Hässelby i sakta mak

På lördag förmiddag skjutsade jag frugan till Arlanda. Hon ska åka hem till Moskva och hälsa på. Det är tomt hemma utan henne. På eftermiddagen tog jag cykeln och lillkameran och gav mig av mot Hässelby - cykelvägen mellan bebyggelsen och Grimstaskogen. I Åmål bodde vi med skogen bakom husknuten. Så även i Vällingby där Grimstaskogen är närmaste granne. Känns som hemma. Det är fina cykelvägar och jag njöt av turen. Stannade bara ett par gånger för att ta bilder.

Drar sig mot solen precis som blommor

Hässelby slott i prakt och härlighet. Lägg märke till de ljusa bilspåren. "Burn-in"? Klockan går rätt två gånger per dygn.

Det är inte Pärleporten men du får ett ljus på din stig.

I Stockholm finns det slott i varenda buske har jag märkt. Någon gödslade med dom genom seklerna. När St Tomas kyrka ringer till helg stannar jag vid Grimsta slott. Prinsessan och prinsarna är utflyttade sen länge. Bara kungaparet och hovet kvar.

Söndag

I eftermiddag blir det förrättning på Midsommargården vid Telefonplan. Kanske träffar jag Bengt.

Kaxigt värre...

Det blir ingen bild den här gången. Har varit på Brutus Östlings utställning i Jakobsberg och är lite tagen av alla fina fågelbilder. Superfina bilder. Har du chans att åka dit så gör det, vare sig du gillar naturfoto  eller inte. Om du ligger på din dödsbädd är det ingen ursäkt heller =)  Alla här har väl sett hans bild på lappugglan "en face" som störtar rakt emot betraktaren. Den var ju på Fotosidans förstasida förut. Den är vass. Men jag tyckte andra var vassare. Kungsörnarna som slåss i luften någon meter över marken i snöoväder blev min favorit. Satt och njöt av den en god stund. Ett par havsörnar som kalasade på ett rådjur en annan favorit. Kanske mest för att man fick intryck av att det var en målning från 1800-talet i typiskt naturromantisk stil. Brutus kan kaxa sig ikapp med sina fåglar. En utställning med Utmärkt beröm godkänd (A,5, MVG eller vad du nu  lättast känner igen). Var sugen på att köpa en tavla men nöjer mig nog med boken när den kommer.

Tänkte inte på det...

Jag vill så gärna digitalisera några av mina bästa bilder från den analoga tiden men jag är inte riktigt nöjd med kvalitén när jag provat att skanna dom. Du kan se eländet i mitt album Bilder från vinden. Kompositionsmässigt är de ju hur fina som helst =) Men kvalitén är inte i nivå med originalet. Och jag vill komma nära originalet, om du förstår vad jag menar.

 

Jag fick låna pappas diaduplikator och införskaffade en T2-adapter för Nikon (jag ska ändå ha en) och började fotografera ?! Avtryckaren reagerade inte. Ändrade allt som gick att ändra på kameran men ingen reaktion. Tills slut ändrade jag inställning på blixten och och flopp (spegeln) och sladang (ridån) och stjärnbaneret i mina ögon (blixten). Allt blev svart. Bilden också. Plockade fram den gamla blixten som sitter på en fotocell och satte den på ett litet stativ, ställde in huvudblixten på max effekt (liten bländare) och tryckte av. Bättre.

Men nånting är fel. Bilden är kraftigt beskuren. Efter en del funderande kom jag på att en vanlig diaduplikator ju är gjord för att duplicera dia på film, d v s 24x36 mm. Hade jag haft en kamera med fullformatsensor så hade allt varit frid och fröjd (utom vad gäller ljuset) men nu har jag ju en mindre så delar av bilden lyser på något annat där inne i kamerahuset. Något som definitivt inte har som jobb att leka pixel. Här är bildbeviset. Den översta bilden är den skannade originalet, den andra är fotograferad i diaduplikatorn.

 
Skannat original. Bearbetat i Lightroom.
 

Avfotograferat original. Obearbetat.

 

Nu är jag ju min pappas son så jag har fått en idé. När jag blir färdig med den och har testat den ordentligt någon gång i vinter kanske jag publicerar den här.

För de krälsjuka

Min pappa har en särdeles förmåga att lösa problem på ett finurligt och ekonomiskt sätt. När han jobbade på SJ:s huvudverkstad i Åmål fick han många priser för sina idéer om konstruktionsändringar och produktionshjälpmedel. Han fixar alltså det mesta själv för sina behov inom fotografin. Har man ont om pengar är en kreativ hjärna en utmärkt plånbok.

Här nedan ser du foton på en av hans gamla uppfinningar som han själv tagit. Ett stativ för krälsjuka.

Macroläge

Stativet består av en kulled från ett slaktat gammalt stativ, en bit marinplywood och en skruv.

Lena Pesula efterlyste ett stadigt stativ för macro. Här är ett alternativ.

Nakna Susanna

Ända sedan pojkåren då jag bodde i Åmåls centrum har jag beundrat Susannas skönhet. Då var hon riktigt brun i det sammetslena skinnet. Snyggare än blekfisen på Drottningholm är hon i alla fall. Susanna i badet kallade mamma henne. Det fanns visst någon koppling till en apokryfisk berättelse där hon utgjorde en frestelse för män. Kanske man blir så här grön om man solar för mycket. Fiskarna som hon leker med är fortfarande bruna (och förskräckligt fula) men de solar ju inte så mycket. Hon står mitt i den centrala parken med det smått koloniala namnet Plantaget. Där är hon omgiven av stadens äldsta arkitektur som är mycket fotogenisk. Mer därom senare.