Ordning och reda bland negativ och dia, del 1

Det är väl lika bra att säga det med en gång: Det är inte för att verka präktig som jag skriver det här utan bara för att berätta om hur jag ordnar mina bilder tagna på film så att jag hittar dem igen när jag vill utan större ansträngning. Du som inte fotograferar på film kan sluta läsa här.

Konstnärer har all sin ordning i skallen och vet var grejerna finns och om det inte är så så gör det inget. Nu är jag ingen konstnär, bara en ovanligt enveten amatörfotograf som i mitt yrke tjänar på att hålla ordning på saker och ting. Och då smittar det av sig på mina hobbies också. Kanske någon annan kan finna något användbart i denna beskrivning. Allt kan utvecklas till det bättre! Det gäller bara att hitta en lagom nivå som passar det egna kynnet och behovet.

Det som fick mig att ta tag i det här var den oordning som residerade i mina bildarkiv. Visserligen sitter alla diabilder i magasin och alla negativ sitter i negativblad men där slutar redan. Resten är oreda, d v s när togs bilden? Var togs den? Och vem i herrans namn är det där? Vad var det här för en händelse? Jag är fast besluten att ordna till oredan också men det lär ta sin tid. Bortemot 10.000 bilder har ingen dokumentation. På sin höjd kan en del fotograferade födelsedagstårtor indikera när i världshistorien bilderna är tagna. Ja, du hör, det gäller att komma ihåg när en del personer är födda =) En T-shirt med texten Gotland 1993 är guld värd om den är med i en bild.

För att inte oredan ska bli större gör jag nu så här direkt när en film är klar:

1. Klipper och stoppar in i ett negativblad DIREKT.
2. På negativbladets ”rygg” noterar jag kameran mellan hålslagen (bild 1) och tidsperiod i översta kanten (bild 2). Samtidigt som punkt 1
3. Noterar negativbladsnummer upptill och till höger med vattenfast tusch (OH-penna, bild 3). Samtidigt som punkterna 1 och 2.
4. Skannar en lågupplöst bild vars kvalitet räcker att publiceras på websidor och sparar denna på en extern hårddisk.
5. Matar in bilderna i ett register som jag skapat i Excel. Ett register vardera för svart/vita, färg och diabilder.

Bild 1



Bild 2



Bild 3

För numrering av negativblad använder jag denna metod

S120-0049

där första bokstaven är antingen S eller F (svart/vitt eller färg)

där de första tre siffrorna anger filmformat (här är det 120-film)

där den sista gruppen är löpnummer på bladet (separata serier för svart/vitt och färg och respektive filmformat)

I registret använder jag sedan bildens nummer på remsan för identifiering. Så en bild på negativbladsexemplet ovan lagras  som t ex S120-0049-07 och detta blir filnamnet på den skannade arkivkopian.

Diabilder får nästan samma stuk. Det finns ju inte så många bilder i svart/vitt så de får gå tillsammans med färgbilderna. Däremot har jag bevars även här olika bildformat. 120, 127 och 135 är väl de mest förekommande. Då ser det ut så här

D135-0025-098

Jag använder kompaktmagasin med glaslösa kompaktramar och varje magasin rymmer 100 bilder, därav kör jag med tre siffror för bildnumret, eljest skulle den hundrade bilden (om jag använde 00) hamna först i både arkiv och register.

Nästa del handlar om arkivregistret.

Laddat för filmfest

Olle Janson har ju redan sagt det. På söndag är det 127-filmens dag (12/7) och jag har laddat upp med efke R100, Macocolor 200 och Fujichrome Velvia 100. Svart/vit, negativ färg och dia. Rolleiflex Baby och Contessa Nettel Piccolette ska åka på fotoutflykt. Ännu så länge är destinationen/erna höljt i dunkel. Stundens ingivelse kommer nog att styra men ett förhandstips är Stockholm city. Så om du är i city på söndag och får syn på en dåre med en pytteliten Rolleiflex eller en ynkligt liten bälgkamera så är det önskvärt att du hälsar på honom. För att du ska känna igen honom kommer här ett signalement. Om du kan identifiera kamerorna så är det han.

 

Piccolette

 

Rolleiflex Baby

PS

Jag misstänker starkt att det är en likasinnad på utflykt i Enköping med VPK:er, Foth Derby och kanske en Baby. Håll utkik. Båda är lika sällsynta som 127-film.

D80 vs Rolleiflex Automat

Eller 2007 vs 1952. Döm själv. Samma motiv men olika tekniker och 55 års skillnad. Vilken tycker du är bäst?

 

Rolleiflex Automat, 75 mm, direkt från negativet på Delta 100 Pro

Mitt svar är båda. Men jämförelsen var intressant.

Och Silver Efex Pro har gett nytt liv åt mitt digitalintresse.

Aftermara

Bryggt eller snabbt - en smaksak

Man kan inte komma ifrån att snabbkaffe är snabbt och bekvämt. Men bryggandet har sina förtjänster i både smak och trevnad. Den längre processen av de två skapar mer förväntan och alla vet ju att ”den som väntar på något gott...” osv. I dagens snabba levnadstempo verkar det snarare som om man ”väntar alldeles för länge” om det tar mer än några sekunder. Men ok, ibland måste det gå fort. Men allt som oftast kan man ta det lite lugnare och njuta lite. Själva processen kan ju bli en meditativ övning.

Farmors kaffekvarn

Mormors kaffemått

För mina eventuella asiatiska läsare kan man göra samma jämförelse mellan tépåsar och téceremoni. De förstår då bättre vad jag menar. Téceremonin är en riktigt lång historia som bygger på skicklighet, både av värdinna och gäster. Dessutom med ett stort mått skicklighet i konversationens ädla konst. Inget ytligt mingel där inte.

 

En ynklig tépåse

Refrängen i detta inlägg blir till slut: digitalt eller på film? Det är som vanligt en smaksak. Och allt har sin tid. Fast det ena smakar mer...

”Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker
under himlen”  säger Predikaren i 3:e kapitlets första vers.