Vida vyer med vidvinkel

Om storviltsjakt med ärtbössa

Liksom några andra fotografer var jag i Säter i helgen. Som en stadsråtta bland alla duktiga naturfotografer kände jag mig ändå hemma. Vi har ju samma intresse, liksom. Efter den första gastkramande heta dagen följde jag med ett gäng för att skåda utsikten på Bispberget. Det var relativt lättgått för mina vingliga ben men jag fick ändå koncentrera mig så mycket  på att hålla mig på rätt köl att vägens skönhet inskränkte sig till att lokalisera platser att sätta fötterna på. Till slut fick jag dock samma härliga upplevelse av naturen som mina vänner.

Här var vi. Jag brukar fota skyltar för att minnas var jag varit.

Naturfotografer med sina vapen för långskott.

Vidvinkel är bra. Ett skott. Klart.

De andra stannade kvar en god stund för att täcka in alla aspekter på landskapet. De måtte ha ett himla jobb när de kommer hem för att pussla ihop till mitt enda skott. Jag retas förstås bara. Jag tycker det är lika roligt som de andra att vara där och uppleva storslagenheten. Jag kan bara inte fånga mina känslor för naturen i en bild.

Medan jag väntade tog jag lite närmare bilder.

Maximilian är en förträfflig modell. Naturligare kan ingen vara.

Det fanns spår av mänsklig närvaro.

Träden är mig kärast.

Och så gjorde jag en macro bara för att komma ihåg hur jag använder tulipanläget på kameran.

Det lilla landskapet.

Jag tror jag täckte in mer än de andra. Eller gjorde i alla fall en annan version av Bispbergsklacken.

Tidigare under dagen samtalade vi om våra respektive motivområdens likheter. Gatufoto vs naturfoto. Vi kunde konstatera att vi i princip beter oss på samma sätt för att få våra bilder. Vi rekognoscerar platser, kollar ljuset vid olika tider på dagen, komponerar bilder från ett otal positioner på varje plats för att få de rätta vinklarna och sen väntar vi ut villebråden, människor eller djur, som ska passa in i miljön. Jag hade ingen aning om att vi arbetade så likartat =)

Eders hängivne med fåtal millimetrar

Fikabildsvinnare

Det går att vinna fototävlingar bara det inte är för många som deltar

Idag hade jag "tur" och vann i konkurrens med ett knappt tiotal bilder med min bild Treenighet på Midsommargårdens Fotoklubbs möte. Vi har en tävling som heter fikabilden.

Bilden är tagen på Ulriksdals Handelsträdgård med en digital kamera.

Mellanformataren

Min Fotomässa

Om inspiration och möten

Jo, även jag har varit på Fotomässan. Fast jag fokuserade inte på prylarna (den här gången heller). Jag skummade lite bland dem för att sen ägna den mesta tiden åt utställningarna. Lite bilder tog jag också. X100 handhållen utan blixt gick hyfsat bra.

Det fanns väldigt många leksaker i många montrar. Den här fastnade jag för men kommer inte ihåg vilken monter den fanns i =)

Rörmokarna var där också. Flera stycken.

Jag träffade äntligen Stig-Ove Larsson från Vimmerby. Vi har snackat foto åtskilliga timmar under två och ett halvt år men aldrig träffats. Nu blev det av.

Utställningarna då. Överlag mycket bra men jag fastnade särskilt för två. Elisabet Tolls måleriska porträtt och stilleben samt Jan Grarups svartvita mästerverk från krigszoner. Här är några exempel.

Tuppfötter kan man också göra något av.

Barn med fantasi kan leka var som helst.

Jag köpte två böcker, Älskade Stockholm och Way Beyond Monochrome. Mycket spännande!

På vägen hem förevigade jag den svenska verkligheten.

Jag har ingen aning vad de gröna stapeldiagrammen säger oss. Men eftersom vi är i Sverige är det väl någon statistisk undersökning som ingen vare sig behöver eller vill känna till.

Mellanformataren

PS
Det tog lika lång tid att åka hem. Och jag var nöjd med dagen.

PPS
Jag höll i en Leica S2. Digitalkamerornas mellanformatare. Många gram och mycket glas, om man säger så.

Ressällskap

Kvinnor åker ingenstans utan handväska. Jag åker ingenstans utan en kamera

I morgon bitti, tidigare än jag är van vid, åker jag till Barcelona för en konferens . Nu är det  slutliga kameravalet och vilka filmer av olika sort som ska med avslutat.  Kameraproviant för fem dagar med 30°C i skuggan. Det går väl åt ett par rullar, garderar med flera.

Det här packade jag ner nyss i handbagaget:

Fujifilm X100 får stå för merparten av färgfotografierna. Extra batterier, minneskort och laddare är med.

Dogmakameran Zeiss Ikon ZM med Elmarit 2,8/90 mm och Sonnar 1,5/50 mm. Reservbatteri är med och flera rullar av sommarfilmen  125 PX, ett par Tmax400 och en 5-pack Portra160  i reserv. (Om minneskorten skulle bli fulla.)

Dessutom har jag tagit med en hemlig kamera som är så kompakt att den bara slank ner. Den behöver ändå motioneras lite så den får följa med. De bilderna hamnar kanske i Retrokamerapoolen.

Jag tar ingen dator med mig så det kommer att bli en massiv avtankning av minneskort och framkallningsdosan kommer att gå varm när jag är tillbaka. Det dröjer nog innan ni får se något m a o.

Nu är det snart dags att uppsöka bingen. Uppstigning 03.00. God natt.

Mellanformataren

Kamelia Royale

om Blomkungen Tage Andersens utställning på Drottningholm.

Idag besökte vi den nya utställningen på Drottningholmsteatern. Vi var där i god tid och nästan hängde på låset. Vår strategi att komma dit medan det inte var för mycket folk höll, visade det sig. Bara en handfull av samma art medan vi var där.

Konstnären själv var där och hälsade oss välkomna men jag tog ingen bild på honom. Ni får föreställa er hur han ser genom hans verk =)

Utställningen bestod till stora delar av handgjorda blomträd. Men blommorna var äkta. Tror jag.

Som vanligt när det gäller mig så är det annat som är mer intressant.

Det här nog inte en del av utställningen utan snarare kvarglömt hjälpmedel.

Allt ljus på mig. Eller vad var det hon sa? Frun satte sig i soffan och fick en spotlight i nyllet.

Stammis. Han kanske var en berömd skådespelare på 1700-talet?

Är inte säker på att detta hörde till utställningen men tog en bild ändå.

Äntligen har jag hittat ut.

Mellanformataren

PS
En kortare version i svartvitt finns i min vardagsblogg Local ventures. Där tar jag ut svängarna lite med Silver Efex Pro.