackfickan. 

Det är en pocketkamera med bälg som tar 120-film förstås. Objektivet är ett Novar anastigmat 1:4,5/10,5 cm med tider från B till 1/250 s och antireflexbehandling. Troligen tillverkad runt decennieskiftet 1949/50. Ingen tillbehörssko men blixtuttag finns (antagligen för att Zeiss Ikoblitz satt fast i stativgängan eller för att man ändå var tvungen att hålla upp plåten med magnesiumpulvret på behörigt avstånd för att inte bränna hål på bälgen =)).

Förra veckan tog jag dessa bilder och nu är en färgfilm på väg till labbet.

Tmax 100 och Xtol 1+1

Åtta rutor får man, så för att förlänga nöjet gäller det att vara långsam. Slow photography är en dygd i mellanformatet och en god medicin för stressade fotografer.

Det här är så nära man kan komma storformat i mellanformatet. Nästa steg är 4"x5" men det får nog vänta ett tag till. Då blir det slow på riktigt!

 Mellanformataren

Om hur en gammal kamera kan bli ett par år äldre på en enda dag

Snabbåldring är något man ibland tar till i produktutveckling för att konstatera hur hållbar en produkt kommer att bli. När det gäller gamla kameror är det andra metoder som gäller. Källmaterial från tillverkaren.

Min Rolleiflex Original som jag beräknat tillverkningsdatum på med hjälp av data hos Rollei Club har visat sig felaktigt. En bok om alla fabricerade objektiv från Carl Zeiss Jena mellan 1927 och 1991 berättar om att min Tessar 3,8/75 mm tillverkades som en av 8000 st mellan oktober 1928 - oktober 1929. Dessutom bland det sista tusendet. Kameran måste ha tillverkats 1929 eller 1930. Andra yttre tecken på kameran talar för det tidigare. Det är rimligt att tro att objektiven inte omedelbart kom in i en kamera. Det låg nog på hyllan ett tag. Olle Jansson har nyss begåvats med en Original han också men det objektivet är äldre och tillverkades för stereokameran Heidoskop men hamnade i en Rolleiflex Original mycket senare. Att den istället hamnade på en Rolleiflex Original beror nog på att efterfrågan på stereokameror gick ner och istället upp på de nya TLR:erna. Har man objektiv på hyllan så skapar man en modell för dem för att få tillbaka pengarna. Företagsekonomiskt riktigt handlat alltså.

Nå min kamera har alltså åldrats två år genom en snabb koll i en bok. I höst räknar jag med att den firar sin 81-årsdag och då får det väl firas med en rulle!

Mellanformataren

Jag är en Rojalist

Lika bra att säga det med en gång. Jag kommer inte att hänga nånstans längs kortegevägen med Rolleiflexen eller sitta och hänga framför TV:n hela lördagen. Och ändå är jag Rojalist. Det är väl närmast en svordom i vissa salonger och sällskap att deklarera sin tro på kungahuset som ett gångbart statsskick i Sverige. Men det gör jag i alla fall. Och inte får jag betalt för att säga det heller. En bättre reklampelare för Sverige kommer Sverige aldrig att få. Många republiker är gröna av avund på de länder där monarkier fortfarande existerar. Skulle vi välja en kung demokratiskt? Det är ingen idé. Ingen vill ha jobbet så det är lika bra att den familj som har det fortsätter med det. De gör det bra. Även om de kanske inte är några lysande fotografer. Men det är ju inte deras jobb. Tänk om kungafamiljen skulle börja bete sig som paparazzis mot paparazzifotograferna?

Däremot är det många som vill ha jobbet som statsminister men "vem ska man ge jobbet när ingen som vill ha det kan tänkas få det". Citatet ur "Restaurangen vid slutet av universum" av Douglas Adams.
Jag återkommer när det är dags att välja i denna fråga. Nu är det monarkins högtid.

 
Foto: Scanpix

Mellanformataren

PS
Jag tror det är lugnt i Drottningholmsparken på lördag. Det är läge för lite slapp i skuggan av ett träd i parken i sällskap med en god bok och en kall öl (kanske den med en blå älg. När man vill vara för sig själv en stund).

PPS
Jag hoppas i hemlighet att de andra kungliga högheterna snart gör likadant så att man få ha parken för sig själv nån mer gång.