Uptown Vällingby

Det borde heta downtown Vällingby men eftersom Vällingby centrum ligger på en höjd får det bli uptown. Jag och kameran åkte till Vällingby centrum och övade återigen på gatufotografins svåra konst. Förra försöket hittar du här. Smakprov på dagens resultat nedan. Hela sviten ligger i min första utställning ”Uptown Vällingby”. Välkommen in och titta. Bildkommentarer helst i utställningen.

På väg upp från garaget

Ledighetskommitté

Vällingbyhus kontor. Typisk 50-talsarkitektur

Caféliv

Shoppinggata

Konstälskare

Svärdet i stenen

Dags att masa sig till utställningen?

Rättstavningens förbannelse

När jag gick i folkskolan skulle man förstås lära sig modersmålet. Som om man inte kunde det! Pappa hittade dock på en list. För varje helt felfri rättstavningsskrivning skulle jag få en krona. En krona var ett enormt belopp på den tiden och säkert en stor del av hans lön från järnvägen. Nu hade vi inte rättstavningsskrivningar så ofta  så han behövde inte våndas över sin budget särskilt mycket. Felfritt blev det inte heller alla gånger så jag misstänker att han ibland drog en ambivalent suck av lättnad. Jag samlade frimärken på den tiden. Det gjorde alla pojkar i min ålder. Ett paket med exotiska frimärken kostade två felfria rättstavningsskrivningar på EPA. Så småningom blev min frimärkssamling större och exotiskare.

Baksidan av det hela är det jag vill komma till. Jag är en notorisk felstavningsfinnare. Jag behöver inte stavningskontrollen i datorn. Det har blivit en förbannelse att läsa stavfel. En gång slutade jag att läsa en bok efter bara några kapitel eftersom den var så full av stavfel att det var omöjligt att läsa.

Bra betyg i svenska har jag haft sedan dess men jag toppade inte betyget till sista terminen. Bara till den näst sista. Läraren gillade min stil men den höll tydligen inte ända fram. Det grämer mig lite än idag.

Här en förmodat felfri text från tiden innan Sverige föddes. Stenen halvligger i en kohage på Adelsö i Mälaren, en bit bakom kyrkan. Ingen idé med stavningskontroll här. Det går ju inte att ändra! Jag känner mig ödmjuk inför denna nästan tusenåriga text. De hade levande printrar på den tiden med den osannolika hastigheten av 1 tecken/timme. Kolla gärna in fler runstenar på www.runristare.se  Där kan man också läsa vad det står på stenen. Högtidligare än ett kåseri kan jag avslöja...

Kommentera gärna kollektionen i mina album om du har lust.

Adelsöstenen

Närbild (men inte macro)

Här är ett dagsfärskt foto av Sundbystenen i Spånga (Dagsverksvägen 147)

I min värld skulle det kallas hällristning eftersom det inte är någon vanlig sten.

Råg i ryggen

Jag hade en gång en kompis som heter Gunnar. Hade, ty han försvann till Linköping via en missionsstation i Tunisien där han tillika fann sin svenska fru. Numera har jag bara kontakt med honom i minnet. Vi kallade honom T-Gunnar. Han var från Örebro i T-län, hade en gammal Audi med registreringsnummer som började på T och han drack té i stora mängder. Han bjöd alltid på té i Gröna Annas halvliters vällingkoppar. Te bryggt på lösvikt av utsökta smaker och kvalitéer. Smörgåsar fick man dock fixa själv ända från limpstadiet till den färdiga, ätliga mackan. T-Gunnar var en bohemisk natur. Så till den grad att hans mor nämnde om hans ”ostrukturerade postgymnasiala tid” i sitt bröllopstal. Han hade också en del säregna ordstäv som han levde efter. ”Bättre rik och frisk än sjuk och fattig” sa han ofta när någon krämpa gjorde sig påmind. Men det bästa visdomsordet som gör att jag än idag ser tillbaka på vår vänskap med välbehag och ett flin i hela ansiktet är detta:

”Bättre råg i ryggen än kli i rôven”

Otaliga minnen finns att berätta om vänskapen med T-Gunnar men det skulle tråka ut dig, käre läsare. Precis som en diabildsvisning från semestern.

Naturligtvis har jag bilder på T-Gunnar. Här ett par från våra många midsommarpaddlingar på Dalslands underbara sjösystem. Regnbilden gillar jag särskilt.

Varför jag inte ansluter mig till Dogma 07

Lika bra att säga det med en gång: Jag ansluter mig till själva idén med Dogma 07. Den genuina bilden. Men inte helt till dess uppkomst och framkallning enligt nuvarande Dogma-löfte. Här nedan mina invändningar:

1)     ”Ingen påverkan av motivet”. Helt ok för mig. Sikta och tryck. Enkelt och rättframt. Skapar ”äkta” bilder.

2)     ”Bara naturligt ljus”. Helt ok för mig. Inget extra krafs att dra med sig.

3)     ”Inget stativ”. Hekt ok det också men i sanningens namn hade de första fotograferna ofta stativ. Skönt ändå att slippa kånka på det.

4)     ”Bara färg eller sv/v”. Här börjar tveksamheterna. Fotografins ”rötter” borde definieras till ett årtal om man ska kunna vara renlärig. På den analoga tiden hade man ju ett kamerahus till färg och ett till sv/v. Den genuina bilden uteblev inte för det. Att låsa ISO och övriga parametrar i digitalkameran är inte ok, tycker jag. Filmen var ju visserligen alltid ”låst” men även här kunde man ju ha flera kamerahus. Bilden blev inte mindre genuin för det. Manipulerande inställningar i kameran? Helt ok att utesluta eller låsa dem.

5)     ”Bara ett objektiv med fast brännvidd och inga färgade filter”. Återigen en definitionsfråga om fotografins ”rötter”. Även fotografer i fotografins ”medeltid” hade flera gluggar med olika fast brännvidd. Ett kortare zoomobjektiv borde vara tillåtet. Jag ansluter mig gärna till begränsningen 90 mm eller nåt annat eftersom det betyder att jag som fotograf måste röra lite mer på mig, komma närmare motivet men ändå, begränsat, välja utsnitt. Bilden blir fortfarande genuin.

6)     ”Inget våld, pornografi o dyl”. Helt ok. Men den punkten står i strid med ”klassisk” fotografi.

7)     ”Bilden får inte beskäras”. Helt ok även om ”klassiskt” mörkrumsarbete ofta innebar beskäring.

8)     ”Bilden får inte manipuleras”. Det här är en kärnpunkt. Det är här den genuina bilden kan försvinna. Bra som den är. Helhjärtat med.

9)     ”Bara 35 mm ”film” eller digital motsvarighet får användas”. Helt ok för mig men inte för alla andra ”klassiska” format. Ändra!

10) ”Bilden ska uppmärksammas”. Just det. Äntligen är vi överens

För övrigt är det en lisa att bara vara renlärig när man själv har lust. Det bästa med Dogma 07 är just att man inte måste vara det jämt...

För att travestera en känd profet kan man säga att "Lagen (de tio buden) sammanfattas i detta enda: du skall älska bilden som den är"

"Gatufotografi" på stormarknaden

En av de saker jag saknar mest från min födelsestad är litenheten. Allting är nära och behöver man nåt, som finns att köpa i stan, så tar det typ tre minuter att komma dit, några fler minuter att handla och sen tre minuter hem igen. I Stockholm är det långt till allt och allt är så stort att det är en rejäl promenad att komma till kassan. Affärerna är ju så finurligt planerade att man MÅSTE gå förbi alla erbjudanden. Även om man bara behöver en påse skruv. Dietisten är nog nöjd med arrangemanget för hon tycker att jag ska motionera mera. Det är bra för min nyligen upptäckta diabetes. Så det är jag som handlar mat för det mesta. Det är en skaplig runda med deras överdimensionerade kundvagnar som barlast.

Därför att promenaden är så lång tog jag med mig kameran idag. Tänkte öva lite på gatufotografering på de ändlöst långa "gatorna" på IKEA och COOP.  Inte blev det bra men här är några av dom.

Nikon D80 + 50 mm/f1,4. Ingen blixt. Ingen efterbehandling. Snudd på Dogma-löfte.

Picnic i sängparken

Gatuliv på IKEA

Torgmarknad på COOP

Skyltshopping

Pojke i kamouflagekläder

Spurt och målgång

Det enda som är litet i Stockholm är plånboken...

PS
Missförstå mig inte. Jag gillar att bo här.